Kelterna var ett folk som under forntiden och antiken bodde på de brittiska öarna och i delar av Central- och Västeuropa (se karta). Kelterna dyrkade många gudar. Deras präster, druiderna, hade en viktig ställning i samhället. Druiderna ledde religiösa ceremonier, men fungerade också som läkare, domare, spåmän, rådgivare och diktare. Eken och misteln var heliga för druiderna.
Kelterna talade ett indoeuropeiskt språk och var bland annat duktiga krigare, jordbrukare, smeder och konstnärer. Deras konst och kultur dominerade i nordvästra Europa under hundratals år. Kelterna bedrev även välorganiserad handel. Flera av dagens storstäder, t.ex. Paris, har en gång varit keltiska handelsplatser.
Kelterna utgjorde inte en enhetlig befolkningsgrupp, men alla levde på ungefär samma sätt. Kelterna bildade aldrig en enad gemensam stat. De flesta kelter bodde i enskilda byar och befästa småstäder.
På 50-talet f.Kr erövrade Julius Caesar hela Gallien - kelternas område i nuvarande Frankrike - som då infogades i det snabbt växande romarriket. Knappt hundra år senare påbörjade romarna sin erövring av Britannien (det latinska namnet för det som idag är England). När den romerska erövringen av Britannien inleddes år 43 e.Kr, trängdes kelterna som bodde där undan till Wales och Skottland medan England införlivades i det romerska riket.
Kelternas kultur blandades så småningom upp med den romerska och på andra ställen med den germanska (germanerna var ett annat folkslag som levde öster om romarriket i Europa, på andra sidan floden Rhen - se karta).
Det keltiska språket lever fortfarande kvar i avlägsna platser i Wales, Skottland och på Irland.
Den keltiska (inkl. galliska) kulturen är bland annat känd genom seriealbumen om Asterix och gallerna, som kämpar trotsigt mot Caesar och hans legionärer.
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
