Franz Ferdinand

Men nationsgränser dragna vid politiska förhandlingar är en sak, och den etniska verkligheten en annan. Europa var långt ifrån enat. Istället uppkom en aggressiv nationalism i flera europeiska länder under 1800-talet.

Ungern - som sedan 1699 lytt under Österrike - hade länge kämpat för sin självständighet. 1867 fann man en kompromisslösning och en slags dubbelmonarki med bland annat parallella riksdagar upprättades. Den österrikiske habsburgaren Franz Joseph var dock gemensamt överhuvud som kejsare i Österrike och kung i Ungern.

Wienkongressen var bara en i en lång rad av politiska toppmöten för att hålla fred i Europa under 1800-talet. Vid en kongress i Berlin 1878 övertog Österrike-Ungern förvaltningen av Bosnien och Hercegovina för att hindra rysk expansion på Balkan. 1908 införlivades Bosnien och Hercegovina helt med Österrike-Ungern.

Den tänkte tronföljaren i Österrike-Ungern, Franz Ferdinand, var brorson till den ålderstigna Franz Joseph. Franz Ferdinand insåg att de införlivade områdena på Balkan på sikt måste få ökad självständighet och hade planer på att omvandla dubbelmonarkin Österrike-Ungern till en trippelmonarki, där det sydslaviska området Bosnien och Hercegovina skulle bli det tredje kungariket.

Nationalisterna i grannlandet Serbien var mycket störda av en sådan utveckling, eftersom de drömde om ett Storserbien. Serbien kände också stöd i ryggen från Ryssland.

Våren 1914 offentliggjordes att tronföljaren Franz Ferdinand tillsammans med sin gemål Sofia av Hohenburg skulle göra en propagandaresa till Bosnien-Hercegovina för att besöka staden Sarajevo.

I Serbiens huvudstad Belgrad förberedde den hemliga nationalistiska organisationen Svarta handen ett attentat mot Franz Ferdinand under Sarajevobesöket. En grupp attentatsmän skickades över gränsen. De flesta var under 20 år, vilket enligt österrikisk lag var åldersgräns för att slippa dödsstraff.

På förmiddagen den 28 juni 1914 hade ett stort antal sarajevobor samlats längs kortegevägen. Svarta handens medlemmar var också där, utrustade med bomber, handeldvapen och giftkapslar. De sistnämnda var avsedda för självmord om något skulle gå snett.

En av attentatsmännen hade - när kortegen passerat den överenskomna platsen för attentatet - kastat en bomb. Bomben hade studsat på den uppslagna suffletten bakom ärkehertigen och exploderat bakom bilen. Arrangörerna i Sarajevo verkade inte ha tagit detta försök på allvar, så efter ett besök i stadshuset fortsatte kortegen som planerat. En man i attentatsgruppen, Gavrilo Princip, fick då plötsligt en andra chans att fullborda uppdraget när ärkehertigens bil stannade i hans närhet för att vända. Han höjde sin revolver och avlossade dödande skott mot Franz Ferdinand och hans gemål Sofia.

Inte oväntat krävde Österrike av Serbien att de skyldiga skulle dömas och bestraffas under österrikiskt överinseende och satte en tidsfrist för när svaret måste lämnas. Fem minuter innan fristen gått ut svarade Serbien. Men Österrike-Ungern upplevde inte att Serbien gått med på kraven, utan började mobilisera. Serbien och Ryssland mobiliserade på sin sida. Tyskland backade upp Österrike-Ungern. Frankrike och Storbritannien kom att ställa sig på Serbiens och Rysslands sida.

Inom loppet av några dagar duggade krigsförklaringarna tätt. Mordet på Franz Ferdinand blev på så vis den utlösande orsaken till första världskriget.

LÄS MER: Skotten i Sarajevo

LÄS MER: Skotten i Sarajevo - attentatet som startade första världskriget

LÄS MER: Mordet på Franz Ferdinand - gnistan som tände en världsbrand

LÄS MER:  Gavrilo Princip ångrar ingenting

LÄS MER: Första världskrigets orsaker

LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914

Litteratur:
James Joll och Gordon Martel, The Origins of the First World War, Routledge, 2013
Robert Freedman (red), The life millenium - The hundred most important events and people the past 1 000 years, Life Books, 1998
Christopher Clark, The Sleepwalkers: How Europe Went to War in 1914, Penguin UK, 2012
Nationalencyklopedin, "Franz Ferdinand"

FÖRFATTARE

Text: Göran Tivenius, författare och f.d. frilansmedarbetare i Sveriges Radio.