Under 1900-talet demokratiserades Sverige, och i Europa rasade två världskrig som följdes av en alltmer tilltagande globalisering. Lite senare under århundradet var Sverige inte längre ett land i Europas periferi (utkant). Istället började svenskarna bli beresta och mer och mer vana vid att möta människor från andra kulturer och religioner.
Hand i hand med denna utveckling har Sverige sekulariserats, vilket innebär att den traditionella religionen (i vårt fall kristendomen) har förlorat i betydelse. Detta kan jämföras med länder som exempelvis Ryssland eller de baltiska staterna, där istället kristendomens inflytande och betydelse har ökat sedan kommunismens fall i början av 1990-talet.
Att kristendomen har blivit mindre betydelsefull för svenskarna och många andra människor runt om i världen, är inte samma sak som att religionen har försvunnit. Istället kan man tala om att en ny form av religion, en slags privatreligiositet, har blivit allt vanligare.
Privatreligiositet är inte religion som kan beskrivas utifrån ett traditionellt religiöst synsätt. Istället handlar det om många olika dimensioner som av individen binds samman till en slags religiös tankevärld.
Till skillnad mot traditionell religion är privatreligiositet inte knuten till det offentliga rummet, den bedrivs alltså inte i en församling, utan är istället kopplad till den enskilde personen. Inom privatreligiositet finns därför inte fastslagna ritualer eller någon övergripande teologi.
Privatreligiositet skulle kunna beskrivas som en blandning av olika religiösa föreställningar. Det är till exempel inte ovanligt att många människor tror på ödet, det vill säga att det finns en förutbestämd framtid som vi inte har möjlighet att påverka. Ödestron bryter mot en viktig tanke inom kristendomen, nämligen tanken om den fria viljan. En annan föreställning som ofta förekommer inom privatreligiositet är att vi människor återföds, vilket är en central tankegång inom hinduismen och buddhismen. Samtidigt är många svenskar fortfarande medlemmar i Svenska kyrkan. Kristna värderingar och tankar kombineras därför ofta med trosuppfattningar hämtade från andra religioner och livsåskådningar, men också med vetenskapliga argument.
Privatreligiositet är ingen ovanlig företeelse. Många människor i Sverige och runt om i världen kombinerar andliga, religiösa och vetenskapliga tankar och idéer utan att för den skull kategorisera sig själva som religiösa.
Trots att Sverige idag är sekulariserat och privatreligiositeten har vunnit mark på bekostnad av den officiella institutionella kristendomen, så kan man inte bortse från att många människor fortfarande vill gifta sig, döpa och konfirmera sina barn och hålla begravningsgudstjänst i kyrkan. Detta handlar framförallt om att kyrkan som byggnad fortfarande är en viktig bärare av symboler och värden som finns i vårt samhälle och kultur. Samtidigt har mycket av den religiösa innebörd som förr i tiden förknippades med kyrkan som byggnad försvunnit eller övergått i olika former av privatreligiositet.
LÄS MER: Sekularisering
LÄS MER: Livsfrågor
FÖRFATTARE
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli
