Men Nationernas förbund fick ingen framgång inom det internationella systemet. Detta berodde främst på tre faktorer:
1. Ekonomiskt: Den ekonomiska världskrisen på 1930-talet gjorde att många länder i första hand var tvungna att tänka på sin egen överlevnad.
2. Politiskt: USA gick aldrig med i NF. Storbritannien och Frankrike fick därför för stor makt vilket inte andra stater gillade.
3. Moraliskt: Europa upplevde en demokratisk kollaps i samband med fascismens och nazismens intåg och den efterföljande Förintelsen.
Förenta nationerna
Efter andra världskriget och Förintelsen insåg världens stater att det var nödvändigt att skapa en fungerande global organisation som värnade om freden och de mänskliga rättigheterna. 1945 bildades därmed Förenta nationerna (FN).
FN fick från början fyra huvuduppgifter:
1. Att rädda kommande generationer från krig. FN:s säkerhetsråd fick avgörande beslutsrätt i dessa frågor.
2. Etablera internationell rätt.
3. Främja social utveckling och förbättra levnadsstandarden för världens folk. (Efter krigsslutet fanns en positiv framtidstro.)
4. Att få världens stater att åter bekräfta tron på de mänskliga rättigheterna. (Det fanns ingen global enighet i frågan, så FN fick i uppdrag att utveckla detta.)
1948 tillkännagav FN deklarationen om de mänskliga rättigheterna som baserades på individens rättigheter. Detta var något nytt eftersom det innebar individens rättigheter inom staten och därför minskade statens suveränitet. En stat kunde nu inte längre agera precis som den ville inom sina gränser om den bröt mot de mänskliga rättigheterna. De mänskliga rättigheterna har därför påverkat suveränitetsprincipen (se ovan) och lett till en stor omsvängning inom internationell rätt.
Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är i sig inte juridiskt bindande utan fungerar istället som ett målsättningsdokument som talar om för världens stater hur de bör göra.
Världens stater bestämmer själva om de vill vara med
Världens länder får enligt traktaträtten själva bestämma om de vill skriva under FN:s olika konventioner (juridiskt bindande avtal) om olika ämnen. FN har idag sju stora konventioner slutna till de mänskliga rättigheterna, till vilka det är kopplat ett övervakningsorgan. Länder som skrivit på de sju konventionerna måste rapportera till FN med jämna mellanrum. Det är även upp till andra länder att påverka att konventionerna följs. Detta kan bland annat göras via internationella påtryckningar av olika slag.
Men det är tyvärr inte alltid som internationella påtryckningar hjälper. Detta gäller särskilt när krig uppstått. Det är därför extra viktigt att det finns regler som värnar om människors rättigheter även i krig. Denna viktiga del inom det internationella rättssystemet regleras av den s.k. folkrätten.
LÄS MER: Nationernas förbund
LÄS MER: Förenta nationerna
LÄS MER: FN:s historia - vägen till bildandet av FN
LÄS MER: Folkrätt och krigets lagar
LÄS MER: Första världskrigets följder
Litteratur:
Robert Jackson m.fl., Introduction to International Relations - Theories and approaches, Oxford University Press, 2002
Svante Karlsson, Freds- och konfliktkunskap, Studentlitteratur, 2004
Helena Lindholm Schulz, Krig i vår tid, Studentlitteratur, 2002
Lars Eriksson m.fl., FN - Globalt uppdrag, FN-förbundet, 2005
Text: Robert de Vries (red)
