NATO (North Atlantic Treaty Organization), Atlantpakten eller den västliga försvarsalliansen, är en militär försvarsallians som bland annat bygger på ett kollektivt försvar där medlemmarna förbundit sig att hjälpa varandra om något medlemsland blir angripet.
NATO bildades 1949 i skuggan av kalla kriget som ett svar på Sovjetunionens aggressiva politik i Östeuropa. Den främsta orsaken till NATO:s uppkomst var därmed att USA ville garantera dess medlemsländer militär hjälp vid ett väpnat angrepp från Sovjetunionen eller någon av dess allierade.
Sovjetunionen svarade på detta 1955 genom att upprätta Warszawapakten som i likhet med NATO var en försvarsallians, men för östblockets medlemmar.
De ursprungliga NATO-medlemmarna var: USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Italien, Portugal, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Danmark, Norge och Island.
Under kalla kriget var NATO i mångt och mycket en förlängning av USA:s krigsmakt till skydd för amerikanska och västeuropeiska intressen. Efter Sovjetunionens sammanbrott och Östeuropas integrering i övriga Europa har NATO:s roll blivit mera diffus. NATO har sedan 1990-talet bland annat utfört flera fredsbevarande uppdrag i FN:s regi.
Idag består NATO av 32 medlemsstater (se lista) varav 24 också är medlemmar i Europeiska unionen.
LÄS MER: Natos historia och organisation
LÄS MER: Internationella relationer
PODCAST: Vad var kalla kriget?
PODCAST: Vad är NATO?
Litteratur:
Björn Kumm, Kalla kriget, Historiska Media, 2006
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red)
