Krig, konflikter och naturkatastrofer har varit vanligt förekommande genom hela mänsklighetens historia och är så än idag. Likaså har det alltid funnits människor på flykt, eftersom behovet av säkerhet är ett primärt mänskligt behov.
Flyktingfrågan placerades inom FN och de mänskliga rättigheterna efter andra världskriget. Genom tillkomsten av FN:s flyktingkommission 1951, skulle alla flyktingar få en fungerande status i sitt nya hemland. Man skapade alltså en juridisk definition av vem som kan räknas som flykting. I denna definierades ”giltiga” skäl att lämna sitt ursprungliga hemland.
I samband med koloniernas frigörelse på 1960-talet kom antalet flyktingar i världen att öka dramatiskt.
Efter kalla krigets slut i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet - då dessutom behovet av arbetskraftsinvandring minskade i Europa - kom de europeiska ländernas flyktingpolitik att skärpas. Västvärldens myndigheter har sedan dess medvetet låtit behovet av kontrollerad invandring gå före de mänskliga rättigheterna, varför det idag blivit viktigt att kunna bevisa att man t.ex. är förföljd för att få asyl i ett annat land.
Socialt sett har vanligtvis flyktingar låg status i länderna där de hamnar. Förutom detta kommer också stora problem med den egna identiteten som inte sällan är förbunden med ägande av olika slag (främst jord) men även yrkesroller och annat som har förlorats efter flykten från hemlandet.
För flyktingar i allmänhet är ibland viljan att engagera sig internationellt för sitt gamla hemland viktig för identitetskänslan. Inom diasporabefolkningar (folk som lever i exil) är det också vanligt att det skapas myter och ett slags ”kollektivt minne” kring fosterlandet. Genom att upprätthålla en nationell identitet i exil kan deras självbild stärkas.
Flyktingar har i regel ett försvårat förhållande till sina hemländer, men även till sina nya värdländer. Förutom att stärka sin status i sina gamla hemländer kämpar många flyktingar dessutom mot utanförskap i det nya värdlandet. Detta leder ofta till att en stark etnisk samhörighet uppstår mellan folk på flykt. På samma gång har globaliseringen gjort det lättare att upprätthålla kontakten och stärka samhörigheten med hemlandet och andra på flykt eller i exil.
LÄS MER: Migration, urbanisering och städer
LÄS MER: Förenta nationerna: UNHCR
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
