Verkligheten från Krimkriget, det fransk-tyska kriget och boerkriget hade visserligen varit omskakande. Men först genom det första världskriget med dess massuppbåd av värnpliktig ungdom med taggtråd, skyttegravar och miljoner unga människors död och lemlästning försvann krigsromantiken.
Nazisterna i Tyskland och fascisterna i Italien försökte åter blåsa liv i den storslagna döden för nationen. Idag är all glamour kring offret för landet borta, åtminstone i Europa. Men under kriget mellan Iran och Irak kom dock hyllningarna för den nationella offerviljan tillbaka. Även på andra håll i världen gäller den fortfarande. Framförallt gäller det stater som är präglade av olika fundamentaliströrelser.
Vad gäller den aggressiva nationalismen kan man säga att den såg likadan ut i hela Europa. Det egna landet hade alltid rätt och gick före andra länder. Nationen var allt, individen ingenting. Anhängare av denna typ av nationalism, som svensken Rudolf Kjellén, fransmannen Maurice Barrès eller tysken Friedrich von Bernhardi, talade vid tiden för förra sekelskiftet på samma sätt.
Alla länder i Europa hade under 1930- och 40-talen sina fasciströrelser. Även i dag har de olika främlingsfientliga partierna samma uppsättning värderingar.
Religion och nationalism
Gud lär att alla människor ska leva i endräkt och visa respekt för varandra. Men de folk som tillber honom har under hela Europas historia bekämpat varandra i hans namn. Olika religiösa ceremonier har utvecklats inom olika kulturer som sinsemellan bekämpat varandra. I Europa har detta framförallt gällt protestanter och katoliker. Vi har hugenottkrigen i Frankrike på 1500-talet och det Nederländska frihetskriget, vi har trettioåriga kriget i Tyskland under 1600-talet och konflikten på Irland under större delen av 1900-talet. Och trots att Gud och Allah är samma väsen har kristna och muhammedaner bekämpat varandra och bekämpar varandra än idag. Liksom i fallet protestanter och katoliker har de olika trosinriktningarna utvecklat skilda nationella kulturer.
Industrialism och nationalism
Som vi sett växte det fram en natur- och hembygdsromantik i industrialismens kölvatten. När människor tvingades in till städerna och till sotiga och bullriga fabriker började man längta tillbaka till det rena, lugna och ursprungliga lantlivet.
Men industrialismens utveckling under 1800-talet tog sig också andra nationella yttringar. Det blev viktigt för de olika industriländerna att betona och föra fram just sin egen tekniska utveckling. En rad internationella industriutställningar arrangerades runt om i Europa och USA. Där gällde det att delta och visa fram det bästa man hade. Utställningarna sågs ofta som en industriell och kulturell tävling, stundom med aggressiva tendenser. Man ville visa sin teknik och sin kultur men också sin makt och sin krigs- och försvarsberedskap.
Ofta lyfte man under förra seklet fram sina hjältar inom vetenskap och teknik, sina kommunikationer, byggnadskonstruktioner mm. Många dikter skrevs om ångloken, järnvägarna, broarna och om personerna som konstruerat eller tänkt ut dem.
Varje land besjöng speciellt "sina hjältar" eller uppfinningar. Men ofta kunde man också vara generös och ge beröm och erkännande åt andra länders "stora" män och kvinnor och industriella landvinningar.
Stockholmsutställningen 1897Stockholmsutställningen var en industri- och konstutställning på Djurgården med drygt 2 400 svenska, 750 norska, 400 danska och 300 ryska utställare. I centrum stod den svenska industrin som under det senaste årtiondet hade utvecklats starkt. Teknik och naturvetenskap låg i tiden och utställningen maj-oktober passade bra tillsammans med det nya intresset för nationalromantik. En hel liten stad hade byggts upp, där förutom företag också turism, jakt, teater, konst och musik visades upp. De totalt 1,2 miljonerna besökare kunde också se film från den både pampiga och pompösa invigningen, ledd av Oscar II. |
Musik och nationalism
Musik och nationalism är intimt förknippade med varandra. De nationella rörelserna i Europa utvecklade en särskild musiktradition. Detta av två skäl. För det första är sång och musik något medryckande, ger liv åt en rörelse, svetsar samman deltagarna och gör deras kamp mer intensiv och engagerad. En sjungande massa kan förmås till mycket djärvare dåd än en tyst skara. Musiken svetsar samman och skapar gemenskap.
För det andra förklarade sångerna på ett bra sätt den nationella kampen. Texter man sjöng var antingen gamla folksånger eller nyskrivna nationella texter som på ett medryckande och enkelt sätt förklarade det mål man ville uppnå.
Folkmusik och nationalism
Vad är folkmusik?
Är folkmusik alltid något gammalt och traditionellt?
Är folkmusiken alltid nationell eller finns det en internationell folkmusik ?
Under 1800-talet väcktes ett stort intresse för det vi kallar folkmusik. Vad är då folkmusik? Det är omöjligt att entydigt bestämma detta. Det går att beteckna det mesta som folkmusik. Populär musik som sjungs av många, enkla visor som är lätta att sjunga, anonym musik, utan känd kompositör eller upphovsman, musik som används vid folkliga fester osv.
Vi inskränker oss här till att beskriva hur man under 1800-talet ville att folkmusik skulle vara. Något som beskriver de nationella känslorna, sammanfattar det genuina för landet. Folkmusiken skulle vara äkta, inte konstlat och konstruerat. Folkmusiken skulle utgå från de breda folklagren och inte bara avspegla elitens musiksmak.
Det gjordes försök i alla Europas länder att samla ihop och nedteckna vad som ansågs vara folkets nedärvda musik. Till en viss del lyckades man, fast mycket av det som lanserades som folklig musik var uppdiktat och nykomponerat av dem som påstod sig ha hittat sångerna.
I den nya nationalismen som växt fram samtidigt med den allt snabbare internationaliseringen hittar vi ibland främlingsfientlighet. Bland annat framträder den i viss musik. Ungdomar i skinnskallefrisyrer framför nationell musik, som ofta har ett främlingsfientligt budskap.
Den nationella framtoningen i musiken framträdde redan på 1800-talet. Då var den dock inte främlingsfientlig. Götiska förbundet (som predikade svenskhet, men utan att vara avogt inställd till andra kulturer) ville ha folkmusik. De tyckte sig höra något friskt ursvenskt i pigornas, vallflickornas och drängarnas visor och i spelmanslåtarna. Rickard Dybeck använde en folkmelodi från Västmanland när han skrev "Du gamla du fria". Den präktiga allmogen var inte fördärvad av stadsmänniskans utländska kultur. Musiken liksom konsten skulle stiga ur (det lantliga) folkdjupet. Att lyfta fram och samla folkmusik var överhuvudtaget på modet i 1800-talets Europa. Folkmusiken var en del av det nationella arvet.
Studentsång och nationalism
Det var i högsta grad studenterna i de tre nordiska länderna som bar upp den skandinavistiska nationalismen. Genom de nordiska studentmötena hölls den nordiska enhetstanken vid liv. Vid dessa studentmöten spelade den nationalistiska sången en stor roll.
Studentkårerna i Uppsala och Lund var starkt nationalistiska. Det var i mångt och mycket dessa som lanserade de nationella hjältar och historiska myter som utgjorde grunden för den framväxande svenska nationalismen.
Vid möten och fester sjöng studentkårernas körer. Dessa körer sjöng även för allmänheten. Gustav II Adolfs och Karl XII:s dödsdagar den 6 resp. 30 november blev tillfällen för körerna att visa upp sig och slå ett slag för den svenska nationalismen. De blev med tiden mycket folkkära körer och de sånger de lanserade blev riktiga "hits" även bland folk utanför de akademiska kretsarna.
I Uppsala bildades redan 1830 "Uppsala studentkårs allmänna sångförening". Allmänna sången, som kören kom att kallas, existerar än idag, fast nu som en blandat kör med en bredare repertoar än den starkt nationalistiska 1800-talsrepertoaren. Lunds studentsångförening grundades några år senare.
Körerna och studentkårerna engagerade sig inte bara för den svenska nationalismen. Man var i högsta grad engagerad i de nationella strävandena på kontinenten. Exempelvis tog man en aktiv del i den polska strävan för nationellt oberoende. Även den grekiska frihetskampen blev något som engagerade studenterna i Uppsala och Lund, precis som Vietnam, Sydafrika och Algeriet kom att göra det drygt hundra år senare.
Här följer några exempel på den repertoar dessa båda körer lanserade under 1800-talet:
"Sverige, Sverige, fosterland"
"Hör oss Svea"
"Stå stark du ljusets riddarvakt"
"Sveriges flagga"
"Vikingasäten, åldriga lundar"
"Viken tidens flyktiga minnen"
"Hjältar som bedjen"
Konst och nationalism
I Hela Europa växte under 1800-talet fram en nationell målarkonst. Konstnärerna tog fasta på det som ansågs specifikt för just deras land. Vad gällde Sverige så åkte våra konstnärer ofta till Frankrike eller Italien för att måla. Där bildades svenska konstnärskolonier. Men under senare delen av förra århundradet flyttade ett flertal hem igen och bosatte sig runt om i landet. Det svenska landskapet fascinerade många. Endera var det pastorala idyller med ängar, kyrkor och betande kor eller så var det våldsamma fjällmotiv och vilda forsar eller djupa, mörka skogar.
Likadant var det med de andra ländernas konstnärer. De försökte fånga det specifikt franska, engelska eller tyska landskapet.
En annan genre var historiemåleriet. Man lyfte fram motiv från det egna landets hjältehistoria. Ofta låg det ett romantiskt skimmer över dessa tavlor. Det var inte heller ovanligt att man återgav exempelvis medeltida personer i 1800-talskläder.
Ytterligare motiv hämtades från de egna sagorna, myterna eller från folklivet med dess traditionsbundna fester och högtider.
Tidiga representanter är Carl Wahlbom med "Gustav II Adolfs död" (1855) och Johan Fredrik Höckert med "Karl XI:s lik räddas vid Stockholms slotts brand den 7 maj 1697" (1862-1866). En senare generation gestaltade också klassiska nationella motiv. I Georg von Rosens "Erik XIV" (1871) kontrasteras den ljusa Karin Månsdotter med den mörke Jöran Persson och den villrådiga kung Erik. Kända är också Carl Gustaf Hellqvists "Sten Sture d.y:s död på Mälarens is" (1880) och "Valdemar Atterdag brandskattar Visby" (1882) samt Gustaf Cederströms "Karl XII:s likfärd" (1878).
Du kan få en bra uppfattning om nationalismen under 1800-talet genom att titta på den samtida konsten. Genom att bläddra på SO-rummet kan du själv hitta många andra bilder som på olika sätt belyser nationalismen.
Litteratur och nationalism
Litteratur med speciell nationell karaktär författades i stor mängd under 1800-talet. I Europa utkämpades ett antal krig och kartorna fick ofta ritas om. När ens eget land blir hotat eller ockuperat av andra, när folk dödas eller tvingas lämna sina hem på grund av etniska konflikter, då väcks alltid starka nationella känslor. Det är också naturligt då att nationalismen kommer till uttryck inte minst i dikter, sånger och annan form av litteratur.
Sverige tvingades vid 1800-talets början till landavträdelser som en effekt av Napoleonkrigen. Vi fick då också en uppblomstrande nationell diktning, i främst fornnordisk anda, med Esaias Tegnér som förgrundsgestalt. Mot slutet av seklet upplevdes ett reellt hot från Ryssland, vilket fick genomslag i dikten. Nu var det främst de historiska hjältekungarna som besjöngs i syfte att väcka och stärka den egna beredskapen.
På grund av industrialiseringen, urbaniseringen och även emigrationen till Amerika fick vi även en rik flora av nostalgiska och romantiska natur- och hembygdsskildringar. Och det gällde inte bara i Sverige utan runt om i Europas industrialiserade länder. I Sverige var den här litteraturen som starkast runt förra sekelskiftet.
Nationalistiska motiv i litteraturen har även funnits under hela 1900-talet. Kanhända mindre i Sverige än i vissa andra länder. Alla har ju inte varit så förskonade från krig och konflikter som vi. Å andra sidan kan förstås denna litteratur skapas av andra drivkrafter än krigshot. Den egna kulturen och de egna traditionerna kan vara värda att värna i en tid av internationalism. Mångfald skapas ju av ett antal specifika kulturer som respekterar varandra.
Svenska turistföreningenSvenska turistföreningen (STF) bildades 1885 och var (och är än idag) ett centralorgan för att främja turismen. Den tidiga turismen hade till största delen varit präglad av överklassen. Nu lades grunden till resandet som massrörelse. Valspråket för STF blev "Känn ditt land". Föreningen ville väcka intresse för fosterlandet, dess geografi och kultur. På så sätt låg STF i linje med den nationalistiska entusiasm som uppstod på 1880-talet. Särskilt den norrländska fjällvärlden var i fokus vad gäller både reseverksamhet och reklam i form av påkostade årsskrifter med mera. STF ställde också i ordning vandringsleder och turiststationer som Abisko och Sylstationen
|
LÄS MER: Sverige under 1800-talet
LÄS MER: Nationalismens historia
LÄS MER: 1800-talet och nationalismen i Sverige (artikelserie)
LÄS MER: Svensk identitet och nationalism i ett historiskt perspektiv
LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914
LÄS MER: Teorier om nationalism - dess ursprung och funktion
PODCAST: Stater och nationer
