Luften blir tunnare ju högre upp i atmosfären man kommer, därför att man där inte har lika mycket luft ovanför sig som vid jordytan och för att gravitationen inte är lika stark på hög höjd, varför molekylerna i luften inte pressas ihop nedåt lika hårt som vid markytan.
På höga höjder måste man därför ta många fler andetag för att få i sig samma mängd syre. Det är därför det känns jobbigt att röra sig på till exempel höga berg.
Atmosfärens olika lager
Atmosfären delas in i olika lager beroende på höjd över jordytan och temperaturförhållanden. 75-80% av luftens lösta gaser finns i det första lagret, kallat troposfären, som sträcker sig från jordytan upp till ca 7-17 kilometers höjd (medelavstånd 11 km), beroende på var på jorden man befinner sig. Troposfären innehåller i princip allt vatten och det är också här allt väder sker, även om vissa typer av moln kan förekomma högre upp. Läs mer om väder och klimat >
Ovanför troposfären och upp till ca 50 km höjd har vi stratosfären där ozonlagret finns.
Ytterligare längre från jordytan ligger mesosfären som är atmosfärens kallaste lager.
Atmosfärens sista lager kallas termosfären, och detta sträcker sig flera hundra kilometer ut från jordytan. Utsattheten för solstrålningen gör att temperaturen återigen ökar med höjden, för att högre upp bli relativt konstant. Så här högt finns inga moln, men däremot norrsken.
Solen värmer jorden - jorden värmer atmosfären
Att det främst är den upphettade jordytan och inte solens strålar som värmer upp atmosfären visar sig bland annat under klara morgnar, då temperaturen kan fortsätta att falla en stund efter det att solen har gått upp.
Eftersom temperaturen en solig morgon ökar i takt med att solen stiger på himlen kan man lätt tro att det är solens strålar som direkt värmer upp atmosfären. Men det mesta av solens strålning går rakt igenom luften och lämnar den till största delen opåverkad (ouppvärmd). I stället är det den av solstrålarna uppvärmda jordytan, som värmer luften (som ett värmeelement). Det sker först när solen stigit tillräckligt högt och varit uppe tillräckligt länge för att markytan ska börja värmas. Det är sedan markytans värme som sprider sig till den ovanliggande luften.
Varm luft stiger uppåt och...
I varm luft rör sig molekylerna fortare än i kall. Genom sin större rörelseenergi tillkämpar de sig ett större utrymme, luften expanderar. Med samma massa fördelad över en större volym minskar tätheten och volymen börjar stiga uppåt som en luftbubbla.
Det hela är i stort sett samma sak som bubblorna som stiger uppåt när vatten kokar i en kastrull.
...fukten bildar moln
Luften är dock sällan helt torr utan innehåller vattenånga. Vid ett visst temperaturfall, beroende på mängden vattenånga, börjar denna att kondenseras, omvandlas till vatten.
Till en början bildas bara små droppar (molndroppar), senare möjligen större (regndroppar). Den värme som tidigare gick åt för att avdunsta vatten till vattenånga frigörs nu och tillförs luften, som därför avkyls lite långsammare.