Tänk dig ett samhälle utan kungar, utan lagböcker och där släkten bestämmer över ditt liv - till och med vem du får gifta dig med. Ett samhälle där ett felsteg kan göra dig fredlös, jagad av alla. Där blodshämnd kan pågå i generationer och där jorden du går på är helig. Välkommen till vikingarnas värld - en tillvaro fylld av hårt arbete, heder och maktkamp. I en tid då släkten betydde allt.
Vikingatiden var inte bara en tid av strider och plundringar. Nordborna hade också ett ordnat sätt att fatta viktiga beslut och lösa tvister - det kallades tinget. På olika platser i landet fanns särskilda tingsplatser där både kvinnor och män som ägde jord samlades för att bestämma saker tillsammans. Bilden är AI-genererad.
Samhällsklasser
Nordbornas samhälle bestod av fria män och deras familjer, samt av ofria trälar. De fria männen bestod av olika grupper: bönder, hantverkare, handelsmän och krigare. Trälarna var slavar men kunde ibland bli frigivna och få ett bättre liv.
Bland bönderna fanns även storbönder. De ägde mycket mark och hade mest makt. Det var ur deras grupp man valde hövdingar, som styrde över mindre områden.
I början av vikingatiden fanns inga kungar i Skandinavien. Samhället var istället uppdelat i många små områden där hövdingar eller stormän hade den största makten.
Ätten var viktigare än allt annat
Att tillhöra en ätt (släkt) var mycket viktigt under vikingatiden. Det var ätten som gav skydd, hjälp och mat om det behövdes. Det fanns ingen stat eller kung som kunde ge trygghet. Ätten betydde därför allt, och avgjorde till och med vem man fick gifta sig med, var man bodde, hur man åt och till och med hur man klädde sig.
ANNONS
ANNONS
En ätt bestod oftast av personer som var släkt med varandra. Men man kunde också bli en del av en ätt genom giftermål eller adoption.
Männen planerade noga vem de gifte sig med, för att deras familj och släkt skulle få mer makt och bli viktigare i samhället. Att gifta sig med rätt person kunde ibland vara viktigare än att vara född i en mäktig släkt.
Att tillhöra en ätt var grunden för att få vara en del av samhället. Frigivna trälar behövde därför bli upptagna i en ätt för att bli accepterade som fria personer.
Bild: SO-rummet.se Vikingatidens samhälle var ett ättesamhälle som baserades på släktband. Släkterna utgjorde samhällets kärna. Det var därför livsviktigt att tillhöra en släkt. De täta släktbanden ställde hårda krav på ättens medlemmar som förväntades beskydda och hämna sina egna om de råkade illa ut. Bilden är AI-genererad.
Tinget - platsen där lagar och tvister avgjordes
Alla fria män samlades då och då på möten som kallades ting. Där fick de vara med och bestämma om olika saker. Vid tinget beslutade man om lagar, löste bråk och diskuterade frågor som var viktiga för hela bygden.
Tinget var framförallt en domstol och leddes av en domare (häradshövding eller lagman). Han kunde alla regler och lagar utantill. För de fanns inte nedskrivna någonstans.
Om någon ville sälja ärvd jord måste den först erbjudas till andra i ätten. Och om en person dödade någon, kunde han slippa bli fredlös (se nedan) genom att betala böter till offrets familj och släkt.
Vissa forskare menar att ättesamhället var ganska jämlikt och att besluten ofta fattades tillsammans vid tinget, som i en sorts demokrati.
Släktfejder och blodshämnd
Ibland kunde konflikter bli så allvarliga att de ledde till släktfejder. Om någon dödades i en sådan fejd krävdes det ofta inom den drabbade släkten att det skulle utkrävas blodshämnd. Med det menas att någon i den andra släkten skulle dödas för att bli kvitt. Men sams blev man sällan. Släkterna kunde därför fortsätta att hämnas på varandra i flera generationer.
Att dömas till att bli fredlös
Om någon hade gjort ett mycket grovt brott kunde personen dömas till att bli fredlös. Att bli fredlös var ett mycket strängt straff. Den fredlöse förlorade nämligen allt beskydd från sin släkt. Samtidigt var det helt okej för den som ville att döda den fredlöse, utan att själv riskera att straffas. Den enda utvägen en fredlös hade var att fly från sina hemtrakter.
ANNONS
ANNONS
Alla ägde inte egen jord
Det mesta i nordbornas liv kretsade kring gården och hushållet. Där bodde hela familjen, ofta tillsammans med tjänare och trälar. I hushållet arbetade man tillsammans, hjälptes åt och tog hand om varandra.
De flesta som levde under vikingatiden var bönder. De kallas ofta i dagens historieskrivning för ”fria bönder”, men det betyder inte att alla var rika eller hade samma makt. Samhället var uppdelat i olika grupper, där vissa människor hade mycket mark och andra nästan ingenting alls. Den som inte ägde någon jord kunde ha det ganska svårt.
Vissa familjer ägde sin egen gård, medan andra fick hyra marken av en rik storbonde eller storman. Då behövde de betala skatt eller ge bort en del av det de odlade. Men även de som inte ägde marken levde ofta nära sin familj och kände sig trygga i sitt hushåll.
Människor på vikingatiden hade också ett starkt band till själva jorden. För att visa att marken var deras kunde de gräva ner personliga saker. Ibland krossades föremålen först, som ett sätt att visa att man hörde hemma där. Det hände också att man grävde ner gåvor - vissa till sina förfäder (släktingar som dött), andra till övernaturliga väsen eller gudar. Med tiden blev det tydligt vilka som ägde vad, eftersom folk vanligtvis bodde på samma plats i generation efter generation. Det var nästan som om jorden själv började visa vem som bodde där.
Vägen mot kungariken
Under vikingatiden blev stormännen och hövdingarna allt mäktigare, särskilt de som deltog i krig och plundringar och blev rika på sitt byte. De blev ledare i sina bygder och kallades jarlar. En del jarlar blev så inflytelserika att de började kalla sig kungar, men till en början styrde de bara små områden.
Så småningom började några kungar samla större områden under sin makt. De lade under sig fler bygder och härader och bildade större riken. Det var så länder som Danmark, Norge och Sverige växte fram.
När kungarna blev mäktigare förlorade det gamla tinget, där fria män tidigare hade bestämt lagar och löst konflikter, mycket av sin betydelse. Istället var det hädanefter kungarna och deras män som styrde.
Vid vikingatidens slut, runt år 1050, hade Sverige, Norge och Danmark varsin kung som styrde i sina riken.
Adoption: När man blir laglig medlem i en annan familj än den man föddes i.
Blodshämnd: När en person hämnas ett mord genom att döda någon i den andras släkt.
Domare: Den som bestämmer i en domstol vad som är rätt och fel.
Demokrati: Ett sätt att bestämma där alla får vara med och säga sin åsikt.
Frigiven: En slav (träl) som blivit fri.
Fredlös: En person som inte längre har skydd från lagen eller sin släkt.
Giftermål: När två personer blir gifta med varandra.
Härad: Ett gammalt ord för ett mindre område i ett land.
Hövding: En ledare som bestämmer över ett mindre område. Ungefär som en storman.
Jarl: En mäktig storman som ibland styrde som en kung.
Kungadöme: Ett land som styrs av en kung.
Plundring: När man stjäl saker med våld, ofta under krig.
Rike: Ett land eller område som styrs av en kung.
Skatt: Något man betalar till en ledare eller stat, ofta i form av pengar eller varor.
Släktfejd: Ett långvarigt bråk mellan två släkter.
Stat: Ett organiserat samhälle med ledare, lagar och regler.
Storman: En rik och mäktig person som äger mycket mark. Ungefär som en hövding.
Ting: Ett möte där fria män samlades för att bestämma lagar och lösa bråk.
Tvist: Ett bråk eller konflikt.
Ätt: En släkt, alltså flera personer som hör ihop genom familjeband.
Ättesamhälle: Ett samhälle där släkten är viktigast och bestämmer mycket.
Övernaturliga väsen: Magiska varelser som människor trodde på, som inte finns på riktigt.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vilka två stora grupper bestod samhället av under vikingatiden?
Vad var en hövding, och hur fick man den rollen?
Varför var det så viktigt att tillhöra en ätt under vikingatiden?
Beskriv vad ett ting var och vad man gjorde där.
Vad betydde det att bli fredlös?
Ge exempel på varför inte alla fria bönder var lika rika.
Vad var en jarl, och vilken roll spelade jarlarna när kungariken började bildas?
Litteratur: Niel Price, Ask och Emblas barn. Vikingarnas historia, Bokförlaget Daidalos, 2025 Anna Lihammer, Vikingatidens härskare, Historiska Media, 2013 Catharina Ingelman-Sundberg, Boken om vikingarna, Prisma, 1998 Lars Berggren, En svensk historia från vikingatid till nutid, Studentlitteratur, 2009 Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 1 - Från stenålder till vikingatid, Bonnier Lexikon AB, 1994 Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg, Det svenska samhället 800-1720. Klerkernas och adelns tid, Studentlitteratur, 2003
