Han trodde på kungadömet av "Guds nåde". Och när Karl under kröningsakten i hela sin längd kastade sig till ärkebiskopens fötter hade han fullständigt gjort bort sig för folket.
Att Karl X så frivilligt underkastade sig prästerskapet togs allmänt illa upp av befolkningen. Smädevisor sjöngs om "Karl den enfaldiges" kröning. Men de ultrakonservativa hade nu hela makten och de stödde sig huvudsakligen på prästerskapet.
Revolutionen 1830
År 1830 kom revolutionen. Det var den framväxande, kapitalstarka medelklassens revolution. Fabrikanterna stängde sina verkstäder och sa till arbetarna: "Gå ut och slåss, vi betalar er lön ändå." Barrikader byggdes överallt i Paris. Marseljäsen (revolutionsmarschen), som varit förbjuden efter Napoleons fall, eldade åter sinnena med sin medryckande rytm. Adolphe Nourrit, en berömd och populär sångare vid stora operan, stod uppe på en barrikad och sjöng den. Konstnären Delacroix' berömda målning visar hur friheten - i gestalt av Marianne - anför folket vid barrikaderna (se bilden högst upp till vänster).
Bakgrunden till revolutionen 1848
Ludvig Filip - "kung Päron" styr Frankrike. Han hade kommit till makten genom revolutionen 1830 och han störtas vid revolutionen 1848. Kungen bemödar sig verkligen om att framstå som folklig. Han trycker varje medborgares hand och dricker varje glas man bjuder honom. Till slut framstår denna folklighet som banal och löjlig. Kungens person blir utsatt för skämttecknarnas drifter. Från en av dessa teckningar får han sitt beryktade öknamn "Kung Päron". Det som fäller honom är hans vilja att driva en fredlig utrikespolitik, men framförallt de spända sociala förhållandena i landet.
Ludvig Filip vill inte utmana de övriga europeiska stormakterna i onödan. Men nu har minnet av Napoleon blivit populärt i Frankrike. Napoleon representerar gloire - Frankrikes ära. Ludvig Filip gör sin sak värre genom att flytta Napoleons stoft från S:t Helena till Invaliddomen i Paris. Fransmännen blir ännu en gång påminda om Napoleon och hans bedrifter. Vad är den bleke Ludvig Filip mot Napoleon? Fransmännen har glömt sina offer på Europas slagfält.
Kapitalismen
Ludvig Filip är kung och storkapitalist. Han kallas borgarkungen och känns igen med paraply under ena armen och en stor portfölj under den andra. Portföljen är full med anvisningar på hans pengar i utländska banker. Genom lyckliga spekulationer har han skapat sig en oerhörd förmögenhet. Han beskylls för att rätta Frankrikes politik efter sina börsspekulationer. Samma penninghunger sägs utmärka hans omgivning. Den ena ministern efter den andra överbevisas om att ha missbrukat sin ställning och använt statens pengar till sin egen fördel. Ofta sker detta genom pressens avslöjanden.
Endast de som betalar 200 franc i skatt får rösta. Detta utesluter den lägre medelklassen och hela arbetarbefolkningen. "Se till att ni blir rika, så får ni rösträtt" sägs det från kungens håll.
Arbetarna
Många av arbetarna lever i en helt annan värld. 17 timmars arbetsdag och lön under existensminimum är vanligt. Arbetarfamiljerna bor ofta sammanpackade som djur, i fuktiga och orena källare utan golv. Följderna av detta blir att mannen dricker, arbetardöttrarna prostituerar sig, allt familjeliv upplöses. Hatet blir brännande mot allt och alla: Gud, det är de rikas Gud. Och vad gäller kungen, prästerna, kapitalisterna "så häng dem i lyktstolparna"! I Paris östliga arbetarkvarter har revolutionen gamla traditioner. Man har sedan lång tid tillbaka övning i att resa barrikader.
I februari 1848 bryter revolutionen ut. "Borgarkungen" Ludvig Filip störtas. Revolutionen sprider sig snabbt till övriga Europa.
LÄS MER: Frankrike under 1800-talet - politik och nationalism (artikelserie)
LÄS MER: Franska revolutionen och nationalismens uppkomst (artikelserie)
LÄS MER: Frankrikes historia
LÄS MER: Nationalismens historia
LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914
Litteratur:
Colin Jones, The Cambridge Illustrated History of France, Cambridge, 1994
Max von Boehn, Från Kejsardöme till republik, Hökerberg, 1918
E.J. Hobsbawm, Revolutionernas tidsålder, Tidens Förlag, 1997
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Läs mer om