Frankrike under 1800-talet - politik och nationalism

Fransmännen var trötta på krig. De hade krigat nästan oavbrutet alltsedan den stora revolutionen 1789. De hade krigat i Spanien, Tyskland, Österrike, ja de hade varit ända framme i Moskva. Miljoner landsmäns ben vittrade över hela Europa. Och nu var Frankrike besegrat av Europas samlade härar. Man var trött på Napoleon och hans "gloire". Året var 1815. Nu höll de segrande tyskarna och ryssarna sitt intåg i Paris. Med dem följde den gamla kungamakten...

+ Läs mer

I Frankrikes historia var åren 1815 till 1848 präglade av flera omstörtande händelser. Efter franska revolutionen och de efterföljande Napoleonkrigen, styrdes Frankrike återigen av ett kungahus. Kungen Karl X levde kvar i det förflutna, vilket orsakade missnöje bland folket. År 1830 reste sig medelklassen i en revolution, och 1848 rasade återigen ett uppror när den så kallade "borgarkungen" Ludvig Filip slutligen förlorade folkets stöd...

+ Läs mer

Under Napoleon III:s styre mellan 1852 och 1870 genomgick Frankrike och Europa stora förändringar. Napoleon III hade en komplicerad relation till de nationella enhetsrörelserna i Europa, speciellt i Italien och Tyskland. Trots sitt inflytande i dessa regioner valde han att stödja deras strävan efter politisk enhet. Samtidigt sökte han stöd från den katolska kyrkan i Frankrike, vilket ledde till ökat kyrkligt inflytande på utbildning och kultur. Men i skuggan av politik och religion blomstrade konst och kultur i Paris. Staden omformades till Europas pulserande hjärta med breda boulevarder, världsutställningar och den nya musikgenren operett...

+ Läs mer

Arbetarmassorna i Paris var förbittrade över kapitulationen för tyskarna 1871. De var också påverkade av alla de revolutionära idéer som hetsade mot borgarklassen. När de franska trupperna efter kapitulationen 1871 lämnade Paris gjorde arbetarna uppror...

+ Läs mer

Efter det smärtsamma nederlaget mot Tyskland 1870-1871 och kommunardupprorets kaos i Paris, befann sig Frankrike vid en vändpunkt. Även om tanken på att återinföra monarkin florerade så förhindrade landets interna dispyter detta. Samtidigt växte en stark känsla av nationalism fram. Den Tredje republiken satsade på skolan som ett medel för att stärka den franska identiteten och sprida kärlek till republiken. Men nationalismen tog också en mörkare vändning där främlingsfientlighet och antisemitism blev tydliga. Dreyfusaffären, där en oskyldig judisk officer felaktigt dömdes för spioneri, kom att bli en symbol för denna nationella splittring...

+ Läs mer