1600-talet var det århundrade i Europa då naturvetenskapliga metoder och idéer om hur världen fungerade började växa fram och spridas. Man tog avstånd från den gamla medeltida religiösa världsbilden och skapade istället en ny syn på Gud, människan och naturen. Detta brukar ibland kallas för den naturvetenskapliga eller vetenskapliga revolutionen. Men ännu räknade de flesta vetenskapspersonerna med Guds existens. Både Galileo Galilei och Isaac Newton var troende kristna och såg ingen motsättning mellan gudstro och vetenskap.
En del formade om sin gudstro och menade att Gud visserligen måste vara den yttersta orsaken till allt, men att Gud efter att ha satt igång utvecklingen helt enkelt dragit sig undan och låtit världen utvecklas på egen hand. Denna lära kallas deism och uppstod under 1600-talet i England. Därifrån spreds den vidare.
