Ansgar och BirkaDe kunskaper vi har om Birka kommer till stor del från de olika utgrävningar som gjorts på Björkö. Därför är det tingen som berättar - alltifrån vackra smycken av guld till benrester och annat avskräde. I Björkös jord har man inte hittat något skriftligt material. Det finns inte heller några andra svenska skriftliga källor om Birka. Men utanför Sverige går det att finna källor om staden. På 800-talet kom den tyske munken Ansgar till Birka och grundade den första kristna församlingen i Sverige. Ansgar blev senare ärkebiskop i stiftet Hamburg-Bremen i norra Tyskland. Efter Ansgars död år 865 skrev hans efterträdare som ärkebiskop Rimbert, en levnadsbeskrivning över Ansgar. Där berättar han om Ansgars missionstid på Birka. Birka blir därigenom den första enskilda plats som nämns med namn i det som senare skulle bli det svenska riket. Våldsam färdI levnadsbeskrivningen skildras Ansgars farofyllda färd till Sverige. Under resan blev Ansgar och hans följeslagare överfallna av sjörövare (vikingar) ute på Östersjön och förlorade en stor del av sin last. Rimbert berättar: Efter denna händelse ville somliga vända tillbaka, medan andra ville fortsätta, men Guds tjänare Ansgar kunde på intet vis förmås att avstå från den påbörjade resan. Tvärtom lade han allt som kunde hända honom i Guds hand och beslöt att inte återvända förrän han genom en vink från Gud fick reda på om det kunde bli möjligt att predika i detta land. Med stor svårighet tog de sig därefter fram till fots en mycket lång sträcka och emellanåt, där det var lämpligt, med båt över vattendrag som låg i deras väg. Till sist kom de fram till en hamnstad i svenskarnas rike som kallades Birka. Där blev de vänligt mottagna av landets kung, som hette Björn, och hans sändebud förklarade i vilket syfte främlingarna hade kommit.
Ansgars framgångar med missionen i Sverige blev kortlivade. Han fick tillstånd att predika, och kungen skänkte honom också en tomt att bygga ett kapell på. Men efter Ansgars båda besök på Birka (omkring år 830 och 850) försvann kristendomen från Sverige. Först omkring 150 år senare började den nya religionen få fotfäste i Sverige. Olika tolkningarDen andra skriftliga källan kommer också från ärkestiftet Hamburg-Bremen. Det är en lärare vid domskolan i Bremen, Adam av Bremen, som på 1070-talet får uppdraget att skriva om stiftets historia. På flera ställen i hans bok nämns Birka - som dock var ödelagt på hans tid - och "sveonernas" (svenskarnas) land. I sin bok beskriver Adam av Bremen bland annat hur långt det är till Birka: "Från danernas (danskarnas) Skåne kan man segla på fem dagar till Sigtuna eller Birka: ty de ligger nära varandra." Adam fortsätter: "Men om man reser landvägen från Skåne genom götarnas land och över Skara, Tälje och Birka, når man Sigtuna först efter en månads förlopp." Denna beskrivning kan stämma väl överens med Birkas läge. Men ett uttryck hos Adam av Bremen är svårare att förklara. Han skriver att Birka är beläget i en stor havsvik "som vetter mot norr". De flesta forskare är övertygade om att det är Mälaren som åsyftas. Mälaren var nämligen vid denna tid en havsvik. Och troligen misstar sig Adam av Bremen på väderstrecken: Mälaren ligger i öst-västlig riktning. Adams formulering om en havsvik "som vetter mot norr" har gjort att en del historiker inte accepterat slutsatsen att Birka legat på Björkö i Mälaren. Man har t.ex. istället hävdat att Birka låg på Åland eller i Västergötland. Ända in i våra dagar har en strid om dessa frågor pågått mellan olika forskare och historieintresserade. |