Ett politiskt enat Italien förutsatte att kyrkostaten, där Rom var huvudstad och påven härskade, inlemmades ett nytt italienskt rike. Att stödja den italienska enhetsrörelsen skulle ställa Napoleon mot katolikerna även i Frankrike. Men katolikerna tillhörde ju de grupper Napoleon stödde sin makt på. År 1858 grubblade Napoleon på det olösliga problemet, hur han skulle kunna vinna det katolska Frankrike och samtidigt hjälpa Italien.
Den italienska enhetsrörelsens drivande kraft var Camillo di Cavour. Han var premiärminister i den italienska staten Piemonte. Den vackra grevinnan de Castigione fick av honom i uppdrag, att förföra kejsar Napoleon och sedan underblåsa hans italienska sympatier. Trots risken att misshaga de franska katolikerna, kejsarinnan och många i det franska katolska etablissemanget bestämde sig Napoleon. Han lovade att Italien skulle bli "fritt från Alperna till Adriatiska havet". Folket jublade även i Frankrike, då kejsaren bestämde sig för att stödja nationalitetsidén och det revolutionära Italien. Med stormande hänförelse omgav man hans vagn. Kvinnorna av folket ropade, att de troget skulle skydda kejsarinnan och kejsarprinsen under Napoleons frånvaro.
År 1863 gjorde ryska Polen uppror. Här gick Napoleons sympatier alldeles jämsides med det revolutionära Frankrikes - att upprätta ett fritt Polen. Men det goda förhållandet till tsar Alexander förstördes. Samma nationalliberala välvilja för nationalitetsidén vad gällde polackerna, hyste Napoleon även i den Schleswig-Holsteinska frågan. De tysktalande till Tyskland och de dansktalande till Danmark, ansåg han.
Det nya enade Tyskland kom 1870-1871 att i krig besegra Frankrike. Därefter var det Tyskland och inte Frankrike som blev den mäktigaste makten på europeiska kontinenten. Napoleon III blev steg för steg utmanövrerad av Otto von Bismarck. Slutligen lurades han att förklara det nya Tyskland krig. Nederlaget mot Tyskland ledde också till att kejsardömet i Frankrike störtades. Den tredje republiken inträdde. Men först måste Paris genomlida förstörelsen i samband med kommunen.
Litteratur:
Colin Jones, The Cambridge Illustrated History of France, Cambridge, 1994
Max von Boehn, Från Kejsardöme till republik, Hökerberg, 1918
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Läs mer om
