Ålandsfrågan var under 1900-talet ett återkommande problem i svensk utrikespolitik, framför allt i samband med de båda världskrigen. I april 1908 undertecknades ett avtal mellan Östersjöstaterna i vilket de erkände varandras gränser och lovade samråda i den händelse status quo (maktbalansen) i Östersjöområdet skulle hotas. Initiativet till avtalet kom från stormakterna Tyskland och Ryssland som hade intresse av att maktbalansen i regionen inte rubbades efter unionsupplösningen mellan Sverige-Norge. Samtidigt undertecknades en likadan överenskommelse mellan staterna kring Nordsjön. I och med de inblandade staternas godkännande av avtalen deklarerades också att novembertraktaten (se faktaruta nedan) från 1855 upphört att gälla. Den svenska regeringen var från början positivt inställd till överenskommelsen men blev sedan tveksam, då man fruktade att ryssarna därigenom skulle anse sig få fria händer att befästa Åland. Utan att lyckas försökte därför Sverige få med en särskild formulering om Åland i avtalet.
Artikel i SFV, Uppslagsverket Finland, där du kan läsa om Ålandsfrågan - en folkrättslig tvistefråga mellan Finland och Sverige. Ålandsfrågan uppkom sedan Finland blivit självständigt och ålänningarna i flera repriser anhållit om att landskapet skulle återförenas med det gamla moderlandet Sverige...
