Buddhismen uppkom i nordöstra Indien på 400-talet f.Kr. Grundaren hette Siddharta Gautama (ca 490-410 f.Kr ), men fick så småningom titeln Buddha, som betyder "den som vaknat upp och förstått tillvarons sanna natur". Buddha är därav en titel, inte ett personnamn. Det finns därför fler buddhor, men Siddharta ses som den främste bland alla.
Siddhartha föddes i ett furstendöme på gränsen till Nepal. Han växte upp i ett vackert palats där han hade allt: rikedom, hälsa och skönhet. Vid sexton års ålder gifte han sig med en prinsessa. Hon födde honom en son, och äktenskapet var lyckligt.
Enligt en legend fick Siddharta inte gå utanför palatsområdet för sin far. En siare hade sagt att om så hände skulle Siddharta lämna det världsliga livet. Men en dag vandrade Siddharta utanför palatset. Då mötte han en gammal man, en död man, en sjuk man och en asket (strikt renlevnadsmänniska, självplågare). Djupt gripen över detta började han fundera över livets mening.
Siddharta bestämde sig nu för att lämna sitt lyxliv och leva ett enkelt asketiskt liv. Tillsammans med andra asketer försökte han under lång tid att finna meningen med livet, men han kom till slutsatsen att en plågad kropp ger en grumlad hjärna.
En kväll satt han under ett stort fikonträd utanför staden Gaya i norra Indien, och då kom han till klarhet vad livet gick ut på. Han kom till insikt. Han hade vunnit bodhi, den högsta förståelsen av tillvarons sanning. Siddharta hade blivit Buddha, en upplyst person.
Vid denna tid var han omkring 35 år gammal. Nu vandrade han runt i norra Indien för att sprida sina nya kunskaper. Buddha ansåg att tillvarons hjul, det eviga kretsloppet, beror på begärens makt. Den som vill uppnå nirvana - att slockna ut, att försvinna för evigt - måste hålla sina begär under kontroll. Buddha lärde ut att man inte skulle leva i askes, och inte heller ett vällustigt leverne (lyxigt och njutningsfullt liv). Det var istället medelvägen som gällde.
För att lyckas med det måste man inse de fyra sanningarna:
- Tillvaron är ett lidande.
- Lidandets orsak är våra begär.
- Lidandets botemedel är begärens utsläckande.
- Begären kan släckas genom att man följer den åttafaldiga vägen, som kräver: rätt kunskap, rätt sinnelag, rätt tal, rätt handlande, rätt liv, rätt strävan, rätt vaksamhet och rätt meditation.
Den ursprungliga buddhismen erkänner ingen Gud. Den utlovar inget evigt liv och ingen uppståndelse. Det Buddha erbjöd var ett sätt att uppnå inre frid i livet här och nu på jorden.
Trots att buddhismen uppkom i Indien var den omkring år 1200 nästan utdöd där. Tidigt har den emellertid vunnit spridning långt utanför Indien. De flesta buddhister lever därför idag i Sydostasien.
Omkring år 410 f.Kr dog Buddha vid ca åttio års ålder. Ända sedan regntidens början hade Buddha känt sig sjuklig. På vägen till Kushinara tvingades Buddha lägga sig ned i en lund omgiven av gråtande lärjungar. Buddhas sista uppmaning till sina lärjungar var att de skulle följa läran. Hans lik brändes därefter enligt hinduisk sed.
LÄS MER: Buddhismen
LÄS MER: Buddha och andra buddhor
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Knut A. Jacobsen, Buddhismen - kultur, historia, tradition, Natur och kultur, 2002
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare. Fördjupningen är skriven av Ingvar Svanberg, etnolog, forskare och författare inom religionshistoria m.m.
