Under medeltiden fanns inget som kan liknas vid vår tids välfärdssystem. Kyrkan och klostren fick därför ta ett stort socialt samhällsansvar.
Så här var det tänkt att det skulle gå till när någon hade funnit ett barn. Närmast följande söndag skulle prästen i den församlingen tala om vad som hänt och uppmana föräldrarna att inom tio dagar komma och "känna igen barnet." Om de inte gjorde det, skulle barnet döpas och lämnas till någon för en mindre summa. Det innebar oftast att barnet blev slav.
Det finns några texter från 800-talet som beskriver hittebarnshus i större städer. Följande exempel är från Milano.
Jag vill att man ska göra så här när det finns kvinnor som under djävulens inflytande begått äktenskapsbrott och sedan fått barn och barnet lämnats i en kyrka. Man ska genast ta hand om barnen, och föra den till huset, och dit skaffa ammor som ska avlönas. Ammorna ska föda barnen med sin egen mjölk och föra dem till dopet. Och när barnen sedan avvants ska man lära dem ett yrke under det att huset förser dem med skor och mat.
Hittebarnshuset i Milano var ett föregångshus, och inte förrän från 1100-talet finner vi liknande bestämmelser på andra håll. Antagligen var det församlingarna som fick sköta vården som förut, men det vet vi mycket lite om.
Det fanns ett annat sätt att bli av med pojkar som man inte ville ha hand om, och det gällde då sådana som kommit över spädbarnsåldern. Det var att erbjuda dem till klostren som lekmannabröder. Klostren fick då uppfostra barnen utan att föräldrarna hade något med det att göra. Långt in på 1300-talet tillämpades detta i stor skala. Vissa kyrkomän tyckte dock inte om det, därför att barnens lek och stoj störde det lugna klosterlivet.
Den här sortens "gåvor" kom från alla samhällsklasser, inte bara från fattiga som inte orkade se sina barn hungra utan också från rika personer som inte ville att jordagodsen skulle splittras vid arvsskiften. Föräldrarnas samveten blev också litet lugnare när man visste att barnen fick vara med i det religiösa livet. Gåvan betraktades som en fromhetsgärning som familjen förhoppningsvis hade glädje av vid yttersta domen.
I slutet av 1100-talet blev verksamheten bättre organiserad. En mängd gåvor från såväl kyrkan som kungar, högadel och städer gjorde det möjligt att starta en orden som huvudsakligen ägnade sig åt att ta hand om övergivna barn. Den kallades Den Helige Andes orden och började sin verksamhet i staden Montpellier i södra Frankrike. Mycket snabbt spreds verksamheten över hela Europa. I Sverige finns minnet av den kvar i namnet på den holme där riksdagshuset ligger - Helgeandsholmen.
När städerna blev större blev det också vanligt att de själva tog ansvaret för hittebarnen. Det kunde bero på att hittebarnshusen ibland fick ekonomiska svårigheter men också på att städerna ville ha en juridisk kontroll över verksamheten.
Särskilda tjänstemän skulle övervaka det hela. Ibland var det kvinnor. I Bryssel fick den ansvariga avlägga ett slags ämbetsed när hon tillträdde:
... Jag ska hederligt och lojalt ta emot alla barn under sju år som blivit övergivna i staden och dess omgivningar, och jag ska hjälpa dem på alla sätt, som om jag varit deras egen mor... jag ska göra allt som en förälder skulle ha gjort, utan överdrifter. Till detta ska Gud hjälpa mig och helgonen likaså.
Problemet tycks ha ökat vid medeltidens slut. I städer på 10 000-15 000 invånare tog man hand om 15-20 hittebarn varje år; vissa år det dubbla. De oönskade barnen blev ett stort samhällsproblem.
Religiösa motiv var vanligast i medeltidens och renässansens konst. Här är ett typiskt exempel från hittebarnshuset i Florens. De övergivna barnen i olika åldrar skyddas av den heliga Jungfrun för de utstötta.
Krig, sjukdomar och missväxt kunde göra barn föräldralösa, och släktingar kunde då låta andra ta hand om barnen. Men egendomligt nog lämnades lika många, om inte flera, bort under goda år. Kanske tyckte föräldrarna att kloster och kyrkor då hade mer råd än andra att ta hand om barnen? Vi vet inte utan kan bara konstatera att antalet ökade.
Vilka var det som lämnades, och när var det? Tack vare räkenskaper från både kyrkor och civila myndigheter vet vi ganska mycket. Det vanliga var att småbarn lämnades utanför kyrkdörren, klosterporten eller barnhuset under förnatten, innan portvakterna låste för natten. De flesta övergavs mellan november och mars. Då hade de fattiga människorna det värst. Det var mest nyfödda, men under nödår lämnades också andra.
Flickor var vanligare än pojkar, 60/40 var fördelningen. Det är ett bra exempel på hur man värderade barnen under medeltiden.
Det är troligt att majoriteten kom från olyckliga ogifta mödrar. Helt ville inte alla släppa kontakten med sitt barn. Därför fick många barn med sig något som kunde underlätta vid en senare identifiering, ett speciellt klädesplagg, en lapp med namnet, något litet smycke eller annat som var ovanligt.
Ett ofta förekommande sagomotivGanska många sagor handlar om hur föräldrar inte kan få tillräckligt med mat åt sina barn och därför försöker göra sig av med dem på något sätt. En typisk sådan är den om Tummeliten. Hans far var vedhuggare men hade en tid inga pengar till mat därför att en godsägare inte betalat honom för leveranserna. I sin förtvivlan övertalade han sin hustru att de skulle lura ut alla sina sju barn i skogen och sedan lämna dem där hellre än att se dem svälta ihjäl hemma. Den minste pojken, Tummeliten, råkade höra samtalet och fyllde sina fickor med vita stenar som han släppte på marken efter hand. Barnen övergavs, men tack vare stenarna kunde de hitta hem igen. Under tiden hade godsägaren betalat sin skuld, så när barnen kom hem fanns det mat i huset. I sagan luras barnen på nytt ut i skogen, men återigen räddas de av den snabbtänkte Tummeliten efter en del äventyr. I Tusen och en natt finns andra exempel på företeelsen. I Bibeln finns ett annat exempel på varför föräldrar kunde göra sig av med barn, nämligen Mose. Farao ville slå ihjäl alla judiska gossebarn, och därför satte Moses mor ut honom i Nilen i en liten korg som var tätad för att kunna flyta och kanske plockas upp av någon. Som bekant hittades han av faraos dotter och fick en god uppfostran. Resten är världshistoria. |
Även om föräldrarna kanske hoppades något annat så var framtidsutsikterna ganska dystra för barnen. De flesta var i dålig kondition när de kom och dog också inom ett år. I noteringar som finns kvar ser man att 60 procent dog de första månaderna. Säkert var det likadant på många platser. De flesta stannade inte kvar på hittebarnshuset utan skickades vidare till ammor i den närmaste omgivningen. Ammorna hade inte mjölk hur länge som helst, och då måste barnen flyttas till en annan amma. Man kan lätt föreställa sig hur skadligt det var för de små med alla bytena.
Viljan var ofta god hos de ansvariga, och ibland kunde utgifterna bli betungande. Ammorna skulle ha betalt, och till det kom blöjor, skor och kläder.
Vissa städer hade särskilda läkare som skulle se till barnen. När barnen växte upp skulle gossarna ha antingen hantverksutbildning eller så sattes de i kyrkans tjänst om de visade studieanlag. För flickorna var det vanliga att man försökte få dem bortgifta, och då fick de också hemgift och brudutstyrsel. Räkenskaperna visar att hemgiften bestod av kontanter och nyttoföremål.
Livet var förvisso hårt för de flesta, men kyrkan försökte i alla fall ta sitt ansvar för de svaga.
LÄS MER: Livet på landet och i staden under medeltiden
LÄS MER: Kyrkan och klostren på medeltiden
Frågor till texten:
Fundera på:
Ta reda på:
FÖRFATTARE
Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
I slutet av 1300-talet växte missnöjet bland bönderna på det engelska godset Forncett i Norfolk....
En mörk septemberkväll år 1511 i Stockholm blev bonden Erik Eriksson indragen i en våldsam konflikt...
La Jacquerie var ett stort bondeuppror som ägde rum i norra Frankrike 1358 under hundraårskriget....
Idag är det svårt att föreställa sig Sverige utan de föreningar och folkrörelser som starkt bidrog...
Francesco Datini och hans hustru Margherita levde ett rikt liv under senmedeltiden. Parets...
Som en följd av kristendomens seger i Europa grundades en rad kloster runtom i Europa. Från 700-...
Kristendomens, kyrkans och klostrens roll i medeltidens Europa. Under medeltiden dominerade kyrkan och kristendomen...
Vardagsliv och andra företeelser i det medeltida samhället (500-1500).
Ordet genus är hämtat från latinet och betyder "sort" eller "släkte". Begreppet genus används för...
Mattias, Julia och Kristoffer pratar om splittringen av den kristna kyrkan i en katolsk och en ortodox gren 1054.
Mattias, Julia och Kristoffer pratar om hur det var att vara kvinna i medeltidens Sverige.
