Hans hustru Alexandra, de fyra döttrarna Olga, Tatiana, Maria och Anastasia samt sonen och arvtagaren Aleksej börjar genast klä på sig. De tror uppenbarligen på vad som sägs till dem: ytterligare en gång ska de skickas till ett nytt förvar. Ingen av dem misstänker vad som egentligen är på väg att hända.
Familjen Romanov var Lenins fångar
Hela familjen Romanov arresterades året innan, först av den tillfälliga regeringen som tog över efter att februarirevolutionen 1917 tvingat Nikolaj att avgå. Sedan, efter bolsjevikernas statskupp i oktober samma år, har de varit den nya socialistiska statens fångar, ytterst utlämnade på nåd och onåd till revolutionären Vladimir Iljitj Lenins nycker. Det är samme Lenin vars storebror en gång avrättades av tsarens far, misstänkt för revolutionära konspirationer.
Tsar Nikolaj II:s tid vid makten var kantad av katastrofer
Nikolaj II hade suttit på tronen ända sedan 1894, då den kraftfulle Alexander III plötsligt dog. Som nykomling på tronen var han ända från början en tvekande regent – flera gånger beklagade han sig över att han inte var redo att styra.
Hans period vid makten kantades också av katastrofer. I dagböcker och brev framgår att han bara var riktigt lycklig med sin hustru Alexandra, som också verkar ha älskat honom innerligt. Deras tid präglades av svåra utmaningar som de inte klarade av att hantera (även om det ännu diskuteras exakt hur omfattande deras inkompetens egentligen var).
Tsarinnans nära relation till den skandalomsusade predikanten Rasputin väckte upprörda reaktioner, men viktigare för den destruktiva utveckling som landet drogs in i var förstås att tsaren inte lyckades leda en modernisering av det jättelika riket. Istället bredde korruptionen inom byråkratin och vanskötseln av militären ut sig. När första världskriget inleddes och den ryska armén besegrades blev hans ställning till sist ohållbar.
Kommunistpartiet vägrade släppa tsarfamiljen
Ända in i det sista hoppades den avsatte kejsaren och hans hustru på något slags räddning. Särskilt den intensivt religiösa Alexandra tycks ha satt stor tilltro till att de skulle räddas av ”det vanliga folket”, de som hon tänkte sig älskade tsaren som sin egen far. Intensiva diplomatiska ansträngningar gjordes också för att få Romanovfamiljen utlämnad, inte minst av Storbritannien, eftersom kejsarinnan var släkt med den brittiska kungafamiljen.
Men nu hade kommunistpartiets ledning i Moskva bestämt sig. Ett inbördeskrig rasade ännu, och socialisternas motståndare närmade sig staden där Nikolaj och hans familj hölls gömda. Lenin själv ska ha fattat det slutgiltiga beslutet om att kejsaren måste dö och alla de andra med honom. Annars skulle någon av dem kunna användas som en samlande gestalt av kommunisternas motståndare och revolutionen kunna besegras.
Därför förs den förre kejsaren och hans familj samt deras kock, en betjänt, en doktor och en tjänsteflicka, ner i husets källare. Där lämnas de ensamma en kort stund. Den före detta regenten och hans hustru får varsin stol att sitta på. Utanför hörs en motor starta och börja rusa.
Tsar Nikolaj II och hans familj röjs ur vägen
Så stiger Jankel Jurovskij in i rummet igen, tillsammans med en grupp beväpnade män. Jurovskij själv skulle senare beskriva hur han visserligen avskydde både mannen som varit Rysslands härskare, och hela hans familj, i deras egenskap av symboler för en förtryckande elit som under generationer sugit ut folket och inte tvekat att krossa allt motstånd. Men personligen hade han kommit att tycka bra om dem under tiden som han varit deras fångvaktare. ”Det var svårt att hitta lika enkla, anspråkslösa och allmänt trevliga människor som dem.”
Det hindrade inte att han utförde sin uppgift. Han läste hastigt upp ett meddelande riktat till Nikolaj II: ”Dina släktingar har försökt rädda dig. Det har inte lyckats och därför måste vi skjuta dig.”
”Vad sa du?” utbrast den tidigare kejsaren och reste sig från stolen. Då drog Jurovskij sin revolver och sköt honom från nära håll. Genast öppnade resten av männen eld. Snart låg röken så tät i källaren att de var tvungna att öppna fönster och dörrar för att vädra. När sikten klarnade visade det sig att några av de dödsdömda, bland annat kejsarens dotter Anastasia, ännu levde. Enligt vissa uppgifter för att de hade haft så många diamanter insydda i sina klänningar att dessa hade fungerat som skottsäkra västar. De unga kvinnorna stacks därefter med bajonetter, tills skriken tystnade.
Liken kördes ut i skogen
Dagen därpå slängdes kvarlevorna av den kejserliga familjen upp på ett lastbilsflak och kördes ut i skogen. Ungefär två mil från avrättningsplatsen höggs liken i bitar och ett bål tändes där man under tre dygn försökte elda upp varje spår av dem. Men människoben är tåliga, och till sist samlades kvarlevorna ihop, dränktes med syra och täcktes med grus, delar av järnvägsräls och jord.
Där skulle kvarlevorna långt senare, i juli 1991, hittas av amatörarkeologer. Vid det laget hade det kommunistiska Sovjetunionen hunnit etableras, expandera, stagnera och sedan falla samman. De fåtaliga kvarlevorna av den siste tsaren och hans familj fick då till sist en statsbegravning.
Jankel Jurovskij, mannen som ledde avrättningen av den kejserliga familj som så sent som år 2001 helgonförklarades av den ryskortodoxa kyrkan, ångrade under resten av sitt liv det som han medverkade till den där sommardagen samma år som världskriget gick mot sitt slut. Under lång tid vågade han knappt visa sig utomhus, av rädsla för att någon av den gamla regimens anhängare skulle hämnas. Han dog i en hjärtattack år 1938, 60 år gammal.
VILL DU VETA MER? Läs Ryska revolutionen av Robert Service (2013).
FÖRFATTARE
Text: Magnus Västerbro, författare och journalist med inriktning på historia
Webbsida: https://www.facebook.com/vasterbro
Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas 101 historiska händelser - en annorlunda världshistoria.
Bokens webbplats
