Amerikas urbefolkning är ett samlingsnamn för Nord- och Sydamerikas urbefolkning.
De första amerikanerna kom gående från Asien för omkring 15 000 år sedan, i slutet av den förra istiden (forskarna är dock inte överens om när det hände). Då täckte isen Kanada och de norra delarna av USA. Vid den tiden fanns det en landförbindelse mellan Amerika och Asien över Berings sund, därför kunde nomaderna ta sig fram till fots genom det kalla islandskapet. Dessa människor fick sedan av ett misstag namnet "indianer" efter att Christofer Columbus kom till Amerika 1492. Han trodde att han kommit till några öar utanför Indien och att människorna som bodde där var indier.
När européerna kom till Amerika fanns det ca 25-30 miljoner människor över hela Amerika, omkring en miljon av dessa fanns i Nordamerika. De flesta av dem var bönder, andra var främst jägare eller fiskare.
Urbefolkningen i USA
När erövringen av västern (USA:s inland västerut) började så drevs urbefolkningen undan.
Vid 1800-talets slut fanns det endast ca 200 000 kvar av USA:s urbefolkning. Större delen av dessa bodde i reservat, som var områden på landsbygden som den amerikanska regeringen hade tilldelat de olika urfolken. Idag är urbefolkningen USA:s fattigaste minoritetsgrupp.
LÄS MER: Nordamerikas urbefolkning
LÄS MER: Aztekernas historia
LÄS MER: Inkafolkets historia
LÄS MER: Mayafolkets historia
Litteratur:
Robert M. Utley (red.), The Story of the West: A History of the American West and Its People, DK Pub, 2003
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
