För att hindra dem från att äta även av livets träd som skulle ge dem evigt liv, förvisar Gud dem ut från den idylliska tillvaron i i Edens trädgård.
Denna berättelse ger en religiös förklaring till hur ondska, makt och svartsjuka blir en del av människans natur. Detta illustreras bland annat genom berättelsen om Adam och Evas söner - Kain och Abel. Kain dödar sin bror Abel på grund av just svartsjuka. Tiden går och fler och fler slutar att dyrka Gud och göra gott. Ondskan i världen växer.
LÄS MER: Förbjuden frukt har format synen på våra könsroller
Syndafloden och Noas ark
Enligt Bibeln känner sig Gud då tvungen att starta om. Bara en man och hans familj håller sig till det goda, det är Noa och hans familj. Noa får till uppgift att bygga en stor båt så att han och hans familj, tillsammans olika djurarter ska överleva. Därefter låter Gud ett kraftigt oväder (som översvämmar all mark) ta livet av de människor som inte längre lever ett gott liv. Berättelsen slutar med att Gud lovar Noa att detta aldrig ska hända igen. Som tecken på detta löfte skapar Gud regnbågen.
Abraham, Isak och Jakob (2000-1500 f.Kr)
Berättelsen om det som kom att över tid bli ett särskilt folk, israels folk, börjar med berättelsen om Abraham. Han kom från början från staden Ur i ett rike som hette Babylonien. Denna plats ligger i nuvarande Irak i Mellanöstern.
I Babylonien och på många ställen dyrkade man en mångud, men något händer med Abraham som gör att han börjar dyrka en ny gud. Den gud som senare kom att ses som den ende guden.
Gud talade enligt Bibeln till Abraham och bad honom att lämna sitt hemland och ta sig ut på en resa som skulle leda honom och hans familj till ett nytt land. Gud lovade också att han skulle bli far till många folk. Guds löfte om en särskild relation till Abraham skulle också gälla hans ättlingar. Detta tyckte Abraham från början var konstigt då han och hans fru Sara var barnlösa.
Det är här historien om det som kom att bli det judiska folket började (även om ordet jude eller judisk är ett ord som inte fanns då - begreppet kom långt senare).
Abraham gav sig iväg på den vandring Gud hade bett honom påbörja. Med honom gick hans fru Sara, hans brorson Lot, många tjänare till Abraham samt deras stora boskapshjordar.
Det fanns många handelsvägar på Abrahams tid. Assyrier, perser och egyptier är exempel på folk som handlade med varandra på den tiden. Abraham vandrade via de dåvarande handelsvägarna och stannade på flera platser eftersom hans familj var herdar.
Till slut efter flera längre stopp på vägen var Abraham och hans släkt framme vid Kanaan, det land dit Gud sagt att han skulle gå.
Kanaan var ett område där dagens Palestina, Israel och Syrien ligger. Men det fanns inte gränser på samma sätt då.
När Abraham väl kommit till Kanaan flyttade han runt mellan olika platser beroende på var det fanns bäst bete. En tid tog han sig ända ner till Egypten.
När Abraham började bli gammal fick han två söner, den äldsta (Ismael) med tjänstekvinnan Hagar och den yngste (Isak) med sin fru Sara. Traditionen säger att Ismael blev stamfar för araberna och Isak för judarna.
Ett yttre tecken på förbundet mellan Gud och Abrahams ättlingar var att Abraham och hans söner skulle omskära sig. Än idag omskärs pojkar inom både judendomen och islam.
Ismael och tjänstekvinnan Hagar försvinner sedan ut ur Bibelns historia, men berättelsen fortsätter med sonen Isak och Isaks tvillingsöner Jakob och Esau. Det är Jakob som med tiden fick namnet Israel, han fick 12 söner och dessa - plus två av hans barnbarn - kom att bli stamfäder till israels tolv stammar.
Familjens flytt till Egypten
Bibeln berättar om att Jakob hade en favoritson som hette Josef. Josef blev bättre behandlad än sina bröder som blev avundsjuka på honom.
En dag skickade Jakob iväg Josef till sina bröder som vaktade får. De avundsjuka bröderna passade då på att sälja honom till en egyptisk köpman. Köpmannen tog med sig Josef till Egypten och sålde honom vidare till en egyptisk officer som var anställd vid faraos (kungens) hov.
Det gick bra för Josef som arbetade sig uppåt och fick en viktig plats vid det egyptiska hovet.
Egypten var ett bördigt land tack vare floden Nilen, medan Kanaan drabbades av regelbunden torka som ofta ledde till hungersnöd. I samband med detta lät Josef sin familj (inklusive bröderna) bosätta sig i Egypten där de hade det bra under en lång tid. Släkten växte och till slut var det en hel folkgrupp.
Mose och uttåget ur Egypten (1300-1200 f.Kr)
Israeliterna (Jakobs släkt) hade det bra under en lång period i Egypten, men sedan erövrades landet av nya härskare och folket fick det sämre. Den nya faraon (kungen) ville bygga nya städer och behövde därför mycket arbetskraft. Folk bosatta i Egypten fick nu börja jobba under slavlika förhållanden.