Syriens moderna politiska historia, del 2: Syriska inbördeskriget

Regimens hållning

Den syriska konflikten haft olika faser, men den syriska regimens ståndpunkt i kriget har hela tiden varit av en handfast karaktär. Sedan starten har den syriske presidenten Bashar al-Asad beskrivit motståndare till hans regim som terrorister, islamister och bakterier i samhället. Det är en framställning som varit konstant oavsett om motståndarna eller möjliga förhandlingspartners varit fredliga eller militanta. Den syriska regimen, dess säkerhetstjänster, stödjande miliser och armé har under mer än sju år av konflikt varit obarmhärtiga mot sina motståndare och samtidigt har extremt våld varit ett kännetecken för flera rörelser bland regimens motståndare. En skillnad är dock att regimens och dess ryska allierade har möjlighet att fängsla civila och att utnyttja flyg och artilleri på ett sätt som drabbat civila hårt. Samtidigt har civila även drabbats av de bombningar som utförts av olika länder ledda av USA och som genom flygattacker angripit IS.

I mediala sammanhang verkar den syriska regimens brutalitet och förstörelse av Syriens infrastruktur ha kommit i skymundan för intresset för IS. IS är och har varit extremt brutala och utgör ett hot även mot europeiska samhällen i form av terrorism, men i ett syriskt sammanhang är regimen den kraft som enskilt dödat flest antal civila. Den syriska arméns möjlighet att använda flyg, artilleri och kemiska vapen har raderat ut bostadskvarter där ingen skillnad gjorts på stridande eller civila. Detta är inte sagt som ett försvar för islamistiska rörelser eller andra grupper. Det är mer ett konstaterande att den syriska regimen och dess allierade ofta bedöms på ett sätt som beskrivs ovan, men att detta inte riktigt har lyfts fram i media eller satts i relation till hur Syriens framtid kan komma att formas.

Regional och internationell betydelse

Ett ytterligare karaktärsdrag sedan år 2011 har varit en såväl regional som internationell betydelse av utvecklingen i Syrien. Ett exempel utgör Turkiets deltagande i norra Syrien och Irak och i förhållande till olika kurdiska intressen, grupper och rörelser. Den turkiska inställningen är att kontrollera kurdiska önskemål om självständighet och se till att dessa inte blir framgångsrika. Frågan om kurdiska ambitioner rörande en egen stat berör även Irak och visar tydligt krigets betydelse för olika länder och sårbarheten i dessa staters självständighet. Ett annat exempel utgör den shiamuslimska libanesiska rörelsen och det politiska partiet Hizbollah som sedan år 2012 deltar aktivt i konflikten i Syrien med stridande trupper. Hizbollah är allierade med den Islamiska Republiken Iran, som sedan konfliktens början har varit förbunden med den syriska regimen och deltagit aktivt med soldater i Syrien. Iranska militära rådgivare fanns i landet vid konfliktens start medan större militärt deltagande påbörjades under åren 2014 och 2015. Många islamistiska rörelser i Syrien har även finansierats av regionala aktörer med anknytning till länder på Arabiska halvön.

Kriget har många dimensioner och en rör olika uppfattningar om islam där skillnader mellan tolkningar inom sunniislam liksom skillnader mellan sunni- och shiamuslimer utnyttjas i syfte att motivera och stödja åsikter och handlingar. Syrien har även blivit en plats där länder stödjer grupper som är villiga att utforma staten enligt de riktlinjer som dessa anser vara de mest oklanderliga eller islamiska.