Omkring 340 f.Kr blev han lärare åt Alexander den store. Alexander understödde Aristoteles med pengar och skickade ovanliga växter och djur från sina fälttåg. Efter sin tid som lärare åt Alexander återvände han till Aten, där han grundade en filosofisk skola, Lyceum.
Aristoteles sysslade med i stort sett alla dåtidens vetenskaper, utom matematik. Han var kanske antikens mest lärda man och expert inom alla naturvetenskapliga ämnen. Enligt gamla förteckningar författade Aristoteles 170 skrifter, av vilka 47 finns bevarade.
Aristoteles anses vara grundläggare av logiken. Det var viktigt för en forskare att resonera och undersöka, ansåg Aristoteles. Logiskt tänkande skulle gå före tron på slumpen och ödet. Samhället och människornas liv styrdes inte av det blinda ödet.
För sina lärjungar förespråkade Aristoteles måttlighet och tolerans. Samtidigt ansåg han att vissa människor var födda att styra, medan andra var födda att underkasta sig. Alla människor har en själ, men han ansåg att själen hade olika kvaliteter hos olika människor. Samtidigt var kvinnan underlägsen mannen.
Aristoteles ansåg att jorden var universums centrum. Jorden var en orörlig kropp som var omgiven av sfärer. Dessa idéer försvårade den astronomiska forskningen i över 1 800 år då kyrkan under medeltiden stämplade alla som hade andra idéer som kättare.
När Alexander den store dog vände sig många atenare mot Aristoteles. Han anklagades för bristande vördnad mot gudarna. Aristoteles tvingades därför fly från Aten till staden Khalkis. Han ville inte ge Aten chansen att än en gång försynda sig mot filosofin, som de hade gjort mot Sokrates, som tvingades att begå självmord. Året efter flykten dog Aristoteles av en magåkomma, 62 år gammal. Trots sina misstag, speciellt inom fysiken, anses Aristoteles än idag vara en av historiens största vetenskapspersoner.
LÄS MER: Aristoteles och konsten att systematisera
LÄS MER: Antikens Grekland
Litteratur:
Curt Suplee, Milestones of Science, National Geographic, 2000
Bra Böckers lexikon, band 1, Bra Böcker AB, 1995
Gunnar Eriksson & Tore Frängsmyr, Idéhistoriens huvudlinjer, Wahlström & Widstrand, 1995
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
