Att kolonierna blev en god affär för de allra flesta entreprenörer och bolag som verkade där är klart, lika klart som att vinsten "betalades" av de ursprungliga invånarna i de erövrade landområdena. Var kolonialismen även en god affär för de europeiska moderländerna? Det är inte så alldeles lätt att svara på den frågan. Allt beror på vilka beräkningsgrunder man vill använda. För det första - vad är moderlandet? Är det staten, folket eller bara de som satsade pengar i kolonierna? För det andra - hur ska man rätt värdera alla insatser från ömse håll? För det tredje och svåraste - hur skulle det ha sett ut om man inte haft kolonier?
Fransk handelsstation på Gorée, en ö utanför Senegal.
Låt oss ta det sista först. Den naturliga jämförelse som då kan göras är att jämföra kolonialmakter med länder som inte hade kolonier. Sverige är ett sådant land och hörde länge till de rikare länderna i världen. Det beror framför allt på att vi har lyckats sälja våra produkter på världsmarknaden. För att klara konkurrensen har vi varit tvingade att följa med i utvecklingen inom de områden vi satsat på. Det har absolut inte varit en nackdel för oss att vi saknat kolonier.
Exemplet Nederländerna
I den franska debatten brukar man ibland peka på vad som hände med Nederländerna, som år 1947 avvecklade hela sitt kolonialvälde i Östasien. Så här skrevs i en fransk tidskrift 1955 strax efter att Frankrike besegrats i Indokina och när upproret i Algeriet nyss börjat:
ANNONS
För att bevara sitt kolonialvälde skulle Nederländerna ha varit tvungna att genomföra en politik med icke produktiva investeringar. För det första skulle de ha fått bygga upp efter det som japanerna förstört under kriget. För det andra skulle de ha hållits ansvariga för att indonesiernas levnadsstandard skulle förbättras. De länder som måste underkasta sig politiskt fordrade mer och mer av materiella fördelar som kompensation för den politiska underkastelsen. Det är sålunda inte alls underligt att Nederländerna har kunnat märkbart höja sin levnadsstandard efter att de förlorat sitt kolonialvälde.
Svårt att jämföra länder
Mot ett sådant här resonemang kan man invända att det är omöjligt att jämföra länder. De har ju så olika förutsättningar i fråga om naturtillgångar, transportleder folkmängd osv. När det gäller Sverige har vi ju inte bara haft turen att få leva i fred utan dessutom haft eftertraktade varor att sälja, när det övriga Europa måste byggas upp efter de två världskrigen.
En del franska debattörer säger att "det skulle ha varit mera värt att bygga sjukhus och skolor hemma i Frankrike och att asfaltera vissa franska vägar istället för att göra det i Algeriet".
Så till de två första frågorna.
Vad kostade erövringarna?
Om vi utgår från vad erövring och ockupation kostade den franska statskassan är det lätt att göra en kostnadsredovisning. Mellan 1850 och 1913 var militärutgifterna sammanlagt 8 miljarder franc. Det är lättare att förstå hur mycket det var, eller hur litet, genom att jämföra med andra statsutgifter i själva Frankrike. Det motsvarar hela statsbudgeten under två år, under den aktuella tiden, eller, om man så vill, 16 års dryckesskatter.
Karta som visar de franska kolonierna.
De civila utgifterna var inte ens hälften av dessa. Största posten var löner för järnvägstjänstemännen i Nordafrika. Om man går ner i de enskilda fallen och från erövringsutgifterna drar inkomster, blir kostnaderna genast mycket mindre.
Praktexemplet är Algeriet. Erövringen kostade 48,5 miljoner guldfranc, men från skattkammaren tog fransmännen guld och silvertackor för 39,5 miljoner. En del av miljonerna var för all del sådant som europeiska länder ändå var tvungna att betala för att slippa få sina fartyg plundrade av algeriska sjörövare, men hela bytet hamnade i Frankrike.
I det stora hela var kolonialutgifterna 6-7 procent av statsutgifterna och på intet sätt ruinerande. De privata investeringarna är lite svårare att exakt få fram, men den vanligaste siffran är 6,5 miljarder framtill 1914.
ANNONS
Vad fick man igen?
De aktieägare som placerat sina pengar i kolonialbolag behövde inte ångra sitt val. Fram till 1913 fick de i allmänhet tillbaka 30 procent per år. På fyra år hade man fått tillbaka hela sin insats och lite till. De vinstrikaste bolagen gav 50-80 procent i utdelning varje år. Fram till 1930 och den stora ekonomiska världskrisen var det likadant på de flesta håll.
Kolonierna blev också en viktig avsättningsmarknad för vissa delar av den franska industrin. Till kolonierna gick år 1930 50 procent av bomullstygerna, 60 procent av cementen, 30 procent av maskinerna, verktygen och bilarna. Från kolonierna importerades 80 procent av allt vin och ris, 65 procent av kakaon, 65 procent av olivoljan och 40 procent av spannmål och fosfat. Ännu år 1955 var 500 000 personer sysselsatta i handeln mellan moderland och kolonier.
Några forskare anser att vart 28:e hushåll i Frankrike försörjdes av kolonierna.
Bild: Zdravko Pečar
Soldater ur den algeriska befrielsearmén. Algeriernas befrielsekrig började 1954. Trots att en halv miljon franska soldater fanns i Algeriet lyckades de inte slå ner revolten. 1 miljon algerier dödades under kriget, och 2 miljoner tvångsförflyttades. Charles de Gaulle som blivit Frankrikes president 1958, fick 1962 till stånd en överenskommelse om eld upphör och Algeriets självständighet.
Alternativen
Det verkar alltså vid första anblicken som om kolonierna varit en ganska god affär för Frankrike. Men då måste man bestämma sig för vad som menas med Frankrike, och det kan som sagt diskuteras. Att verksamheten under en ganska lång tid var en god affär för såväl bolag och satsande privatpersoner är helt klart.
Men Frankrike är ju så mycket mer. Kritikerna pekar på att man från andra håll och till mycket lägre priser skulle kunnat köpa vin, kakao, kaffe, jordnötter och gummi och inte nog med det. Om man köpt varorna från andra länder, skulle dessa länder kanske ha köpt mycket mer av franska exportvaror. Dessutom fick kolonialismen negativa verkningar för fransk industri. Genom att den hade en säkrad och bekväm marknad i kolonierna tilläts den att sälja medelmåttiga varor till högre priser än man kunnat ta ut vid konkurrens.
Dessa möjligheter bidrog till att förslappa de industrigrenar som skyddades och gjorde dem mindre dugliga att tävla på andra marknader. I kolonierna fanns det inte heller någon avsättning för mera högvärdiga, tekniskt utvecklade produkter. Därför stimulerades inte den franska industrin att satsa på utveckling av sådana varor vilket resulterade i att den halkade efter i utvecklingen på många områden.
ANNONS
Svårt att göra balansräkning
Även om vi på det här sättet kan få fram siffror som bevis, antingen som försvar för eller som angrepp på kolonialsystemet, är det då alldeles säkert att man gjort en fullständig balansräkning?
Hur ska man till exempel värdera de 75 000 män ur kolonialtrupperna som dog för Frankrike under första världskriget? Vilken avlöning ska vi beräkna för 220 000 kolonialarbetare som arbetade i vapenfabrikerna? Är det möjligt att få fram de verkliga kostnaderna för krigen i Indokina fram till nederlaget i Dien-Bien Phu eller för folkets lidanden i Algeriet under befrielsekriget? Går det att uppskatta värdet av att fransmännen hade utomeuropeiska områden att fly till och hämta resurser från under andra världskriget?
Avkastning åt ett håll kan vara en kostnad åt ett annat. Det är omöjligt att göra en korrekt summering.
Uppgifterna i den här artikeln är som synes hämtade från franska källor, men kunde lika gärna röra engelska, portugisiska eller holländska förhållanden. Även i dessa länder debatteras kolonialsystemet.
En annan intressant vinkling är vilka fördelar de forna kolonierna idag kan ha av att de europeiska kolonialmakterna byggde upp en synnerligen värdefull infrastruktur i sina kolonier. Hamnar, vägar, broar, järnvägar, el- och telenät är några exempel på detta liksom organiserandet av skolor och förvaltning. Vem vågar göra den beräkningen?
Det är mer än hundra år sedan första världskriget bröt ut. Mattias, Julia och Mattias pratar om orsakerna till att kriget bröt ut - nationalism, imperialism och alliansbyggande nämns, liksom skotten i Sarajevo.
Julia, Mattias och Kristoffer pratar om franska revolutionens orsaker. Vad är en revolution? Vilka orsaker låg bakom franska revolutionen? Här berättas bland annat om upplysningens idéer, franska krig och höjda skatter, om ståndssamhället och hur tredje ståndet krävde rättigheter.
