Alla visste att det skulle bli en farlig resa
Det skulle bli en farlig och besvärlig resa. Med på resan fanns bland annat tio dödsdömda förbrytare. Dessa användes för speciellt farliga uppdrag.
Vasco da Gama hade fyra fartyg med på sin expedition. Dessa hade litet djupgående, vilket gjorde det möjligt för dem att segla in i grunda flodmynningar. Både för och akter var förstärkta träfort från vilka besättningen kunde försvara sig om det blev strider.
Till en början gick resan bra. De hade fint väder fram till Kanarieöarna. Vid Kap Verdeöarna tog fartygen in vatten och föda. Gama hade inte tänkt att följa Afrikas kust, utan han planerade att segla rakt över södra Atlanten och sedan styra in mot Godahoppsudden.
Under resans gång hamnade man i svåra stormar som skadade fartygen svårt. Den 22 november 1497 rundades till sist Godahoppsudden, vilket tog dem fyra dagar. De tvingades göra flera strandhugg längs kusten för att förnya förråden och fylla på med färskvatten.
Besättningen drabbades av skörbjugg under resan. ”Många av våra män blev sjuka, deras händer och fötter svullnade, och tandköttet växte över tänderna, så att de inte kunde äta”, berättade Gama.
Araberna fick nu konkurrens i handeln med Indien
Handeln mellan östra Afrika och Indien behärskades på den här tiden av araberna. Den portugisiska inblandningen i handeln med Indien gillades därför inte av araberna, vilket resulterade i en del småstrider.
Söndagen den 20 maj 1498 anlände man till den stora indiska handelsstaden Calicut. Äntligen var Vasco da Gama framme vid det mål portugiserna hade sökt efter i så många år, att finna sjövägen till Indien.
Araberna var inte glada att portugiserna kom till Indien. Den förste arab som mötte Gama sa: ”Måtte djävulen ta er. Varför kommer ni hit?”.
Hemresan blev också besvärlig. Men den medförda lasten inbringade en summa som var 60 gånger större än kostnaderna för expeditionen.
Vasco da Gama dog som portugisisk vicekung i Goa år 1524.
Upptäckten av sjövägen till IndienUnder senare delen av medeltiden kontrollerade muslimerna den lönsamma handeln över Mellanöstern mot Indien och Kina. Kristna gavs inte tillträde till handelsrutterna som förband Öst med Väst, och som gick genom muslimskt territorium. Under korstågens tid och senmedeltiden gav muslimerna de norditalienska stadsstaterna Genua, Venedig och Florens monopol (ensamrätt) på den europeiska importen av muslimernas handelsvaror från Orienten. Detta ledde till att Genua, Venedig och Florens snart blev rika och mäktiga stater. Det enda sättet för andra europeiska länder att kringgå muslimernas och italienarnas handelsmonopol med kryddor, siden och andra dyrbara varor från Orienten var att hitta en alternativ sjöväg till Indien och Kina. Men ingen hade tidigare seglat runt Afrikas sydspets mot Asien. Detta ledde till att en portugisisk prins - senare känd som Henrik Sjöfararen - grundade en sjöfartsskola och lät bygga ett skeppsvarv i syfte att stärka Portugals handel till sjöss. På hans initiativ började man utforska sjövägen längs Afrikas västkust. Vid Henriks död hade portugiserna nått till Sierra Leone. Prins Henriks insatser banade väg för upptäckten av sjövägen till Indien. Henrik Sjöfararen deltog inte själv i några sjöexpeditioner. Den längsta sjöresa Henrik var med på var från Oporto till Gibraltar sund, d.v.s ungefär så långt som från Stockholm till Visby. Den 20 maj 1498 kom den portugisiske sjöfararen Vasco da Gama till Calicut i Indien. Därmed var han den förste som färdades från Europa till Indien sjövägen.
|
Litteratur:
Roderic Owen, Great Explorers, Artus Books, 1979
Fernand Salentiny, Encyclopedia of world explorers - from Armstrong to Shackleton, Dumonte monte, 2002
Niels Steensgaard, Bra Böckers världshistoria, del 9 - Världshandel och kulturkrockar (1500 - 1750), Bokförlaget Bra Böcker, 1985
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
