Kranierna från Etiopien kommer från två vuxna och ett barn, långa och kraftiga människor. Dessa hjärnskålar är stora och väl utvecklade. Men bakskallarna visar spår av tidigare människoarters skallform. På samma plats fann forskarna fragment av ytterligare sju människor.
Nära kranierna låg fossiler av buffel, flodhäst och antilop. Dessutom ingick jaktvapen och verktyg i fynden, bland annat stora handyxor. Forskarna har hittat rester av fler än 600 redskap.
Sedan dessa människor dött har deras kranier polerats och vävnad tagits bort. Märken av knivar på skallarna kan tyda på något slags begravningsrit.
De här fynden stöder teorierna om att den moderna människan kommit från Afrika och att arten homo sapiens kan vara cirka 200 000 år gammal.
Homo sapiens sprider sig över världen
En grupp människor tog sig från Afrika över Bab-el-Mandebsundet till Arabiska halvön och därmed till Asien. Denna och senare övergångar över vatten underlättades av att stora inlandsisar på norra halvklotet band enorma mängder havsvatten. Därigenom omvandlades stora havsbottnar till landyta för ca 70 000 år sedan. Breda havssund blev mycket smalare. Bab-el-Mandeb är nu 30 km brett, men var då bara 10-11 km. Sahara var vid denna tid mycket torr och bred – oframkomlig.
Utvandrarna sökte sig längs Arabiska halvöns sydkust och fick sötvatten ur de många sötvattenskällor som mynnade i vattenbrynet. De kom till Persiska viken, till ett område vars äldsta namn var Eden – Paradiset. Ett härligt område! De fortsatte över Omansundet och Indiska halvöns kust. En del av gruppen gick norrut och befolkade Asien, en annan grupp gick söderut längs Malackahalvön och nådde för ca 65 000 år sedan Australien. Här finns kvarlevande folkgrupper som utseendemässigt och med hjälp av DNA-analys kan konstateras vara släkt med de afrikanska utvandrarna. Kanske var det på flottar av jättebambu som de paddlade över till Arnhems land. De blev aboriginerna, som har en gammal myt om en skapelsemoder som kommit över havet.
En tredje grupp tog sig från Persiska viken norrut och därefter västerut till Europa, där de kom att leva samtidigt med neandertalarna.
Om man resonerar vetenskapligt och biologiskt, finns det inga skilda raser. Skillnader i exempelvis hudfärg och ögonform uppstår som en naturlig anpassning till klimat och solljus. Det var samma utvandrare från Afrika som tog sig genom Asien och befolkade exempelvis Kina och Sibirien. En del av dem fortsatte över Berings sund – då en landbrygga – och färdades söderut genom både Nord- och Sydamerika. Men då hade det gått mer än 50 000 år sedan deras förfäder lämnat Afrika.
Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare
.jpg?uselang=sv)
