Svält och kannibalism drabbade Englands första koloni i Nordamerika

När kroppen var rensad på allt ätbart slängdes det som blev över i en avfallsgrop.

Så desperata var de människor som vintern 1609-1610 gjorde allt för att överleva i James Fort, den första engelska kolonin på andra sidan Atlanten.

Kolonisatörerna var illa förberedda

De första fartygen hade anlänt till kolonin på vad som idag är USA:s östkust år 1607, och sedan hade antalet bosättare sakta fyllts på. Tanken var att för den brittiska kronans räkning göra anspråk på Nordamerika, som en motvikt mot de spanska välden som sedan mer än hundra år bredde ut sig på det södra halvklotet. Men expeditionen hade varit illa planerad och redan från början råkat ut för det ena bakslaget efter det andra. De flesta av kolonisatörerna var antingen handelsmän, adelsmän eller tjänare till någon av dessa, och de var helt ovana vid och okunniga om det hårda arbete som skulle krävas för att få igång en koloni i ett främmande land. Den ö de valde att slå sig ner på, som fick namnet Jamestown efter den brittiske kungen, var dessutom illa vald. De lokala urinvånarna hade sedan länge ratat ön för att den var för karg att odla på, och för att vattentillgången var dålig. Dessutom var den full av träskmarker som svärmade med malariamyggor.

Konflikter med den lokala urbefolkningen och svält

Inte blev läget bättre av att kolonins män och kvinnor snart gjorde sig till ovänner med de infödda som levde i närheten och som de skulle ha kunnat handla med. När så en undsättningsflotta år 1609 råkade ut för en storm och huvuddelen av förnödenheterna som skulle ha räddat kolonin ännu ett år råkade på avvägar, blev läget kritiskt. I samma veva utbröt öppna konflikter med den närmsta indianstammen, Tsenacommacah, vilket gjorde att de 500 kolonister som bodde i James Fort då vintern kom i det närmaste var belägrade.

Månaderna som följde gick till historien som ”Starving Time”, svältens tid. När undsättning till sist nådde fram, den 23 maj 1610, var bara 60 utmärglade män och kvinnor vid liv. Exakt vad de hade behövt göra för att överleva var det ingen som frågade om. Istället stängdes kolonin ner och de kvarvarande bosättarna seglade därifrån, med avsikt att vända hem till England igen.

Kolonin Virginias födelse

Men de hann inte lämna land innan de mötte en ny grupp fartyg som kom seglande från London med utrustning och stora livsmedelsförråd. Jubel följde; kolonisterna kallade mötet med undsättningsflottan för ”the Day of Providence”, försynens Dag. Tillsammans återvände de alla till James Fort och öppnade kolonin igen. Under ledning av en driftig man vid namn John Rolfe började man snart odla en vara som skulle bli en storslagen framgång – tobak. Kolonin Virginia var född.

På det sättet togs de första stegen mot att skapa det land som några århundraden senare skulle träda fram som världens absoluta stormakt, Amerikas förenta stater.