Brittisk stämpelskatt i de amerikanska kolonierna bäddade för revolutionen

Nästa morgon sa den kunglige skatteindrivaren Andrew Oliver upp sig. Ebenezer MacIntosh tvingade honom att underteckna sin uppsägning under almen, som redan kallades Liberty Tree, frihetsträdet.

En amerikansk mobb hade avsatt en brittisk ämbetsman. Ingenstans i de tretton nordamerikanska kolonierna hade man upplevt något liknande. När nyheten nådde London kunde den gamle premiärministern William Pitt inte dölja sin skadeglädje. Han hade hela tiden sagt att det var ett stort misstag att försöka införa en skatt i Amerika. Nu fick han rätt - ännu mer rätt än han insåg. Vreden över 1765 års stämpelskatt blev inledningen till en process som slutade med att de brittiska kolonierna i Nordamerika frigjorde sig från moderlandet och bildade Amerikas förenta stater, USA.

Britterna hade infört en särskild stämpelskatt i kolonierna

Det var den nye premiärministern George Grenvilles idé att införa en skatt som bara skulle tas ut i Amerika, inte hemma i Storbritannien. Grenville hade även posten som finansminister och behövde skatteinkomsterna för att lösa ett försvarsekonomiskt problem. I det nyligen avslutade sjuårskriget hade britterna besegrat fransmännen i Kanada och slutgiltigt tagit kontrollen över Nordamerikas östra delar. Det fanns inte längre något militärt hot mot de tretton brittiska kolonierna och egentligen ingen anledning att hålla en brittisk armé i Amerika.

Samtidigt ville George Grenville inte upplösa hären. En demobilisering skulle göra femtonhundra engelska officerare arbetslösa, militärer som så gott som undantagslöst hade en pappa, bror eller kusin i parlamentet och därmed kunde ställa till med politiska svårigheter. Därför beslöt Grenville att behålla trupperna i Amerika.

Frågan var bara vem som skulle betala för dem. De amerikanska kolonierna naturligtvis, avgjorde Grenville. Trupperna är där för att försvara amerikanerna, och då är det inte mer än rätt att de står för notan, sa premiärministern i parlamentet och de flesta höll med honom. På våren 1765 antog underhuset The Stamp Act, lagen om stämpelskatt, med 205 roster mot 49. Överhuset röstade enhälligt ja.

Lagen beskattade allt papper som användes i de tretton amerikanska kolonierna. För postkort var skattesatsen en shilling per bunt, for tidningar en penny per ark och så vidare. Stämpelskatten var och är en effektiv skatteform, eftersom den är billig att administrera och efterlevnaden är lätt att kontrollera. Officiella dokument är helt enkelt ogiltiga om de inte är försedda med en stämpel som intygar att skatten ar betald.

Högljudda amerikanska protester

Men de amerikanska kolonisternas vrede gällde inte pengarna, utan principen. De tretton kolonierna i Nordamerika hade inga representanter i det brittiska parlamentet. Därför vägrade de låta sig beskattas genom beslut därifrån. Detta var en fråga om medborgerlig frihet och den tänkte de amerikanska politikerna inte rucka på.