Det kan sammanfattas i ett enda ord: människan. Människan är den enda varelse som konsumerar utan att producera. Hon ger inte mjölk, hon lägger inte ägg, hon är för klen att dra plogen, hon springer inte tillräckligt fort för att fånga vildkaniner. Ändå är hon härskare över alla djur.
Gamle Majorens förkunnelse får djuren att göra revolution. De driver paret Jones från gården. Under grisarnas ledning tar djuren sedan över Manor Farm. Gårdens namn ändras till Djurfarmen.
Svinen leder arbetet, något som djuren tycker är naturligt därför att svinen allmänt anses vara förståndigast bland djuren. Främst bland svinen framträder två unga galtar som heter Snöbollen och Napoleon. En tredje ledargalt blir senare Skrikhals.
Djuren och främst de båda arbetshästarna Clover och Boxer blir trogna lärjungar till de unga galtarna. Clover är en snäll, moderlig märr i medelåldern. Boxer är ett väldigt djur och stark som två normala arbetshästar.
En vit strimma längs nosen gav honom ett något enfaldigt utseende, och faktiskt var han inget ljushuvud, men han var allmänt aktad för sin pålitliga karaktär och enorma arbetsförmåga.
Åsnan Benjamin var intelligent och ganska dyster. Han talade inte ofta, men när han öppnade munnen var det vanligen för att fälla någon cynisk anmärkning - han kunde till exempel säga att Gud hade givit honom svansen för att vifta bort flugorna med, men att han hellre skulle vara av med både svans och flugor.
Benjamin var mycket fäst vid Boxer, och de två brukade beta tillsammans på söndagarna. Tysta gick de då vid varandras sida i hästhagen bakom köksträdgården.
Animalismen - den nya läran
Livet på Djurfarmen förändras snabbt. Svinen lär sig läsa och skriva med hjälp av en gammal ABC-bok, som Jones barn hade använt. En filosofi, eller snarare en ny religion, utarbetas av svinen. Den kallas animalismen och bygger på Gamle Majorens dröm om "Ett paradis för djur". Sju budord formas:
- Den som går på två ben är en fiende.
- Den som går på fyra ben eller har vingar är en vän.
- Ett djur får inte använda kläder.
- Ett djur får inte sova i säng.
- Ett djur får inte bruka alkohol.
- Ett djur får inte döda något annat djur.
- Alla djur är lika.
De dummare bland djuren, främst fåren, hönsen och ankorna, kunde inte lära sig de sju buden utantill. Snöbollen koncentrerade då animalismen till ett enda bud: "Fyra ben bra, två ben dålig". Fåglarna var inte helt nöjda med detta, men fåren var förtjusta och låg ofta ute på marken och bräkte unisont i timmar utan att tröttna: "Fyra ben bra, två ben dålig."
Grisarna griper makten
Efter hand tar svinen helt över ledningen. De flyttar in i Jones hus och sover i människornas sängar. De tar på sig kläder som de hittar i huset, och de lär sig att dricka whisky.
Snöbollen, som är smartast av svinen, studerar elektricitetslära i böcker som blivit kvar efter Jones och planerar att bygga en vindmotor. Men Napoleon är motståndare till bygget. Djuren samlas i stora ladan för att diskutera och besluta. Napoleons tal är kort, inte fullt en halv minut. Han förklarar att vindmotorn är dumheter. Snöbollen får sedan ordet och håller ett lidelsefullt tal om elektricitetens möjligheter. Vindmotorn kommer att sköta det tunga arbetet och driva tröskverk och andra maskiner, ge ljus och värme åt alla djur.
Djurens sympatier hade tidigare vägt jämnt, men nu blir alla hänförda. Det är inget tvivel om att Snöbollens förslag skulle segra i den förestående omröstningen.
Men i samma ögonblick reste sig Napoleon, kastade en underlig blick från sidan på Snöbollen och uppgav en gäll grymtning, som ingen förut hade hört från honom.
Då hördes ett fruktansvärt skall utanför, och nio väldiga hundar med mässingsbeslagna halsband störtade in i ladan. De rusade rakt på Snöbollen, som nätt och jämnt undgår deras nafsande käftar.
Snöbollen lyckas fly, men är för alltid borta från Djurfarmen.
Hundarna har en gång varit valpar som Napoleon tagit från deras mödrar och i hemlighet fött upp.
Napoleon blir diktator
Napoleon blir Djurfarmens diktator och hundarna hans poliser och livgarde. Tre veckor efter att Snöbollen drivits bort meddelar Napoleon överraskande att vindmotorn ska byggas. Djuren måste därför arbeta hårdare än förut, och det var dessutom nödvändigt att minska foderransonerna.
Åren går under hårt arbete och knappa matransoner. Det visar sig att löftet om pensionering, när djuren blir gamla och inte orkar arbeta längre, inte kan uppfyllas.
I en strid mot människor som angriper det halvfärdiga vindkraftverket spräcker Boxer sin ena hov. Clover behandlade hoven med gröt av växter som hon gjorde i ordning genom att tugga dem, och både hon och Benjamin försökte övertala Boxer att inte arbeta så hårt.
- En hästs lungor räcker inte i evighet, säger Clover. Men Boxer vill inte höra på det örat.
Sedan hoven läkts arbetade Boxer hårdare än någonsin. För övrigt arbetade alla djuren som slavar detta år. Utom det vanliga jordbruksarbetet och vindmotorbygget hade de skolhuset för smågrisarna som började byggas i början av mars. Ibland var det svårt att orka med den långa arbetstiden med otillräcklig föda, men Boxer sviktade aldrig. Ingenting av vad han sa eller gjorde tydde på att hans styrka inte var som förut. Det var endast hans utseende som förändrades en smula, hans hårrem var inte så glänsande längre, och de stora länderna hade sjunkit ihop. [...]
Ibland när han tog spjärn mot en väldig stenbumling i backen vid stenbrottet verkade det som om enbart hans starka vilja höll honom på benen. Och då såg man hans läppar forma orden: Jag ska hugga i bättre - rösten räckte inte till mer. [...]
Sent en eftermiddag på sommaren spreds plötsligt ett rykte på gården att det hade hänt Boxer något. Han hade gått ut för att släpa en stenlast till vindmotorn. Och verkligen: ryktet talade sant! Om några minuter kom två duvor flygande med nyheten: - Boxer har fallit. Han ligger på sidan och kan inte resa sig.
De flesta djur som fanns på gården skyndade till kullen med vindmotorn. Där låg Boxer mellan skaklarna med halsen framåtsträckt och ur stånd att lyfta huvudet. Hans ögon var glasartade, hans sidor våta av svett. En tunn blodström sipprade fram ur hans mun. Clover föll på knä bredvid honom.
- Boxer! utropade hon. Hur är det med dig?
- Det är lungorna, sa Boxer med svag röst. Men det gör ingenting. Ni kan nog få vindmotorn färdig utan mig. Det är en massa sten ditforslad. Jag hade i varje fall inte mer än en månad kvar. Sanningen att säga har jag längtat efter att bli pensionerad. Och eftersom Benjamin också håller på att bli gammal kanske de hade pensionerat honom samtidigt så att jag kunde få sällskap.
- Vi måste genast skaffa hjälp, sa Clover. Någon får springa och meddela Skrikhals nyheten.
Förutom Clover var det bara Benjamin som stannade kvar. Han lade sig bredvid Boxer och viftade utan att säga något bort flugorna med sin långa svans. Efter en kvart anlände Skrikhals, bekymrad och deltagande. Han berättade att kamrat Napoleon blivit djupt gripen av den olycka som drabbat en av gårdens trognaste arbetare, och han vidtog nu åtgärder för att få Boxer sänd till sjukhuset i Willingdon. Detta gjorde djuren lite osäkra. Med undantag av Mollie och Snöbollen hade ingen någonsin varit borta från gården och tanken att deras sjuka kamrat skulle råka i människohänder tilltalade dem inte. Men Skrikhals kunde lätt övertyga dem om att veterinären i Willingdon skulle ge Boxer en bättre behandling än de kunde ge på gården. Och omkring en halvtimme senare, när Boxer repat sig en smula, fick man honom med svårighet på fötter och han linkade tillbaka till stallet, där Clover och Benjamin hade gjort i ordning en präktig halmbädd åt honom.
I två dagar låg Boxer kvar i stallet. Svinen skickade dit en stor flaska röd medicin som de hade hittat i medicinskåpet i badrummet, och Clover gav Boxer en klunk två gånger dagligen mellan måltiderna. På kvällarna låg hon i stallet och pratade med honom medan Benjamin höll flugorna borta.
_(14779699101).jpg){kind=link}