Christabel Pankhurst och suffragettkollegan Annie Kenney hade tröttnat på att snällt vänta på sin tur. År 1905 saboterade de ett politiskt möte för det liberala partiet i Storbritannien genom att skrika krav på kvinnlig rösträtt. Aktionen ledde till ett kort fängelsestraff samtidigt som deras fall fick mycket uppmärksamhet i medierna. Efter gripandet började suffragettrörelsen handla mer militant för sin sak.
Suffragetter i arbete runt ett köksbord, 1906. Christabel Pankhurst (1880-1958) till vänster på bilden och hennes mamma Emmeline i mitten. Christabel och Emmeline Pankhurst grundade tillsammans med sin syster Sylvia Pankhurst en rörelse för rösträtt åt kvinnor ursprungligen i Storbritannien; Women's Social and Political Union (WSPU). I dagligt tal kom de att kallas suffragetterna.
Christabel Pankhurst spottar på en polis
År 1905
På scenen hade liberalen sir Edward Grey, som väntades bli minister efter det kommande valet, hållit ett långt tal. När det var dags för frågestund ställde sig de två unga kvinnorna upp. Den ena, Christabel Pankhurst, vecklade ut en banderoll med de koncisa orden "Votes for Women". Annie Kenney, som stod intill henne, ropade ut en enkel fråga: "Om ni vinner valet, kommer det liberala partiet då arbeta för att ge kvinnor rösträtt?" Sir Grey log avmätt, men svarade inte ens.
Det hela ägde rum en fredagskväll, den 13 oktober 1905, i en vacker mötessal i Manchester. I mer än 50 år hade en allt mer talrik rörelse för kvinnlig rösträtt vuxit fram och sedan länge fått ett visst politiskt stöd. Men det verkade hela tiden finnas mer angelägna frågor för de manliga politikerna att driva; alla förslag om att ge utökade politiska rättigheter åt kvinnor hade fastnat i någon av det brittiska parlamentets kammare.
ANNONS
Att de två kvinnorna därför ställde denna fråga förvånade egentligen ingen. Sir Edward Greys avmätta reaktion var även den fullständigt typisk. Det oerhörda var vad som skedde sedan. De två kvinnorna gav sig nämligen inte. De ropade på nytt: "Frågan! Frågan! Svara på frågan!"
Bild: Okänd Annie Kenney och Christabel Pankhurst.
Trots att de blev tillsagda satte de sig inte ner, inte förrän männen i bänkraderna intill gav sig på dem med våld. I tumultet revs kvinnornas händer blodiga, och efter en stund fördes de ut på gatan av civilklädda poliser. En av dem, inspektör Watson, förklarade att han inte tänkte anmäla dem. De var fria att gå sin väg, bara de lovade att sluta bråka och börja "uppföra sig som damer".
Men Christabel Pankhurst tänkte inte ge sig. Mycket tyder på att hon hade gått hemifrån denna kväll med en enda tydlig målsättning - att sättas i fängelse för sina åsikter.
Så hon spottade de två poliserna i ansiktet och slog en av dem över munnen.
Uppkomsten av den militanta kvinnliga rösträttsrörelsen
Ställd inför en jourdomstol.samma kväll erkände Christabel utan omsvep att hon hade stört ett politiskt möte och gjort motstånd mot polisen. Men detta hade hon gjort enbart för att hon som kvinna saknade rösträtt, förklarade hon, och därmed inte hade möjlighet att föra fram sina åsikter på laglig väg.
Domaren avbröt henne innan hon talat färdigt. Både Christabel Pankhurst och Annie Kenney dömdes till sju dagars fängelse.
Händelsen väckte en enorm uppmärksamhet. Att två väluppfostrade, välutbildade kvinnor från den övre medelklassen hamnade i bråk med polisen och slängdes i fängelse sågs som något skandalöst. De två förklarades vara utsatta för ett brutalt övergrepp av statsmakten. I ett slag var de förvandlade till hjältar och martyrer. Den militanta kvinnliga rösträttsrörelsen, de så kallade suffragetterna, var född.
Under de kommande åren blev deras kamp allt intensivare. Demonstrationer och uppvaktningar av politiker pågick ständigt, ofta i konkurrens men ibland tillsammans med företrädare för de mer försiktiga grupper som också kämpade för kvinnors rätt att fritt ta del av det politiska livet. Men inom själva suffragettrörelsen hårdnade atmosfären allt mer, i takt med att genombrottet dröjde.
ANNONS
Suffragettrörelsen försökte tvinga fram politiska reformer
Christabel Pankhurst fortsatte att vara en ledarfigur tillsammans med sin mor Emmeline. Kring dem uppstod en sektliknande mentalitet, och snart var många av medlemmarna beredda att ta till metoder som idag skulle stämplas som terrorism.
Deras grundtanke påminde en hel del om de metoder som just terrorstämplade grupper som Baader-Meinhof-ligan i Västtyskland skulle formulera mer än 60 år senare. Genom allt mer provocerande aktioner ville de tvinga fram hårdare repressalier från staten, vilket tänktes öka stödet för deras sak, något som i slutändan skulle tvinga fram politiska reformer.
Bild: Bettmann Polis förhindrar Emmeline Pankhurst och hennes två döttrar Christabel och Sylvia från att marschera in i Buckingham Palace och lägga fram krav inför kungen.
Suffragetterna började därför hungerstrejka i stor skala, vilket möttes med tvångsmatningar. Sedan tog skadegörelsen vid. Först en dag då hundratals prydligt klädda kvinnor på ett givet klockslag tog fram tunga stenar som de kastade genom skyltfönster på Londons finaste shoppinggator, sedan genom en lång rad anlagda bränder. Vid ett annat tillfälle kastade en kvinna en yxa mot den brittiske premiärministern Asquith, då han åkte i öppen bil till ett möte. En annan gång angrepp en kvinna honom med en hästpiska. Suffragetten Mary Richardson smet in på National Gallery och började hugga sönder nakenstudien "Venus i spegeln" av Diego Velázquez med en köttyxa. Andra aktivister skar av telegraf- och telefonledningarna mellan London och Glasgow, och senare utsattes finansministern Lloyd Georges hus för ett bombattentat.
ANNONS
Insatser vid hemmafronten under kriget gav kvinnlig rösträtt
Gjorde dessa våldsamma aktioner någon direkt politisk nytta? Tveksamt. Men de visade en sak: att den tidigare så vitt spridda föreställningen om att kvinnor alltid är både klokare och mildare än män inte hade någon faktisk grund.
När första världskriget bröt ut ställdes alla politiska aktioner in. Christabel Pankhurst och hennes mor slöt istället upp för att kämpa mot Tyskland på den brittiska statens sida, den som de nyss bekämpat så ursinnigt. Det var först då, under intryck av det hårda arbete som utfördes av tusentals kvinnor inom krigsindustrin, samt inom förvaltningen och jordbruket, som det manliga etablissemangets motstånd mot kvinnlig rösträtt bröts på allvar. 1918 fick därför en liten grupp kvinnor - de rikaste - rösträtt i de allmänna valen, följt av en mer allmän reform år 1928.
Efter kriget försökte Christabel Pankhurst vinna en plats i det brittiska parlamentet, men misslyckades med knapp marginal. Desillusionerad lämnade hon politiken och flyttade till Kalifornien. Där mötte hon Jesus, och som predikant kom hon att ända till sin död arbeta lika passionerat som tidigare, men nu för att sprida Frälsarens ord.
Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas 101 historiska händelser - en annorlunda världshistoria. Bokens webbplats
