SeloternaVid Kristi födelse fanns det många grupperingar i det ockuperade Israel. Seloterna var en slags fundamentalister för sin tid och ansåg att deras religion måste försvaras genom öppet uppror mot romarna. Seloternas politiska verksamhet inleddes med en skatterevolt, organiserad av en Judas från Galiléen år 6 e.Kr. Kring Judas familj organiserades en militär motståndsaktivitet som i huvudsak gick ut på att mörda, inte bara romare men även judiska kollaboratörer. Den grupp av konservativa judar som främst utmärkte sig som samarbetsmän med den romerska ockupationsmakten var de s.k. saddukéerna. Dessa betraktades som förrädare av seloterna. När det öppna upproret inleddes mot romarna år 66 blev det en kamp mellan judiska grupper. Efter hårda strider tog seloterna makten i Jerusalem år 68 och höll stånd där tills romarna förstörde staden år 70. En rest av seloterna fortsatte sedan kampen i ytterligare tre år från ett fäste på Masadaklippan. MasadaklippanPå den här nästan ointagliga klippan höll 960 judar ut i tre år efter templets förstörelse (år 70) och det romerska beslutet att fördriva många av de ledande judarna från deras land. För att inta den 400 meter höga klippan och besegra judarna fick romarna lov att bygga en ramp upp till klippans topp. Då hade den romerske generalen Flavius Silva omringat klippan och belägrat den i nio månader med sina 15 000 man starka legioner, byggt en mur runt klippan och placerat ut åtta härläger att bevaka den. Vid påsk år 73 var rampen klar. De 960 judarna visste nu att romarna snart skulle komma att inta deras fäste. Alla visste vad som väntade - de som överlevde den kommande attacken skulle bli tagna som slavar och transporterade till Rom för försäljning. Enda sättet att undgå fångenskap var döden. De stolta seloterna på Masadas klippa begick därför kollektivt självmord. Genom lottdragning utsågs tio bödlar till att utföra uppdraget. Den siste som tog livet av sig var Ben Yair, som hade lett försvaret av klippan. När Masada föll år 73 var seloterna och judarna i grunden besegrade. Masada har sedan dess varit en symbol för judiskt motstånd mot förtryckare. Inte minst under Förintelsen då man såg tillbaka på händelsen och lät sig inspireras av den, t.ex. under upproret i Warszawagettot 1943.
LÄS MER: Masada - en symbol för judiskt motstånd
| 
