Tacitus, Gaius Cornelius (ca 55-ca 120), var en romersk historiker som år 97 blev konsul och omkring år 112 prokonsul för provinsen Asien.
Liksom andra romerska historikers skildringar hade han som främsta syfte att förmedla goda exempel till den samtida politiska och militära eliten, t.ex. med biografin över Julius Agricola, ståthållare i Britannien.
I hans skildring av de germanska stammarna, Germania (98), nämns för första gången svearna ("svionerna"). Deras samhällen låg vid havet och de hade skepp med stäv både fram och bak.
Tacitus värde som källa för Nordens historia är omdiskuterat. Historikern Lauritz Weibull ansåg att Tacitus använde sig av litterära schabloner och mest förmedlade ett vandringsstoff. Hans skildring av de sunda och naturnära germanerna var snarare en förtäckt kritik av det enligt honom förvekligade romerska samhället. Ändå har flera av hans uppgifter visat sig stämma med modern forskning. Någon form av kunskap om svearnas rike har Tacitus ägt, även om den kanske inte förmedlades av en romersk riddare som ska ha rest norrut för att handla med bärnsten och pälsar, vilket historikern Erland Hjärne hävdade i polemik (åsiktsstrid) med Weibull.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
