August Strindberg (1849-1912) är en av Sveriges mest berömda författare och dramatiker. Han var en allkonstnär som tog sig an journalistik, romaner, teater, konst, naturvetenskap och alkemi (guldtillverkning). Men han kan också i hög grad ses som en politisk gestalt vars åsikter och agerande påverkade - och i viss mån fortfarande påverkar - samhällsliv och kulturdebatt.
Han växte upp i en jäsningstid, vilket också är titeln på del II av den självbiografiska Tjänstekvinnans son (1886-1887). I sitt klasshat riktat mot överheten överdrev han nog sitt enkla ursprung; det var mera småborgerligt och relativt välbärgat.
Strindberg gick till storms mot privilegiesamhället och hyckleriet kring överhet och kyrka. I romanen Röda rummet (1879) och satiren Det nya riket (1882) gisslas åtskilliga företeelser: tröga ämbetsverk, en titelsjuk adel, korrumperade journalister, inskränkta lantmän och fjäsket vid Oscar II:s jubelfester.
Könskampen är ett annat centralt tema som ständigt återkommer i debatter om hans verk.
Intresset för Strindberg var starkt inom arbetarrörelsen. Hans samhällskritiska verk lånades flitigt på folkrörelsebiblioteken, medan vanliga sockenbibliotek sällan skaffade dem.
Kring sekelskiftet (1900) började han ta avstånd från arbetarrörelsen som med sina symboliska dramer gav honom världsrykte men å andra sidan bidrog till att skapa en bild av en inåtvänd grubblare som övergivit samhället.
Strindbergs skarpa personangrepp i vänsterliberala Afton-Tidningen och Social-Demokraten på författarkolleger som Verner von Heidenstam och litteraturhistorikern Fredrik Böök stöddes av vänstern.
Strindbergs begravning blev en sista hyllning till den radikale folktribunen. Den rollen har han i huvudsak behållit, trots att det i hans avvisande av modern vetenskap samt i hans antiindustrialism och övermänniskoideal finns många konservativa drag.
LÄS MER: Sverige under 1800-talet
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
