De största och mest betydelsefulla religiösa och politiska grupperna beskrivs med några fakta här nedan.
Fariséerna
Det ledande religiösa partiet var det Fariséeiska, som omfattade omkring 6 000 medlemmar. Folkets stora massa stödde Fariséerna. De var mycket fromma och följde lagen ytterst troget. De judar som inte i detalj kunde leva efter lagen föraktades av Fariséerna. I stort sett förhöll sig Fariséerna sig passiva gentemot romarna.
Motvilligt samarbetade man med dessa. Jesus kom ofta i konflikt med Fariséerna. Han ansåg dem högmodiga och självgoda. Han ansåg också att många av deras bud stred mot Guds vilja.
De skriftlärda var jurister och teologer. Många av dem var med i Fariséernas parti. I stora rådet hade de mycket stort inflytande.
Seloterna
Seloterna (selot= ivrare) ansåg att deras religion måste försvaras genom öppet uppror mot romarna.
Alla revoltförsök som seloterna deltog i misslyckades.
Vid det sista revoltförsöket år 70 e.Kr. krossade romarna Jerusalem och templet förstördes.
En av Jesus lärjungar, Simon Ivraren, hade tillhört seloterna.
Sadducéerna
Sadducéerna tillhörde överklassen och de försökte komma överens med romarna. Sadducéerna förnekade tron på ett evigt liv efter döden. I stället ansåg de att människorna måste nöja sig med livet på jorden. Sadducéerna ansåg att det var mycket viktigt att följa alla regler i Gamla testamentet.
Publikanerna
Publikanerna arbetade främst som tulltjänstemän och skatteindrivare. De blev rika men också avskydda bland folket, som ansåg att de bedrog både sina egna landsmän och romarna genom sin verksamhet.
Esséerna
Esséerna var en sekt som levde ett strängt avskilt liv i bergstrakterna och i öknen. Esséerna ägnade helt sin tid åt att förbereda Messias ankomst. De längtade efter Messias ankomst och det krig som de skulle föra mot romarna.
Esséerna levde som soldater. Både män och kvinnor bar en enkel vit linnemantel som uniform. De var mycket noga med att hålla buden, särskilt renhetsreglerna. Den som bröt mot lagen om vila under sabbaten, återfick inte fullständigt medlemskap i samhället förrän efter sju år.
Genom de s.k. Döda havsfynden från 1947 har vi fått värdefull information om Esséernas liv.
LÄS MER: Israels och Palestinas historia
LÄS MER: Jesus liv och död (artikelserie)
LÄS MER: Romarriket
Provinsen IudaeaIudaea (ungefär nuvarande Israel-Palestina). År 64 f Kr intog romarna Jerusalem. Sedan romarnas judiske lydkung Herodes dött blev hans rike år 6 e.Kr en romersk provins, Iudaea, underställd provinsen Syria men styrd av prokuratorer (se karta). En av dessa var Pontius Pilatus (26-36 e Kr). Då judarna försökte frigöra sig förstörde romarna som straff templet i Jerusalem år 70 e Kr. Endast Västra muren blev kvar. Man tror att det vid denna tid fanns ca åtta miljoner judar i världen, av vilka drygt två miljoner bodde i Iudaea. Många judar i förskingringen var proselyter, det vill säga de var inte födda judar men hade antagit judendomen som sin religion. En judisk sekt, som erkände Jesus från Nasaret som Messias (Kristus), avskilde sig efter hand från judenheten och började kalla sig kristna. Efter ett nytt judiskt uppror 132-135 fördrevs nästan alla judar från Iudaea, som romarna från och med nu kallade Syria Palaestina eller enbart Palestina. För att ersätta judarna införde romarna icke-judiska kolonister.
|
Litteratur:
Paul Johnson, A History of the Jews, HarperCollins, 1987
Gunnar S. Paulsson, Judendomens och kristendomens rötter, Atlantis, 2009
Ragnar Norrman, Från Babylon till Jerusalem: Judisk historia och tradition, Natur & Kultur, 1995
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Åke Holmberg, Vår världs historia - från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, SO-lärare och författare
Läs mer om
_-_James_Tissot.jpg)
_-_James_Tissot_-_overall.jpg){kind=link}