Synen på Gud som allsmäktig behöver inte betyda detsamma som att Gud är alltings orsak. En av grundtankarna i den kristna människosynen är att människan har en fri vilja, dvs hon har möjlighet att välja mellan det som är ont och det som är gott. Om nu Gud i sin antagna allmakt har skapat människan med en fri vilja, är det svårt att tänka sig att Gud skulle begränsa den friheten till att gälla enbart det goda.
Om människan använder sin frihet till sådant som är ont, kan man knappast säga att det är Gud som har orsakat det onda. En central kristen tanke är istället att det är Gud som ger människan kraft och inspiration i kampen mot det onda.
Mörker är brist på ljus
En annan lösning på problemet är att förneka det ondas realitet. Då kvarstår ingen motsättning mellan Guds allmakt och kärlek.
I första hand verkar det onda vara så påtagligt att det är svårt att förneka. Ändå har sådana försök gjorts i den kristna idéhistorien.
Kyrkofadern Augustinus, som levde på 400-talet, hävdade t.ex. att det onda inte hade någon självständig existens. Det vi uppfattar som ont är en avsaknad av det goda, liksom mörkret är en brist på ljus. Ljuset är den positiva kraften i tillvaron, men om vi täcker för ljuset blir det mörkt. Ljuset liknar Augustinus vid Guds godhet. Mörkret och det onda uppkommer när vi avskärmar oss från ljuset, dvs Gud.
Det onda är alltså bara en defekt i det goda och evangeliet försöker lära människorna att rätta till den defekten.
Det onda ur evighetens synvinkel
Den holländske filosofen Spinoza (1632-1677) beskrev hur vår syn på lidande ofta förändras med tiden, och hur det vi uppfattar som ont just när det inträffar ibland med tiden övergår till något gott som vi efteråt bedömer annorlunda.
Enligt det här argumentet kanske Gud bedömer allt ur evighetens synvinkel, och bedömer det vi uppfattar som ont helt annorlunda. Vi kan tänka oss ett barn som får medicin mot en sjukdom. Barnet uppfattar medicinen som något ont och stampar med sin fot och säger "dumma pappa som tvingar mig äta den beska medicinen". Men pappan vet att medicinen leder till något gott, nämligen att barnet blir friskt. Ur faderns vidare perspektiv är alltså det barnet uppfattar som något ont i själva verket något gott.
En värld helt utan det onda
Man kan också vända på frågan om varför det finns ont i världen. Hur skulle en värld helt utan sådant vi uppfattar som ont se ut?
Vi har svårt att tänka oss en sådan tillvaro. Den vore helt utan fungerande naturlagar och utan stabilitet. När barnet faller upphävs plötsligt tyngdlagen så det inte slår sig. Mördarens kniv förvandlas till papper och kulorna till ballonger. Om någon är hungrig kommer genast mat på färdigdukade brickor, eftersom hunger är något ont som inte finns.