När general Diocles från Dalmatien utropades till kejsare år 284 stod det romerska riket på randen till sammanbrott. Längs hela den nordliga gränsen pågick strider med germanska folk. I Nordafrika hade olika lokala stammar visat tecken på att göra uppror. I öster hotade det nypersiska riket. Och överallt inom själva riket pågick oroligheter som krävde militära insatser. Allt detta kunde inte hanteras av en person, från en enda huvudstad. Riket måste delas. Så resonerade Diocletianus.
Under kejsare Diocletianus regering delades romarriket upp i ett fyrkejsardöme.
Kejsare Diocletianus
Han föddes som Diocles någon gång kring 240. Föräldrarna hade varit slavar i den romerske senatorn Anulinus hushåll. Troligen hade fadern lyckats utverka familjens frigivning. Han fick sedan arbete som skrivare, men sonen skulle aldrig lära sig läsa och skriva. Diocles tog värvning som soldat och utmärkte sig snabbt som krigare. Han blev ståthållare i Moesien (romersk provins på Balkan), avancerade till chef för det kejserliga livgardet och fick konsuls värdighet.
De många samtidiga krigen hade gett militären den avgörande makten över Rom och det hade länge varit fältherrarna som utropat en ny kejsare, alltid någon ur de egna leden.
ANNONS
Romarrikets delning
År 395 brukar anges som året då romarriket delades permanent i två riken: Västrom och Östrom. Men romarriket hade redan under Diocletianus styre och tiden därefter ofta styrts av flera kejsare som residerade i olika städer.
Romarriket var därför i praktiken redan delat under 300-talet, även om det bara fanns en officiell huvudstad. Men efter år 395 utvecklades romarriket till två i realiteten självständiga stater.
Den 20 november 284 blev Diocles kejsare. Han tog namnen Gaius Aurelius Valerius Diocletianus. Och han beslöt sig för att klyva romarriket.
Romarriket blir ett fyrkejsardöme
Som ett första steg delade han upp riket i två administrativa hälfter, en västlig och en östlig. Diocletianus gjorde sig själv till kejsare (augustus) i den östra halvan och utnämnde sin gamle krigarvän Maximianus till kejsare i väster.
För att ytterligare decentralisera (dela in i mindre enheter) förvaltningen utnämnde han två underkejsare, en i varje rikshalva. De fick titeln caesar. Underkejsaren Constantius tog ansvar för Gallien, Spanien och Britannien. Den andre underkejsaren, Galerius, tog över Donauområdet. Maximianus hade Italien och Afrika som sina domäner medan Diocletianus reserverade Thrakien, Egypten och Asien för sig själv. Så hade de skapat fyra riksdelar, som i sin tur delades upp i 116 provinser.
Ingen av de fyra monarkerna brydde sig särskilt mycket om Rom. Maximianus gjorde Milano till sin residensstad och det finns inget belägg för att Diocletianus överhuvudtaget besökte Rom förrän han firade sina tjugo år som kejsare med en stor fest där. Istället inrättade han sitt hov i Nicomedia, en stad på gränsen mellan Europa och Asien (idag Izmit i västra Turkiet).
Decentralisering och inre splittring
Fyra ståtliga hov på olika håll i riket, fyra arméer och i praktiken fyra förvaltningar gjorde romarrikets organisation betydligt dyrare. Antalet ministrar, ämbetsmän, officerare och tjänare i statsförvaltningens olika organ mångdubblades. För att betala allt detta höjde man skatterna. Det blev inte populärt.
Många historiker beskriver Diocletianus som kejsaren som räddade Rom. Varför skulle hans reformer ha varit ett misstag?
För att de orsakade rikets sönderfall, för att Roms enhet kanske kunde ha räddats om kejsaren kämpat för den, hävdar andra. "Den delningsprincip som nu introducerades ledde inom några år till att rikets delning blev bestående", skriver exempelvis Edward Gibbon i sin klassiska exposé över Romerska rikets nedgång och fall.
ANNONS
Diocletianus reformer ledde till romarrikets delning
Efter Diocletianus avgång utbröt en rad inbördeskrig, som visserligen slutade med att efterträdaren Konstantin återställde centralmakten (efter slaget vid Chrysopolis 324). Men därefter flyttade Konstantin rikets ledning österut till staden Byzantion. Han döpte om denna nya huvudstad till Konstantinopel och fortsatte den utveckling som Diocletianus hade inlett - och som ledde till att romarriket formellt delades i två stater.
Bild: SO-rummet.se Under 330-talet flyttade kejsar Konstantin rikets huvudstad till Konstantinopel (nuvarande Istanbul) som han låtit bygga ut. Och i slutet av 300-talet beslutades att dela det väldiga romarriket i två delar - det västromerska riket med Rom som huvudstad och det östromerska riket med Konstantinopel som huvudstad. Det stora romarriket hade då sedan lång tid befunnit sig i kris. Men den östra delen av imperiet var mer livskraftig med tätare befolkning och bättre ekonomi.
Under nästa århundrade föll Västrom, medan det östromerska riket skulle överleva till 1453. Den urgamla rivaliteten mellan det latinska väst och grekiska öst skulle ärvas av den kristna kyrkan och så småningom leda till "den stora schismen" mellan romersk-katolskt och grekisk-ortodoxt 1054. Denna klyfta mellan öst och väst sätter ännu sin prägel på Europa.En sak berömmer ändå de flesta Diocletianus för. Hans förvaltningsreform stadgade att kejsaren efter en viss tid skulle avgå frivilligt, och till sin samtids stora förvåning höll Diocletianus sitt löfte och abdikerade av egen vilja år 305 - som den förste av alla monarker och den ende i romarrikets historia.
Varför blev administrationen (underhållet) av romarrikets alla delar mycket dyrare efter decentraliseringen?
Diocletianus reformer ledde så småningom till att romarriket delades i två delar. Resonera kortfattat kring hur det kan ha påverkat Västroms undergång.
Författaren nämner bl.a. att delningen av romarriket med tiden ledde till att en bestående klyfta uppstod i Europa mellan väst och öst. Vad menar han med det?
Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas Den märkligaste boken i världen & andra mysterier. Bokens webbplats
