I åratal letade portugiserna i slutet av 1400-talet efter sjövägen runt södra Afrika till Indien. Men det krävdes en flera dagar lång storm för att Bartolomeu Diaz (ca 1450-1500) till slut skulle hitta vägen. Då tvingade besättningen honom att vända hemåt istället för att fortsätta mot Indien. Trots att vägen var funnen tog det omkring tio år innan Portugal skickade ut en ny expedition. Då hade redan Spanien hunnit förklara att deras utsände hittat en helt annan sjöväg till Indien.
Diaz två karaveller São Cristóvão och São Pantaleão på väg söderut längs Afrikas kust.
Med Henrik Sjöfararens död 1460 försvann en drivande kraft bakom de portugisiska expeditionerna längs Afrikas västkust. Men 1469 slöt kung Alfonso V ett avtal med den rike Fernao Gomes. Gomes lovade att under fem år framåt utforska minst 50 mil per år av Afrikas västkust. I utbyte fick han ensamrätt på handeln, och kungen skulle få en del av vinsten.
Gomes höll sitt löfte, och under fem år upptäckte portugiserna nya områden och seglade dessutom över ekvatorn. Skepp återvände till Portugal lastade med slavar, peppar, elfenben och guld. Olika områden fick namn efter vad som fanns att hämta där: Slavkusten, Guldkusten, Elfenbenskusten...
ANNONS
Data och fakta
1469: Fernao Gomes får av Portugals kung ensamrätt på handeln med Afrikas västkust mot att han årligen utforskar ett nytt stycke av kusten.
1479: Påven ger Portugal ensamrätt till handeln med Afrika.
1479: Kastilien och Aragonien förenas till ett spanskt rike under Ferdinand och Isabella.
1483: Diogo Cao når Kongoflodens mynning.
1485: Cao når Kap Cross.
1487:Bartolomeu Diaz rundar Afrikas sydspets Kap Agulhas och öppnar därmed sjövägen till Indien.
Naturligtvis kunde andra européer inte låta bli att tänka tanken att också de skulle kunna ta för sig av Afrikas rikedomar. Spanjorerna gav sig in i kapplöpningen och sände egna skepp till området. Påven ingrep på Portugals sida, och 1479 gav han Portugal ensamrätten till handeln med Afrika.
Spanien blir en rival
Samma år förenades de spanska rikena Kastilien och Aragonien till ett rike under härskarna Ferdinand och Isabella. Unionen brukar betraktas som ursprunget till den nya tidensSpanien.
Portugal hade nu fått en stark medtävlare. Två år senare tillträdde en ny kung i Portugal, Johan II. En av hans första åtgärder blev att skicka skepp till Afrika för att bygga fästningar längs kusten.
Spanjorerna brydde sig inte om påvens domslut utan sände ofta skepp till Afrikas kust. Den portugisiske kungen gav då order om att besättningarna från andra länders skepp skulle kastas i havet, om de vågade sig till Afrikakusten. Kaptenerna skulle tas till fånga, dömas och avrättas.
De många mellanhänderna
Dittills hade en stor del av de varor som Europa köpte från Asien skickats till lands på Sidenvägen. Den vägen kom kryddor och siden från Kina. Men nu hade de muslimska härskare som regerade i rikena mellan Europa och Asien stängt vägen för andra än muslimer. Dessutom hade mycket av handeln börjat gå sjövägen. Djonker från Kina förde kryddor och andra varor till Malackahalvön. Där tog muslimska handelsmän över och förde varorna vidare till indiska hamnar på landets västkust, speciellt Calicut.
Från Calicut tog arabiska affärsmän varorna på båt över Indiska oceanen. De fördes antingen till Hormuz vid Persiska viken eller uppför Röda havet. De eftertraktade varorna lastades sedan på kameler och fördes i karavaner till Alexandria (i Egypten) eller Syrien. Hit kom köpmän från italienska handelsstäder som Venedig, köpte kryddorna och sålde dem vidare i Europa.
ANNONS
ANNONS
Portugiserna byggde fästningar längs Afrikas västkust som stödjepunkter för sin handel. Elmina utanför Ghanas kust är en av de mest välbevarade. Elmina var ett viktigt centrum för slavhandeln.
Alla dessa mellanhänder tjänade på affären, så när kryddorna till sist nådde Europa var priserna skyhöga. Den som kunde hitta en väg som ledde direkt till kryddländerna skulle göra enorma vinster. Trots att handeln var fylld av risker hette det att en köpman kunde förlora fem skeppslaster och ändå ha gått med vinst när den sjätte lasten sålts.
Diogo Cao och pelarna av sten
Därför gav Johan II Diogo Cao uppdraget att fortsätta utforskandet av Afrikas kust och om möjligt finna en östlig sjöväg till Indien. Cao fick med sig stenpelare som han skulle resa upp vid olika landmärken allteftersom han fann dem. Pelarna skulle bevisa Portugals överhöghet över de nya områdena.
En pelare sattes upp vid Kongoflodens mynning. Dit kom Cao 1483. Invånarna sa att floden hette Zaire, men Cao gav den namnet Sao Jorge. Så småningom kom den dock att kallas Kongofloden efter den mäktige hövdingen Mani Kongo, som blev kristen år 1490.
Portugiserna började skeppa slavar från Afrika i mitten av 1400-talet. Det här halsjärnet hindrade inte bara slavarna från att fly utan också från att ligga ner.
Cao lyckades inte runda Afrika, och 1485 gav han sig ut på en ny resa. Han nådde då längre söderut än någon portugis före honom gjort och satte upp en stenpelare vid Kap Cross. Längre söderut än så kom han aldrig, och inget slut kunde ses på Afrikas kust. Den tycktes bara fortsätta söderut mil efter mil.
Cao skulle aldrig återse Portugal. På hemvägen dog han. Men några av de stenpelare som han reste står ännu kvar. En återupptäcktes först i slutet av 1800-talet.
ANNONS
Diaz seglar ut
Tanken att hitta en sjöväg till Indien liksom att finna Afrikas sydspets levde kvar.
1487 skickade kung Johan II ut ännu en expedition bestående av tre skepp. Befälhavare var Bartolomeu Diaz. Ett av skeppen var ett rent förrådsskepp. Med hjälp av extra förråd hoppades portugiserna att kunna segla längre söderut än de någonsin gjort förut. Expeditionen arbetade sig ner längs Afrikas kust, förbi de stenpelare som Cao rest.
År 1487 gick över i 1488. Vädret var uselt. I fem dagar kryssade skeppen på ett ställe som sedan fick namnet Vändningarnas bukt. Sedan följde 13 dagars storm; vinden fick driva skeppen vart den ville. Fartygen drev söderut, och besättningarna började drabbas av panik. Till sist avtog stormen, och fartygen kunde styras igen.
Portugiserna och spanjorerna utvecklade en rad nya fartygstyper, vilket en tid gav dem ett försprång framför andra europeiska nationer. Denna bild från 1500-talet återspeglar portugisernas storhetstid som sjöfarare. De seglade längs Afrikas kust, rundade sydspetsen och fann slutligen sjövägen till Indien. Med de ostindiska kryddorna som bas grundade portugiserna det första europeiska kolonialväldet.
Diaz satte kurs mot öster, där han väntade sig att stöta på land. Men där fanns inget annat än det tomma havet. Allt mer skräckslagna fick besättningsmännen order om att segla mot norr, och plötsligt, efter några dagar, siktades höga berg.
Afrika rundas
Diaz hade kommit till Mosselviken. Stormen hade drivit honom förbi Afrikas sydspets, och Diaz hade seglat förbi den utan att märka det. Invånarna i området försökte driva bort inkräktarna med stenkastning. Diaz sköt en av dem med ett armborst, och då flydde de.
Diaz fortsatte och kunde till sin stora glädje se att kusten sträckte sig åt nordöst så långt det gick att se. Han kom till den flod som idag heter Great Fish River och ville fortsätta längre in i Indiska oceanen. Men nu hade besättningsmännen fått nog. De var förbi av trötthet och skräck och fruktade att maten skulle ta slut. Alldeles på tröskeln till den stora upptäckten måste Diaz vända om.
"Det var med stor sorg och med samma känsla som om han tagit avsked av en son som dömts till evig förvisning", skriver en krönikör. "Han tänkte på vilka risker han själv och hans män tagit när de kommit denna långa väg med ett enda mål, och så lät Gud honom inte nå detta."
På återvägen kunde Diaz se den stora udde där Kapstaden nu ligger. Han döpte den till Stormarnas udde.
ANNONS
Ingen belöning för Diaz
16 månader efter utresan återvände Diaz till Lissabon. Ett mål som portugiserna försökt uppnå var uppfyllt: Afrikas sydspets var rundad. Men Diaz fick aldrig någon riktig belöning av kungen. Och namnet Stormarnas udde passade inte Johan II. Det lät alltför dystert och udden fick istället heta Godahoppsudden. Den är dock inte Afrikas sydligaste udde. Den heter Kap Agulhas.
Trots att portugiserna så länge letat efter det svar som Diaz gett dem tog det omkring tio år innan någon ny expedition sändes till södra Afrika. Orsakerna var flera. Portugal hamnade i en inrikespolitisk kris, och det var oklart vem som skulle bli ny kung. Dessutom hade grälet med Spanien om vem som skulle få handla med Afrika och andra områden blivit allt hetare. Båda sidor gjorde stora ansträngningar för att få påvens stöd.
En dag kom en nyhet som gjorde det ännu viktigare att påven bestämde vem som skulle få handla var. En man som hette Christofer Columbus meddelade att han funnit sjövägen till Indien för Spaniens räkning. Det skulle senare visa sig vara felaktigt. Columbus hade nått en för européerna okänd kontinent - Amerika.
Nämn några av de varor som portugiserna hämtade i Afrika.
Varför blev portugiserna allt ivrigare att finna en sjöväg till Indien?
Varifrån fick Kongofloden sitt namn?
Varför fortsatte inte Bartolomeu Diaz längre in i Indiska oceanen?
Varför fick inte den udde Diaz namngett behålla namnet Stormarnas udde?
Vad heter Afrikas sydligaste udde?
Hur kom det sig att det dröjde så länge innan Diaz upptäckt följdes upp med en ny expedition?
Ta reda på:
Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som Diaz och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas eller övriga världens historia vid den tiden.
Litteratur: Frank Debenham, Discovery and Exploration, Paul Hamlyn Spring House, 1960 Erik Hamnström, De geografiska upptäckarbragderna genom tiderna, Lars Hökerberg Bokförlag, 1927 Alexander McKee, A World too Vast, Souvenir Press, 1990 Jean Favier, Les Grandes Découvertes d´Alexandre à Magellan, Fayard, 1991 John Keay (red.), History of World exploration, Paul Hamlyn Publishing, 1991
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
