Trettioåriga kriget
Under trettioåriga krigets (1618-1648) första skede möter vi åter den tjeckiska nationalismen. Överheten i Böhmen och Mähren [nuvarande Tjeckien] utgjordes av tyskarna som huvudsakligen var katoliker. Tjeckerna var påverkade av den reformerta husuitrörelsen.
Den svenske författaren Verner von Heidenstam skriver i skolboken Svenskarna och deras Hövdingar om detta: Mellan Böhmens berg låg det stolta Prag med sina murar och torn. Folket höll på sin självständighet och frihet. Där bodde många protestanter. En majdag 1618 samlades protestanterna, ty den katolske kejsaren hade låtit stänga deras kyrka. "Vi är fria män och fri är vår tro", ljöd det från skaran. De begav sig in i salen till de kejserliga ståthållarna. Utan att spilla fler ord grep de två förskräckta ståthållare och kastade ut dem genom fönstret.
Trettioåriga kriget tog sin början. Tjeckernas nationella rörelse led dock nederlag vid Vita berget 1620. Med obönhörlig hårdhet slogs allt motstånd ned. De tjeckiska motståndsmännens jord konfiskerades och katolicismen infördes med tvång. Sedan dess lydde landet under de österrikiska habsburgarna ända till 1918 (se karta). Trots att katolicismen var statskyrka, kände tjeckerna samhörighet med Jan Hus protestantism.
Första världskriget och Versaillesfreden
Den egentlige skaparen av det moderna Tjeckoslovakien är Thomas Masaryk. Han studerade vid Prags tjeckiska universitet och blev professor i filosofi. På våren 1918 besökte han USA och framlade sitt oavhänglighetsprogram för Tjeckien inför den amerikanske presidenten Woodrow Wilson.
USA hade inträtt i första världskriget på Storbritanniens och Frankrikes sida mot Tyskland och Österrike-Ungern. Tjeckien ingick i Österrike-Ungern. Efter kriget och i samband med Versaillesfreden sönderföll det mångkulturella kejsardömet i ett antal självständiga stater. Tjeckoslovakien var en av dessa.
Till det nybildade Tjeckoslovakien fördes också Sudetområdet som till stor del befolkades av tyskar.
Hitler invaderar Tjeckoslovakien
Efter Hitlers maktövertagande i Tyskland, växte det fram en naziströrelse bland Sudetområdets tyskar. Dessa önskade frigöra sig från Tjeckoslovakien och förena sig med Tyskland. Hitler använde sig av dessa sudettyskar för att utöka Tysklands område.
I ett tal i januari 1938 förklarade Hitler att Tyskland skulle ta initiativet till att hjälpa alla tyskar som bodde i Tjeckoslovakien. Den nazikontrollerade tyska radion och pressen satte igång den mest våldsamma propaganda i skildringarna om den misshandel och det förtryck sudettyskarna utsattes för. Men i huvudsak var dessa skildringar påhittade.
Tjeckoslovakien var allierat med Storbritannien och Frankrike. Men dessa makter var ovilliga att gå i krig för tjeckernas skull. Minnena av ohyggligheterna från första världskriget var ännu alltför färska. Europas folk ville inte till något pris ha krig igen. Hitler kunde utnyttja denna motvilja att sätta hårt mot hårt i sin utpressningspolitik.
Storbritanniens och Frankrikes regeringschefer accepterade att tyskarna tog Sudetområdet. Den brittiske premiärministern Chamberlain förklarade, att man räddat freden i vår tid.
Men Hitler nöjde sig inte med Sudetområdet. Han hade visserligen deklarerat att Sudetområdet var hans sista krav på områden i Europa, men snart ockuperade han också resten av Tjeckoslovaken. Det handlade om att öka det "tyska livsrummet" (se karta).
Tjeckoslovakien blir kommunistiskt
Efter andra världskriget kom Tjeckoslovakien (se karta) att inordnas i Östeuropa under Sovjetunionens ledning. Men det påtvingade kommuniststyret var inte populärt.
Ett försök gjordes 1968 att lätta på diktaturen, men revolten slogs ned. Reformrörelsen med Alexander Dubcek i spetsen under den så kallade Pragvåren 1968 fick ett plötsligt slut, när sovjetisk militär invaderade landet. En grupp dissidenter (kritiker av kommunistregimen) inom den så kallade Charta 77-rörelsen, med författaren Václav Havel, fortsatte dock sina protester mot regimen. Václav Havel fängslades.
Litteratur:
Kjell Albin Abrahamson, Fakta om Tjeckien och Slovakien, Liber, 1994
Kristian Gerner, Centraleuropas historia, Natur och Kultur, 1997
Robert Kann, A History of the Habsburg Empire 1526-1918, Univ. of California
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
