För oss låter det overkligt att en läkare en mörk natt är i färd med att stjäla ett lik på en avrättningsplats. Men sådana scener kunde förekomma under 1500-talet, då allt fler läkare på allvar ville studera människokroppens inre. Föregångsman för sådana studier var Andreas Vesalius (1514-1564) som räknas som den moderna anatomins grundare. Vesalius egna berättelser om hur han gav sig ut på natten för att skaffa lik att undersöka är som hämtade ur en skräckfilm - och ingen läsning för lättskrämda personer.
Samtida bild av Vesalius. Han var en ung man när han gjorde sina epokgörande upptäckter. Hans vetenskapliga karriär var slut före 30 års ålder.
Andreas Vesalius föddes i Bryssel, och hans far var kejsar Karl V:s apotekare. Det fanns flera läkare i släkten, och även Vesalius fick medicinutbildning. Först studerade han vid universitetet i Louvain. 1530 fortsatte han till universitetet i Paris, där han studerade under professor Sylvius - en av de många som under denna tid slaviskt följde de teorier som antikens vetenskapsmän lagt fram omkring 2 000 år tidigare.
När krig bröt ut mellan Frankrike och Tyska riket, måste Vesalius lämna Paris, eftersom han betraktades som tysk. Han återvände till Louvain.
Professor 23 år gammal
Sedan Vesalius tagit sin examen i Louvain fortsatte han till Padua i norra Italien. Padua var den mest ansedda undervisningsorten för medicin i Europa. Där fick han efter två dagars förhör sin doktorsgrad år 1537. Han måste ha gjort ett gott intryck, för bara två dagar senare fick han överta en professorsstol i kirurgi och anatomi, endast 23 år gammal.
ANNONS
Data och fakta
1514: Andreas Vesalius föds i Bryssel. Fadern är kejsar Karl V:s apotekare.
1530: Skriver in sig vid universitetet.
1537: Tar medicine examen i Louvain och fortsätter till universitetet i Padua. Efter två dagars förhör avlägger han doktorsexamen och får 23 år gammal en professur i anatomi och kirurgi.
1538: Ger ut sex anatomiska bilder, som visar människokroppen. Även om planscherna har många fel, innebär de ett genombrott. Tidigare hade inga bilder visats, utan studenterna fick nöja sig med texter.
1543: Ger ut det anatomiska verket De Humani Corporis Fabrica - "Människokroppens struktur". Boken är inledningen till den moderna anatomin, och dess bilder har gjort den världsberömd. Bilderna utges fortfarande då och då i nytryck. I och med det är Vesalius' forskargärning slut. Han blir hovläkare hos Karl V. Där får han ägna sig åt könssjukdomar och matsmältningsbesvär.
1564: Vesalius avlider.
Även i Padua höll lärarna fast vid att antikens vetenskapsmän hade rätt. Den mest kände, Aristoteles, hade så stort anseende att nästan ingen vågade kritisera vad han skrivit. Flera andra antika vetenskapsmän hade nästan lika stort rykte, exempelvis läkaren Galenos.
Att dissekera kroppar, alltså att skära upp dem för att undersöka hur de såg ut inuti hade i stort sett varit förbjudet sedan antiken. Trots att Galenos hade gjort stora insatser gjorde han även flera misstag. Dessa levde kvar eftersom dissekering var förbjuden och Galenos inte fick ifrågasättas.
När Vesalius anlände till Padua, hade det blivit tillåtet att dissekera kroppar. Ändå hade få av Galenos misstag avslöjats. Vid dissektionerna lät professorerna en fältskär eller barberare skära upp kropparna, medan de själva satt på avstånd i en hög stol och upprepade vad Galenos skrivit.
Vesalius började nu att själv utföra dissektionerna. Vid sina anatomiska demonstrationer krävde Vesalius att studenterna själva skulle se, känna och avgöra. Studenter som frågade om artärerna verkligen pulserade i takt med hjärtats slag fick svaret att de skulle känna själva. Vesalius ville inte säga vad han ansåg.
Undervisning med bild
Vesalius kom med en annan stor nyhet: anatomiska bilder som var tillräckligt detaljerade för att visa studenterna platsen för kroppens olika organ.
Teckningar hade dittills varit sällsynta. Trots att den vördade Galenos texter hade återutgivits många gånger hade ingen kommit på tanken att förse hans texter med förklarande bilder. En del professorer gick så långt att de förkastade bilder som förvillande. Studenterna skulle läsa den lärde grekens text och inget annat!
En vanlig uppfattning var att himlakropparna hade ett stort inflytande på kroppens olika delar. De vanligaste diagrammen visade en människokropp med himlakropparnas påverkan under olika årstider inlagd, samt vilka tider olika botemedel hade starkast verkan. Ordet influensa kommer från denna uppfattning. Från början betydde influensa, som är släkt med ordet influera- alltså påverka, en sjukdom som uppkommit genom ett olyckligt inflytande från stjärnorna.
ANNONS
Bild: Bibliothèque interuniversitaire de Santé Vesalius sträcker sig upp efter ett skelett på en avrättningsplats, medan hans kamrat oroligt tittar utmed vägen så att ingen kommer på dem. Att stjäla skelett var nästan det enda sätt som stod dåtidens läkare till buds för att kunna undersöka människokroppen.
Svårt att få tag i kroppar
Även om dissekering var tillåten, var det svårt att få tag i kroppar. De som fanns var vanligen kropparna av avrättade, vilket gjorde att kvinnokroppar var ytterligt sällsynta.
Människans fortplantning och hur foster växte i kvinnans livmoder kunde exempelvis inte undersökas ordentligt. Det fanns inga kylrum, så varje kropp måste dissekeras helt och hållet på en gång innan den ruttnade. Detta kunde ta flera dagar. De allt tröttare studenterna hade till slut varken lust eller ork att ställa frågor eller titta efter ordentligt.
Flera professorer hade egna metoder att skaffa kroppar - metoder som verkar hämtade ur en skräckfilm. Professor Sylvius i Paris kunde ibland i den vida ärm som hörde till den tidens klädmode bära med sig en arm eller ett lår från en avrättad person.
Vesalius själv hade inga betänkligheter när det gällde att skaffa sig objekt att undersöka. Här berättar han själv hur han år 1536 gav sig ut på jakt tillsammans med en kollega.
På avrättningsplatsen
Jag gick till ett ställe där avrättade brukade placeras - till glädje för medicinstudenter - och medan vi gick fann vi ett lik som påminde om det Galenos måste ha sett!
Liksom jag tror att fåglar hackat rent det skelettet hade de gjort så med det här också. Det hade blivit delvis bränt över en eld och sedan bundits vid en påle. Benen var helt rena och hölls samman endast av ligamentet, så att bara muskelfästena fanns kvar.
Eftersom jag såg att kroppen var torr och inte fuktig eller rutten någonstans, så utnyttjade jag detta oväntade men välkomna tillfälle med Gemmas hjälp. Jag klättrade upp och drog loss lårbenet från höften. Medan jag drog lossnade skulderpartiet med armarna och händerna. Ena handens fingrar och båda knäskålarna liksom en fot saknades.
Sedan jag i hemlighet tagit hem armarna och benen i olika omgångar - men jag lämnade huvudet och kroppen - lät jag mig själv låsas ute när stadsporten stängdes i skymningen, så att jag kunde lägga beslag på bröstkorgen som hölls fast av en kedja.
Så stor var min önskan att äga dessa ben att jag mitt i natten ensam bland alla dessa kroppar klättrade uppför pålen med en avsevärd ansträngning och inte tvekade att stjäla med mig det jag ville ha. När jag hade dragit ner benen, bar jag dem en bit bort och gömde dem tills nästa dag, då jag kunde hämta dem hem bit för bit genom en annan stadsport.
ANNONS
ANNONS
Genom flera liknande expeditioner lyckades Vesalius till sist få ihop ett komplett skelett.
Vesalius berättar också att han en gång var med när en man avrättades genom att levande slitas i fyra bitar. Efter avrättningen bar han snabbt iväg det fortfarande pulserande hjärtat tillsammans med lungor och övriga inälvor.
Bild: Wellcome Images Illustrationerna till Vesalius bok har blivit berömda för sin skönhet och klarhet. De ges fortfarande ut i nytryck. Den ena visar kroppens muskler och den andra dess blodkärl.
Illustrerad lärobok
När Vesalius utförde sina dissektioner, upptäckte han att Galenos texter vimlade av fel och att detaljer som Galenos tillskrev människan bara fanns hos apor och andra djur. Vesalius beslöt därför att skriva en egen lärobok i anatomi och förse den med klara och tydliga bilder. Han anlitade de bästa tecknare som stod att få, och Venedigs bästa xylografer fick skära till träblocken som skulle användas vid tryckningen. Manuskriptet sändes över Alperna till en tryckare i Basel, och resultatet blev just så bra som Vesalius hoppats.
År 1543 publicerades boken De Humani Corporis Fabrica, på svenska Människokroppens struktur. Den skänkte Vesalius en berömmelse som har stått sig till våra dagar. Verket som har sju delar har blivit en klassiker. Illustrationerna - över 250 stycken - utges fortfarande i nytryck.
Vesalius övergav den gamla indelningen från antiken som inleddes med inälvorna och började istället med benen som kroppens basstruktur. Sedan fortsatte han med musklerna, cirkulationssystemet, nervsystemet, bukens organ, bröstkorgen, hjärtat och till sist hjärnan.
Rättade gamla misstag
I boken lyckas Vesalius till största delen rätta till Galenos misstag när det gäller musklerna, skelettet och hjärnan. Men han kunde inte ensam kartlägga hela människans anatomi.
Vesalius upprepar sin föregångares misstag när det gäller tron att hjärtats båda kamrar är förbundna med små hål, där blodet sipprar igenom.
ANNONS
Vesalius väckte motstånd, eftersom han motsade så många av Galenos teorier. Från religiöst håll angreps Vesalius för att han förnekat att mannen har ett revben mindre på den sida där enligt Bibeln Gud tog ett revben för att skapa Eva åt Adam.
Men Vesalius bevis kunde förnekas. Alla som tittade på en uppskuren kropp kunde ju se att Vesalius hade rätt. Trots det försökte en del att förena Vesalius upptäckter med Galenos teorier. När Vesalius visade att människans lårben är rakt och inte krökt som Galenos hävdade, föreslog en läkare att lårbenen blivit raka till följd av tidens mode med trånga byxor.
Vesalius bok spreds över Europa, och grundlade den moderna anatomiska vetenskapen. Vesalius lade grunden för självständiga studier, där resultaten och slutsatserna grundades på verkligheten i stället för på föreställningar från antiken.
Vesalius gav också i sin bok instruktioner för hur stulna lik skulle förändras. Därmed kunde kropparna kunde dissekeras utan att upprörda släktingar krävde kroppen åter.
Vesalius skrev sin bok på två år - mellan 26 och 28 års ålder. Även om han sedan gav ut en ny upplaga där en del fel rättades, hade han i stort sett avslutat sin forskargärning. Istället blev Vesalius läkare vid Karl V:s hov. Där fick han enligt egen uppgift huvudsakligen ägna sig åt att bota matsmältningsbesvär och könssjukdomar.
Hur gammal var Vesalius när han blev professor i Padua?
Vad heter Vesalius banbrytande anatomiska verk?
Varför var det vanligare att en läkare kunde få dissekera en manskropp än en kvinnokropp?
Varför angrep kyrkan Vesalius arbete?
På vilket sätt var Vesalius arbete viktigt för framtiden?
Ta reda på:
Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som Vesalius och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas eller övriga världens historia vid den tiden.
Litteratur: Daniel J Boorstein, The Discoverers, Random House, 1983 Rom Harré, Great Scientific Experiments, Oxford University Press, 1983 Roy Porter (red.), Man Masters Nature, BBC Books, 1987 David Eliot Brody och Arnold R Brody, Upptäckterna som förändrade världen och människorna bakom dem, Wahlström & Widstrand, 1999 Nils Uddenberg, Lidande och läkedom I: Medicinens historia fram till 1800, Fri Tanke Förlag, 2015
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
