Kristendomens tre huvudriktningar

Protestantiska samfund

De protestantiska samfunden har ca 800 miljoner anhängare. Dessa samfund uppstod efter att den katolska kyrkan hade splittrats i början av 1500-talet. Det var den tyska munken och teologiprofessorn Martin Luther (1483-1546) som protesterade mot vissa saker han tyckte var fel inom den katolska kyrkan. Han hade inte för avsikt att starta ett nytt samfund utan ville enbart sätta igång en diskussion kring det han tyckte skulle förändras inom den katolska kyrkan. Men Luthers åsikter skilde sig för mycket från den traditionella katolska läran. Påven lät därför bannlysa Luther som i och med det blev utesluten ur den katolska kyrkan (att bannlysa någon betydde att personen i fråga blev utesluten ur kyrkan och därför inte heller kunde komma till himlen efter döden).

Effekten blev istället att ett nytt samfund uppstod - det lutherska. En viktig del i Martin Luthers kritik mot den katolska kyrkan var att påven och kyrkan inte skulle besitta någon politisk makt. Kyrkan skulle enbart ägna sig åt religionen och ansvara för anhängarnas själavård. Världsliga ärenden såsom politik och ekonomi skulle skötas av landets kung. Luther ansåg med andra ord att kungamakten skulle styra över kyrkans egendomar. Kyrkorna skulle därför bli nationella och lyda under landets kung och inte som tidigare vara fristående från staten och lyda under påven i Rom.

Många furstar i norra Tyskland (som vid den här tiden bestod av små furstendömen och mindre riken) såg Luthers lära som en politisk chans att göra sig självständiga från påven i Rom. Flera regenter lät därför reformera kyrkan i sina länder och införa den lutherska tron.

För Luther själv handlade det aldrig om politik, utan om lärofrågor. Luther tog avstånd från katolska kyrkans syn på att Bibeln och traditionen tillsammans ligger till grund för den kristna tron. Han menade istället att det bara skulle vara Bibeln som skulle ligga till grund för tron. Ett av hans argument var att Bibeln inte nämner någon kyrka med makt. Dessutom skulle Bibeln översättas till folkspråken så att alla kunde ta del av dess innehåll och själva bilda sig en uppfattning om läran.

Med hjälp av boktryckarkonsten (som tagits i bruk i Europa under senare delen av 1400-talet) fick Martin Luthers lära stor geografisk spridning.

I Schweiz protesterade fransmannen Jean Calvin (1509-1564) en tid efter Luther, på ett liknande sätt. Men Calvin hade en lite annan betoning på sin bibeltolkning. Luther menade att vissa delar av Bibeln var mer centrala än andra, medan Calvin hade ett mer strikt sätt att läsa Bibeln på. Ur den calvinska traditionen har senare samfund som baptisterna och pingströrelsen utvecklats.

Ett tredje protestantiskt samfund är den anglikanska kyrkan som började växa fram i England under 1500-talet. Även där bröt man med påven, men för att undvika alltför stor religiös splittring (och inbördeskrig) i landet lät man behålla flera katolska traditioner som integrerades med den nya protestantiska läran. Den anglikanska kyrkan kan därför ses som en slags hybrid mellan protestantism och katolicism.

Inom protestantiska samfund har man bara två sakrament: dopet och nattvarden.