EU är i första hand ett fredsprojekt
Frankrike och Tyskland hade allt sedan 1870-talet och fram till slutet av andra världskriget 1945 betraktat varandra som arvfiender. Fransk respektive tysk nationalism hade haft udden riktad mot varandra. Men efter andra världskriget har de förenats i ett ekonomiskt och politiskt samarbete. Tillsammans utgör de kärnan i EU-samarbetet.
Tysklands f.d. förbundskansler Helmut Kohl berättade gärna familjehistorien om den äldre brodern Walter, som stupade i Frankrike under andra världskriget och om deras farbror som stupade i Frankrike under första världskriget. Därför satsade Helmut Kohl hela sin politiska kraft på det tysk-franska samarbetet och det europeiska projektet.
Handlar EU-projektet om att på sikt bilda en enda stat av de olika väst- och centraleuropeiska länderna? Det finns två skilda uppfattningar om hur ett framtida EU ska se ut. Vi har federalisterna, som är anhängare av ett starkt sammanhållet EU. Federalisterna har majoritet i Europaparlamentet. De anser att EU ska ha en gemensam försvars- och utrikespolitik. Men det finns också de, som menar att EU ska vara en mer löst sammansluten organisation. Till dessa hör de svenska medlemmarna i Europaparlamentet.
Ett mer enat och politiskt stabilt Europa
EMU är ett ekonomiskt EU-projekt. Det går ut på att medlemsländerna ska samordna sin ekonomiska politik. Målet är att samma valuta, euron, ska införas i alla EU-länder och en gemensam centralbank för hela EU-området ska sköta penning- och valutapolitiken. För federalisterna är EMU ett steg i rätt riktning.
Steg för steg har även många av länderna i Östeuropa införlivats i den västeuropeiska gemenskapen. Såväl EU som NATO har på så sätt fått nya medlemmar. Ett villkor för EU-medlemskap är ett demokratiskt styrelsesätt.
Efter att de lite fattigare länderna i Östeuropa kommit in i EU så har stabiliteten och demokratin i dessa länder öka. Därmed har risken för flyktingströmmar och säkerhetspolitisk instabilitet i Europa minskat. Miljöpolitiskt har man också vunnit framsteg eftersom de nya EU-medlemmarna har fått anpassa sig till EU:s hårdare miljökrav.
Globalisering mot nationalism
Många medborgare i EU-staterna känner sig långt borta från beslutsfattarna i Bryssel (Bryssel är EU:s huvudsäte). Man är orolig för att den nationella identiteten ska gå förlorad.
Den internationella handeln och globaliseringen innebär att de gamla nationella gränserna sprängs. Men en friare handel har många fördelar. Du kommer som konsument lättare och billigare över utländska varor. Informationsteknikens spridning över gränserna är också ett resultat av globaliseringen. Du kan t.ex. skicka e-post till vem som helst i världen. Nya kulturer bryter in i det gamla mönstret. Hela samhället förändras. Framförallt för de äldre generationerna kan detta kännas som ett hot mot den gamla invanda kulturen.
EU, välfärdsstaten och nationalkänslan i Sverige och Norge
Många svenskar upplever EU-medlemskapet liksom globaliseringen som ett hot mot det gamla välfärdssamhället. Välfärdsstaten har länge representerat svenskhet. Man kan kanske säga att välfärdsstaten är en del av den svenska identiteten?
Folkomröstningen i Norge 1994, där ett norskt EU-medlemskap förkastades, var också ett utslag av den norska nationalkänslan.
I Norge firas de nationella högtiderna med entusiasm. Hela Oslo sprakar i rött, vitt och blått (färgerna i den norska flaggan). Man firar med musikkårer, barntåg och folkdräkter. Norrmännen är också, har det sagts, de mest nationella av nordens folk. Men vi får komma ihåg att nationalismen historiskt sett i Norge mer förknippats med demokrati och frihetskamp än i Sverige. Norge var under andra världskriget ockuperat av Nazityskland.
Norge behöver inte EU, utan är sig självt nog. Den norska oljan har också bidragit till detta tänkesätt.
En tid av förändring... då och nu
Samhället i förändring: Idag jämfört med sekelskiftet 1900
Många äldre känner sig ibland trögtänkta inför alla tekniska nymodigheter. Vi kan idag sägas befinna oss i det postindustriella eller postmoderna samhället (post = efter). IT är det som gäller idag. Och vi har passerat ett nytt sekelskifte.
Vid sekelskiftet för drygt hundra år sedan, ägde också stora förändringar rum. Vi gick då in i det "moderna samhället", liksom vi ganska nyligen har gått in i det "postmoderna samhället" (det eftermoderna samhället).
Då, vid förra sekelskiftet, utplånades det gamla traditionella bondesamhället. Detta samhälle hade sedan urminnes tider präglat människornas liv. I dess ställe började ett nytt samhälle växa fram. Människorna rycktes upp ur sina invanda lantliga, trygga miljöer och samlades i städerna (läs mer här).
Många kom att längta tillbaka till det lantliga livet, vilket romantiserades. En naturromantik framträdde där det lugna, rena lantlivet ställdes som kontrast mot en värld i jäkt och stress i sot och smuts. Samtidigt fanns en fascination över den tekniska utvecklingen. Ur allt detta växte nationalismen från det förra seklet fram. I denna nationalism förenades naturromantik med dyrkan av de tekniska framstegen.
På många sätt kan vi känna igen det förra sekelskiftets nationalism i dagens nynationalism, EU-problematik och globalisering. I bägge fallen handlar det om att ett nytt samhälle växer fram och att gamla samhällsideal bryts mot nya.
Litteratur:
Jürgen Habermas, The Crisis of the European Union: A Response, Polity, 2012
John Gillingham, European Integration, 1950-2003: Superstate or New Market Economy?, Cambridge University Press, 2003
Magnus Jerneck, Sverige i EU. Mellan nationalism och europeisering, Studentlitteratur, 2013
Karl Magnus Johansson och Lee Miles (red.), EU och det nationella: Förändring och variation i Sverige och de övriga medlemsländerna, Santérus Förlag, 2005
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
