Hällristningar är symboler eller bilder på berghällar eller klippor. Målningar eller ristningar (egentligen inhuggna) på stenar finns i många kulturer. I Sverige sträcker sig hällristningarnas tillkomst över en tidrymd av flera tusen år. De regionala skillnaderna är stora. Hällristningarna är därför svåra både att tidsbestämma och att tolka. Klart är dock att skepp är det vanligaste motivet, liksom i tidens gravskick. Skeppen återfinns alltid i skärgården medan i stället vagnar är vanliga i inlandet.
Mycket tidiga (9000-6000 f.Kr) ristningar med jaktmotiv finns i Norrland. Mer abstrakta djurmotiv återfinns i många av Nämforsens ca 1400 figurer (4000-2000 f.Kr). Sedan speglas stridsyxekulturens intåg i mängden avbildade vapen (2000 f.Kr).
Med bronsåldern (1800-500 f.Kr) infaller hällristningarnas höjdpunkt i Norden. Skepp, människor, stridsscener, fruktbarhetsmotiv, fotsulor, djur, symboler m.m. fyller våra berghällar, främst i Bohuslän, som är ett av världens mest betydande områden med förhistorisk klippkonst.
Hällristningarna ger en fascinerande inblick i forntidens samhälle. Att fruktbarhetskulten har varit stark visar alla falliska män, kärlekspar och könssymboler. Om 1800-talets forskare såg t.ex. stridsscenerna som berättelser om verkliga slag, betonas idag det ceremoniella och religiösa innehållet.
Ibland utstrålar ristningarna också humor - kanske någon av de tusentals figurerna skapades av en dåtida skämttecknare eller graffitikonstnär?
LÄS MER: Bronsåldern i Norden
LÄS MER: Sverige under forntiden, del 2: Bronsåldern och järnåldern
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
