Efter en stunds tystnad öppnades dörren och vaktchefen Yakov Yurovsky kom in i rummet åtföljd av en grupp beväpnade bolsjeviker. Han tog upp ett dokument från vilket han högläste att Nikolaj II dömts till döden av bolsjevikernas verkställande kommitté i Ural. Nikolaj II vände förvånat huvudet bakåt mot den samlade familjen samtidigt som Yurovsky drog sin pistol och sköt honom med tre dödande skott i bröstet. De bolsjeviker som stod bredvid sköt hans hustru Alexandra med ett skott i pannan, samtidigt som samtliga vakter öppnade eld och sköt rakt in i rummet som snabbt fylldes av krutrök.
När krutröken skingrats kunde mördarna häpet konstatera att några av tsarbarnen fortfarande var vid liv. En anledning sägs ha varit att de hade diamanter insydda i sina kläder vilka hade fungerat som skottsäkra västar. De sköts då istället i huvudet på nära håll.
Några minuter efter att det första skottet avlossats låg tsarfamiljen och deras följe döda i rummet. Nästa steg var att göra sig av med kropparna på en plats där de aldrig skulle kunna hittas. De fraktades därför i en mindre lastbil till ett skogsparti i utkanten av Jekaterinburg, där det fanns djupa gruvschakt. Det visade sig dock att schaktet inte var någon lämplig plats att begrava liken på. Istället grävdes grunda gravar intill vägen. Innan kropparna täcktes med jord hällde Yurovskys män svavelsyra över dem för att försvåra identifiering. En vecka senare befriades Jekaterinburg av den vita armén.
Orsaker till tsarens fall
En intressant fråga att ställa är om tsar Nikolaj II hade kunnat förhindra eller förebygga de händelser som ledde fram till oktoberrevolutionen 1917 och tsarfamiljens öde? Att spekulera om historiska händelseförlopp är svårt, men med största sannolikhet hade dessa händelser aldrig ägt rum om Nikolaj II hade gett folket demokratiska reformer samt arbetat för att utjämna de enorma ekonomiska skillnaderna i samhället.
Det Ryssland som Nikolaj II föddes i 1868 var mycket fattigt och genomgick stora förändringar. Den ryska adeln och storgodsägarna levde ett liv i lyx samtidigt som de fattiga bönderna svalt. Samtidigt industrialiserades landet och arbetarna ställde krav på utökade rättigheter. Nikolaj II:s farfar, tsar Alexander II (1818-1881), hade avskaffat livegenskapen 1861 och drivit en relativt reformvänlig politik. Men trots det mördades han av den socialistiska terrororganisationen ”folkets vilja”. Detta bidrog till att Nikolaj II:s far, tsar Alexander III (1845-1894), vigde sitt liv åt att bekämpa alla former av opposition. Nikolaj II:s mor var den danska prinsessan Dagmar av Danmark, vars ryska namn var Maria Fjodorovna (1847-1928). Även Alexander III utsattes för flera mordförsök och i ett av dem deltog Lenins bror Alexandr Uljanov, som avrättades 1887.
Precis som sin far var Nikolaj II tidigt inställd på att inte ge efter för kraven på demokratiska rättigheter. Efter att han tillträtt som tsar förklarade han för en samling bönder och arbetare som hade audiens i Vinterpalatset, att han aldrig skulle göra avkall på principen att tsaren styrde landet på egen hand. Nikolaj II var helt enkelt i otakt med tiden, och det var en orsak till hans fall.
En annan orsak var att befolkningen tidigt började uppfatta honom som känslokall och utan kärlek till folket. Det berodde bland annat på den tragedi som utspelades vid hans kröning i Moskva den 27 maj 1896. Över 100 000 människor hade samlats på Kohdynka-fältet utanför Moskva för att visa tsaren sin uppskattning. De fick mat, dryck och souvenirer dagen till ära, men anstormningen blev så kraftig att tusentals människor trampades ner i den leriga marken och mer än 1 300 besökare dog. På kvällen deltog tsaren i en bankett hos den franske ambassadören, istället för att visa solidaritet med offren. Vad folket aldrig fick veta var att tsaren ämnade lämna återbud, men att han övertalades av sina konservativa rådgivare att banketten var viktig att besöka.
Satte sitt hopp till Rasputin
Liksom fadern Alexander III så gifte sig även Nikolaj II med en utländsk prinsessa, Alix av Hessen, vars ryska namn var Alexandra Fjodorovna (1872-1918). Det var ett omvittnat kärleksfullt äktenskap, vilket ofta inte var fallet i många av dåtidens kungliga äktenskap. Ett år efter giftermålet 1894 föddes den äldsta dottern Olga. Sedan föddes döttrarna Tatjana, Maria och Anastasia med två års mellanrum. Det dröjde till 1904 innan sonen och arvprinsen Aleksej föddes. Lyckan över att få en kronprins förbyttes dock snart i sorg, då läkarna konstaterade att han led av blödarsjuka.
I detta läge begick Nikolaj II och Alexandra ett stort misstag då de valde att inte offentliggöra sonens sjukdom. Den hölls hemlig för alla utanför den inre familjekretsen eftersom man fruktade att tronföljden annars skulle ifrågasättas. Istället sökte makarna hitta bot till sonen utanför dåtidens läkarvetenskap. Det var på så vis de stiftade bekantskap med den religiösa mystikern Grigorij Rasputin (1869-1916). Rasputin, som kom från mycket enkla och fattiga förhållanden på den ryska landsbygden, kom under det följande decenniet att ständigt befinna sig i närheten av tsaren och hans hustru. Många av dem som inte kände till att Rasputin hade i uppdrag att bota Aleksejs blödarsjuka (vilket var en hemlighet) uppfattade Rasputins intima närvaro hos tsarfamiljen som mycket märklig.
Det började spridas nidbilder med pornografiska anspelningar där Rasputin var tsarinnans älskare medan tsaren tittade på. Dessutom blev allt fler övertygade om att Rasputin utövade makt över tsaren och att det i själva verket var han som styrde landet.
När Ryssland drogs in i första världskriget 1914 och nyheterna om landets katastrofala insatser avlöste varandra, ökade också det folkliga missnöjet mot tsaren. Efter att Nikolaj II beslutade sig för att 1915 själv ta kommandot över armén, utsåg han sin hustru Alexandra (som var född i fiendelandet Tyskland) till medregent. Och medan tsaren befann sig vid fronten fanns Rasputin ständigt vid hennes sida.
I december 1916 mördades Rasputin av en sammanslutning av adelsmän ledd av fursten Felix Yusupov, vilka menade att han utövade för stort inflytande över landets politik. Tre månader senare abdikerade Nikolaj II i ett land som var skakat av krigsförluster, svält, fattigdom och enorma politiska motsättningar.
Hittade och helgonförklarade
Det dröjde inte länge efter tsarfamiljens död 1918 förrän mytbildningen kring deras öde började ta fart. Rykten spreds både i och utanför Ryssland där det påstods att inte alla barnen var döda. Dessa rykten handlade framförallt om sonen Aleksej och den yngsta dottern Anastasia.
Ett av de mer bisarra fallen i denna mytbildning är historien om Anna Andersson, vars egentliga namn med största sannolikhet var Franziska Anna Schanzkowska. Hon upptäcktes flytande och vid liv i en av Berlins kanaler och under samtal med myndigheterna vägrade hon uppge sitt namn.
Efter en tid på sinnessjukhus påstod kvinnan att hon var Anastasia, vilket hon ihärdigt hävdade fram till sin död 1984. Eftersom Anna Andersson led av samma snedställning av högertån (hallux valgus), kunde expertisen inte direkt avfärda hennes påstående. Även överlevande släktingar till tsarfamiljen som träffat den verkliga Anastasia var osäkra, även om Anastasias faster Olga Alexandrovana avfärdade kvinnan som en bluff.
Det dröjde fram till mitten av 1990-talet innan hennes otroliga historia kunde förkastas med hjälp av DNA-teknik. Dessutom har kvarlevorna av samtliga medlemmar av tsarfamiljen återfunnits.
Faktum är att merparten av kvarlevorna upptäcktes redan i slutet av 1970-talet av amatörarkeologer, men på grund av det totalitära sovjetiska systemet var det inte läge att göra denna upptäckt allmänt känd. Det dröjde därför fram till 1989 innan gravplatsen avslöjades.
Två av barnen, Aleksej och Maria, återfanns inte bland de övriga kvarlevorna, utan deras gravar hittades först 2007, inte långt ifrån huvudgraven. Även om kriminaltekniker fastslog att det verkligen var Aleksej och Marias kroppar, så krävde den rysk-ortodoxa kyrkan att en mer grundläggande undersökning genomfördes. Aleksej och Maria begravdes därför inte samtidigt med den övriga familjen i Peter-Paulkatedralen i Sankt Petersburg i juli 1998. Numera vilar hela familjen tillsammans i kyrkan.
Den rysk-ortodoxa kyrkan i utlandet kanoniserade (helgonförklarade) tsarfamiljens medlemmar 1981, och i augusti år 2000 kanoniserades familjen även i Ryssland. Därmed skulle man kunna säga att cirkeln är sluten. Tsarfamiljen som en gång hade en gudomlig ställning i Ryssland har återigen blivit föremål för religiös tillbedjan och kult.
LÄS MER: Den ryska revolutionen innebar slutet för tsaren och hans familj
LÄS MER: Ryska revolutionen
LÄS MER: Ryska revolutionens följder
