Ibland lät kejsaren bjuda till festligheter. Den märkligaste var sjöslaget mellan 30 stora och ännu fler små krigsfartyg. Det utkämpades mellan 3 000 gladiatorer på en konstgjord sjö.
Stort och smått fyllde kejsarens dag. Efter middagen umgicks han med sina vänner och ville gärna spela tärning. Då delade han ut en summa till varje spelare, och så satsade alla så länge pengarna räckte. Ofta var diktaren Vergilius med.
Som kejsare hade Augustus framgång och lycka i så gott som allt. Han sågs som en gud av många romare. Men hans familjeliv var däremot fyllt av sorger och bedrövelser. Dottern Julia, hans enda barn, levde ett ansvarslöst liv i Rom och ställde till skandaler. Till slut landsförvisade Augustus henne till en liten ö och lät avrätta hennes vänner.
Livia, Augustus tredje hustru, arbetade slugt och hänsynslöst på att Augustus skulle göra Tiberius, hennes son i ett tidigare äktenskap, till sin adoptivson och tronföljare. Till slut gav Augustus motvilligt efter.
Augustus genomförde folkräkningar i romarriket för att skatterna skulle kunna bestämmas på ett rättvist sätt. En sådan folkräkning ägde rum år 6 e.Kr i Judéen, där Pontius Pilatus var ståthållare. Om Jesus föddes under skattskrivningen, som det står i Lukas evangelium kapitel 2, bör han ha fötts sex år efter vår tideräknings början. Kung Herodes, som enligt Matteus evangelium försökte döda Jesus och andra nyfödda pojkar, var då död sedan tio år tillbaka.
Nero
En av de tidigare kejsarna hette Nero. Han blev kejsare tack vare mamman, som förgiftade hans adoptivfar. Hon var härsklysten, så han försökte i sin tur förgifta henne. Men hon klarade sig. Då beställde han ett skeppsbrott, när hon reste till sjöss. Men hon var stark och simmade i land. Utsända mördare tog till slut livet av henne.
Nero var sjukligt misstänksam. Många avrättades under hans tid, andra tvingades till självmord. Vanligt var att de öppnade en pulsåder.
Nero älskade att sjunga och deklamera. Vid en stor brand i Rom stod han på en höjd och sjöng om Trojas brand. Man tror, att han hade tänt på för att få plats för en trädgård till sitt nya palats. Han skyllde på de kristna och många avrättades, bl.a. apostlarna Petrus och Paulus. Petrus korsfästes, men Paulus som var romersk medborgare blev halshuggen. Andra dränktes in med beck, tändes på och stod som facklor vid nattliga fester.
Tidens största sångare kallades till Rom för att bli Neros lärare. När Nero uppträdde på teatern, fick ingen lämna sin plats. Det berättas, att kvinnor födde barn i bänkarna, medan han sjöng.
I Grekland turnerade han på teatrarna. I förbifarten ställde han upp vid tävlingarna i Olympia. Där blev han mästare i sång och brottning. Med många statyer, skådespelare, dansare och musikanter for han hem. För att skydda Neros röst under sjöresan höll sångläraren ett tygstycke framför hans mun.
Hemma fortsatte han att sprida skräck, tills ett uppror bröt ut. När han såg sig övergiven, skulle han störta sig på sitt svärd men vågade inte. En slav hjälpte honom. Hans sista ord lär ha varit: ”Vilken konstnär förlorar inte världen i mig”.
Vespasianus
Efter Neros död följde en maktkamp som slutade med att generalen Vespasianus (regerade år 69–79) blev kejsare.
När han marscherade in i Rom möttes han av en stad som till stor del var förstörd av bränder. Och mitt i alltihop låg Neros påbörjade jättepalats. Vespasianus satte därför igång med ett intensivt byggande. Under hans tid byggdes den väldiga amfiteatern Colosseum.
Kejsaren försökte också på olika sätt få handel och näringsliv att blomstra. Men de stora projekten var dyra och Nero hade slösat bort alla statens pengar. Därför var Vespasianus tvungen att höja skatterna. Han var dessutom uppfinningsrik när det gällde att hitta på nya skatter. Men när han beskattade de offentliga toaletterna tyckte till och med hans son att han gått för långt. Då höll Vespasianus upp ett mynt under sonens näsa och sa: “Pengar luktar inte.”
Domitianus
Mot slutet av första århundradet blev Domitianus (regerade år 81–96) kejsare. Varje morgon tog han emot uppvaktande. Ibland var hans besökare först tvungna att gå till kapellet och offra till guden Jupiter och till kejsaren.
Förr i tiden hade kejsar Augustus hälsat alla besökare genom att kyssa dem på kinden. Men nu var det andra tider. Domitianus lät besökarna kyssa hans hand. Senare kejsare krävde till och med att besökarna skulle kasta sig till marken och kyssa kejsarens vrist.
Senaten fick vara kvar under kejsartiden. Men den hade ingen makt. Kejsaren tog i stället hjälp av greker, egypter och syrier. Många av dem var frigivna slavar och både duktiga och pålitliga. Ville senatorerna kejsaren något fick de bugande överlämna sina ärenden till kejsarens nya medhjälpare.
Trajanus och Hadrianus
Efter Domitianus kom två spanska generaler på tronen. De var släkt men förde helt olika politik. Trajanus utvidgade riket i öster, ända bort mot Kaspiska havet och Persiska viken.
Vid hans död år 117 nådde riket sin största utbredning. Krigen ökade tillgången på slavar och priset på dem sjönk.
Efterträdaren Hadrianus gav upp erövringarna i öster. Han stärkte alla gränser, och byggde Hadrianus mur i norra England som skydd för den romerska provinsen. Hadrianus lär ha haft ett fenomenalt minne för personer, räkenskaper och militära förråd. Han tröttnade aldrig på att resa runt i riket.
Diocletianus
År 284 valde soldaterna Diocletianus (regerade till år 305) till kejsare. Han var son till en frigiven slav, hade själv varit vanlig soldat och avancerat till general. Han försökte få ordning på riket och ekonomin genom att styra det mycket hårt. Städerna hade fått större delen av sina inkomster av skatter från de rika. Men nu flyttade de till sina gods, vilket gjorde att städerna förföll. Då beskattade kejsaren all jord. För att få in skatterna tvingade han bönderna att stanna på godsen. Det var början till den så kallade livegenskapen.
Kejsaren bestämde nu allt. Tiotusentals tjänstemän vakade över alla. Ingenstans fanns något självstyre. Särskilt de kristna övervakades och förföljdes.
LÄS MER: De romerska kejsarna
LÄS MER: Augustus
LÄS MER: Nero
LÄS MER: Diocletianus påbörjade romarrikets delning
LÄS MER: Romarriket
LÄS MER: Den romerska armén
LÄS MER: Hadrianus - en romersk kejsare
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Vilka fem av följande påståenden är felaktiga?
a) Efterhand styrde kejsaren riket med hjälp av tusentals tjänstemän.
b) Under imperiets senare tid fick bönderna det mycket bättre.
c) Avståndet mellan kejsaren och vanligt folk blev med tiden större.
d) En kejsare fick ständigt vara på sin vakt mot intriger och mordförsök.
e) Kejsar Nero var en av de mer omtyckta kejsarna.
f) Augustus efterföljare dyrkades som gudar redan medan de levde.
g) Caligula anses ha varit en av de bästa kejsarna.
h) Diocletianus brydde sig om rikets dåliga finanser.
i) Augustus familjeliv blev mycket lyckat.
j) Nero lyckades varken som skådespelare eller sångare.
k) Det som berättas i Lukas evangelium (Nya testamentet i Bibeln) stämmer dåligt med vår tideräkning.
- Vad gjorde Augustus för att reglera trafiken och matförsörjningen i Rom?
- Hur blev Nero kejsare och vad är han mest känd för?
- Vad byggde Vespasianus och varför?
- Hur ändrade Domitianus sättet att hälsa på kejsaren?
- Vilka två spanska generaler blev kejsare efter Domitianus och vad gjorde de?
- Hur försökte Diocletianus få ordning på riket?
- Beskriv hur Augustus och Nero var olika som ledare.
- Ordna följande händelser i tidsföljd.
a) Kejsar Hadrianus lät bygga en mur i norra England.
b) Kejsar Nero tog sitt eget liv med hjälp av en slav
c) Kejsar Trajanus utvidgade riket till Kaspiska havet och Persiska viken.
Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare