Kolonialmakterna drog ofta gränser utan att ta hänsyn till de folk som redan levde i området. Det innebar att en folkstam kunde splittras på grund av att den delades på varsin sida om en gräns. Samtidigt kunde två fientliga stammar tvingas in i en och samma stat. Det här har, framför allt i Afrika, lett fram till konflikter som gör sig påminda ännu idag genom till exempel inbördeskrig.
Under slutet av 1800-talet rådde rena kapplöpningen om kolonier mellan flera europeiska stater. Denna tävlan gjorde att de såg varandra som konkurrenter om marknader och prestige. Kampen om de afrikanska områdena var vid flera tillfällen nära att övergå i öppet krig mellan länderna. De motsättningar som denna kapplöpning gav upphov till var en bidragande orsak till första världskrigets utbrott 1914.
Ser vi inget positivt?
Förde inte kolonialismen något gott med sig? Jo, hamnar, vägar och järnvägar byggdes, till exempel i Indien och Sydafrika. På flera håll förbättrades också undervisningen, även om det inte var så mycket tack vare kolonialmakterna som genom insatser av missionärer. De i ursprungsbefolkningen som fick utbildning kunde sedan i bästa fall få enklare arbeten som kontorister, poliser och soldater – ofta dåligt betalda och utan inflytande.
Någon enstaka gång kunde européernas maktövertagande ses som något positivt då det gav lugn och stabilitet i ett tidigare oroligt område.
LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914
LÄS MER: Kolonisation och kolonialism
LÄS MER: Kolonialismens följder
LÄS MER: Kolonierna - en god affär?
