Kvinnliga korsfarare

Påven hade förmodligen inte tänkt sig att kvinnor skulle fara på korståg, men det gjorde de. Ett stort antal kvinnor följde med till krigszonen i östra medelhavsområdet, och kanske är det därför vi hittar ovanligt många kvinnliga krigare i källorna till korstågens historia.

Bild: Google Books

Kvinnor spelade en betydande roll under korstågen och deltog ibland även i väpnade strider.

Många kvinnor bland korsfararna

När påven Urban II utlyste det första korståget 1095 e.Kr hade han knappast tänkt sig att kvinnor skulle delta. Målet var att erövra det heliga landet - området mellan floden Jordan och Medelhavet - och inte kunde man väl ha kvinnor med på ett fälttåg?

Vad påven eventuellt inte kände till var att kvinnor ibland deltog på Europas slagfält, och att hans korståg skulle dra in fler av dem i strid. Det var nämligen långt fler än erfarna krigare som tog korset. Här var det inte bara fråga om att slåss för rikedom och ära; det gällde att gå med i Guds armé (exercitum Dei, som det står i källorna) och få nåd och frälsning i utbyte. Detta, liksom själva tanken att erövra Bibelns heliga platser, fick ett rejält genomslag i 1000-talets religiösa Europa. Mängder av människor som vanligen försökte undvika striderna mellan olika europeiska furstar flockades till korståg ledda av samma furstar, och många av dem var kvinnor. Skulle det gå att mota bort dem?

ANNONS

Troligen inte. Korståg sågs som en slags pilgrimsfärd, och kvinnor hade all rätt att bli pilgrimer. Kyrkolagen förbjöd alltså inte kvinnor att fara på korståg, men föreskrev att gifta kvinnor skulle få makens tillstånd och att kvinnliga korsfarare helst skulle åtföljas av en manlig släkting. Släktingen skulle skydda kvinnan mot faror men också skydda manliga korsfarare mot kvinnan - här möter vi nämligen medeltidens djupa misstro mot kvinnlig sexualitet. Tanken tycks ha varit att om obevakade kvinnor kom i närheten av korståget så skulle de omgående förföra samtliga män, och armén skulle förlora både sin andliga renhet och Guds välvilja. Bäst att förse varje kvinna med en manlig släkting som kunde hålla ögonen på henne.

Fredliga korsfarare?

För de som tidigare deltagit i krigståg kan det dock inte ha kommit som en överraskning att det fanns kvinnor med på färden. Härar åtföljdes vanligen av kvinnor som agerade bland annat kokerskor, tvätterskor och prostituerade (det var väl den sistnämnda rollen som gjorde kyrkans jurister nervösa). Den religiösa lockelsen verkar dock ha fört fler kvinnor till korstågen än till andra rent sekulära krigståg, och det faktum att expeditionerna kunde vara i åratal ledde till att man och hustru ofta gav sig av tillsammans.

Överhuvudtaget åtföljdes de stridande trupperna av en stor mängd icke-stridande pilgrimer av båda könen, och det underlättade knappast de militära operationerna. I slutet av 1100-talet och början av 1200-talet började kyrkan sätta ner foten och kräva att korstågen endast skulle bestå av de som faktiskt kunde tänka sig att slåss.

Stridande kvinnor

Vissa kvinnor kunde säkert tänka sig att slåss, för vi har som sagt belägg för stridbara kvinnor på de europeiska slagfälten. Andra blev så illa tvungna. Korstågen ledde till att en stor mängd kvinnor marscherade in i en stridszon som dessutom låg långt från de europeiska rekryteringsområdena, platser där man under tvåhundra år led ständig brist på nya soldater som kunde ersätta de fallna. De kunde hamna i strid vare sig de ville eller inte, och kunde de väl hantera vapen var de oavsett kön en värdefull resurs. Kanske är det därför vi hittar ovanligt många exempel på stridande kvinnor under korstågen.

Grundinställningen bland både kristna och muslimer var dock att kvinnor inte hade något i strid att göra. Vi måste därför vara försiktiga med de upplysningar vi får i källorna - när den ena sidan skriver att den andra använde kvinnliga soldater kan det röra sig om krigspropaganda, ett sätt att få fienden att verka moraliskt underlägsen. Det finns dock uppgifter som inte fungerar särskilt bra som propaganda. När William av Tyros skriver att man under det första korståget (1095-1099) bland de egna kristna soldaterna såg kvinnor klädda som män, kan vi misstänka att man mycket riktigt gjorde det. När en arabisk krönika från det tredje korstågets tid (1187-1192) beskriver hur en kvinnlig bågskytt i grön mantel skjuter ner muslimska soldater går inte heller detta att avfärda som propaganda.

ANNONS

Ett mer detaljerat exempel är Margaret av Beverley, vars tid i det heliga landet senare beskrevs av hennes bror i verket Hodoeporicon et pericula Margarite Iherosolimitane. Margaret deltog bland annat i försvaret av Jerusalem 1187, och enligt broderns beskrivning kämpade hon som en "hjältinna" eller "krigarkvinna" (det latinska ordet är virago) och sårades i striden.

Några orsaker till varför så många kvinnor deltog i korstågen

Det är svårt att dra någon annan slutsats än att tusentals kvinnor for på korståg. Men varför gav de sig av?

Det första korståget utlystes en novembermorgon 1095, på ett fält utanför franska Clermont. Påven Urban II hade kallat till kyrkoråd i staden, och i sin predikan den här morgonen kallade han hela kristenheten att erövra Jerusalem från dess muslimska invånare. Detta var en mycket religiös tid och staden där Kristus dött och återuppstått hade en central plats i det allmänna medvetandet. Det dröjde inte länge förrän hopen på fältet skanderade - Deus vult, Deus vult... (“Gud vill det”).

Ropen var en antydan om den korstågsfeber som skulle följa. Påven förlorade snabbt kontrollen över projektet när nyheten spred sig både genom adelns nätverk och bland allmogen, och snart var tiotusentals människor på väg österut. Detta är en av de mest kända delarna av medeltidens historia, men något som sällan nämns är att tusentals av de som gav sig iväg på korståg var kvinnor.

Det är för all del inte så märkligt att en och annan kvinna följde med. Härar som rörde sig inom Europa brukade inkludera kvinnor som bland annat agerade tvätterskor, kokerskor och prostituerade. Men tusentals?

Ja, även om vi saknar register över korsfarare är det svårt att dra någon annan slutsats. Det första korståget utvecklades snabbt till en jättelik rörelse; historiker räknar med mellan 60 000 och 100 000 deltagare, varav kanske bara två tredjedelar hade tänkt slåss - vi kan alltså inte sätta likhetstecken mellan korsfarare och krigare. Källorna nämner också ofta korstågande kvinnor. För att bara ta några exempel skriver Orderic Vitalis i Normandie att “rika liksom fattiga, män och kvinnor, munkar och präster, stadsbor och bönder” for på korståg. Albert av Aachen tycker att de manliga korsfararna inte var så kyska som de borde ha varit under ett heligt krig, utan hade “otyglat samröre med kvinnor och flickor som givit sig av med synnerligen frivola avsikter [...]”.

När det gäller annaler (kortfattade listor över vad som hänt år för år) berättar de från Augsburg att “jordbruksarbetare och kvinnor” gav sig av mot Jerusalem tillsammans med andra grupper, och de från Braunschweig att “allmogemedlemmar av båda könen började sträva mot Jerusalem med vapen i hand”. Annalerna från Disibodenberg lägger till att "kvinnor gav sig ut på detta härtåg i manliga kläder och färdades beväpnade". Uppgiften att kvinnor tagit på sig manskläder är sällsynt, men den nämns även av den tyske munken Bernold av St Blaisen.

En första förklaring till alla dessa omnämnanden av kvinnor är att manliga korsfarare tog med sig familjen. De skulle trots allt vara borta i åratal. Den korsfarande abboten Ekehard av Aura berättar också att många fattiga såg det heliga landet som en chans till ett bättre liv. En annan författare beskriver hur de spände sin boskap framför små vagnar, lastade i sina få tillhörigheter och till sist satte i barnen - “och då dessa barn såg en borg eller en stad frågade de om det var Jerusalem [...]”.

Korståg kunde också bli ett sätt att undvika en besvärlig situation hemma. Engelska domstolshandlingar ger exempel på kvinnor som givit sig av mot Mellanöstern istället för att komma till sin rättegång. Många kvinnor hade vid den här tiden också marginaliserats av de kyrkoreformer som Matilda av Toscana stridit för, till exempel kravet att präster skulle leva i celibat. Präster kastade mer eller mindre ut sina hustrur, och historikern Conor Kostick har argumenterat för att många av dessa kvinnor fann en utväg i det första korståget.

Till sist fanns här en stor religiös lockelse för både män och kvinnor. Man skulle ju få förlåtelse för sina synder. Här tappade påven definitivt kontrollen; hans idé var att korståget skulle fungera som en botgärning, alltså ett led i strävan mot syndaförlåtelse. Men folkliga predikanter utvecklade det hela till att den som följde med till Jerusalem skulle få automatisk förlåtelse - en fribiljett till himmelen. Detta tog skruv.

Historiker räknar med att runt en tredjedel av det första korstågets medlemmar, någonstans mellan 18 000 och 40 000 personer, var manliga och kvinnliga pilgrimer som inte hade några egentliga planer på att vara med och slåss. Vi kan bara ana vad befälhavarna tyckte om att ha med 40 000 civilister.

Det första korståget gav sig alltså av, och källorna fortsätter att berätta om kvinnor i härläger och vid belägringar. Samma sorts uppgifter dyker upp under de följande tvåhundra årens europeiska härtåg till Mellanöstern, och trots att kyrkan under 1200-talet försökte få kvinnor att stanna hemma och istället uppfylla sina korsfararlöften genom ekonomiska bidrag hör vi även under det århundradet om kvinnliga deltagare.

Kort sagt: korstågen var inte de helmanliga projekt som vi ofta föreställer oss. Mängder av europeiska kvinnor gav sig in i den krigszon som den östra medelhavskusten förvandlades till, och som vi sett i den här artikeln satte de också avtryck i korstågens historia.

LÄS MER: Korstågen

LÄS MER: Kyrkan och klostren på medeltiden

LÄS MER: Medeltida krig

LÄS MER: Riddare och riddarordnar

LÄS MER: Kvinnohistoria och genushistoria

LÄS MER: Kvinnan som huvudperson

ANNONS

Korståg som ett sätt för kvinnor att bryta normer

Korstågen ses ofta som en angelägenhet för Mellanöstern. Det var ju dit de kristna härarna drog för att föra sitt heliga krig, och man ser gärna framför sig hur resten av den västra kristenheten sedan fortsatte med sina liv som om inget hade hänt, möjligen med ett öga på horisonten för att se när korsfararna skulle komma tillbaka.

Korstågen påverkade dock även livet i de västeuropeiska rikena, inte minst för kvinnor.

Som vi sett begav sig även kvinnor iväg på korståg och andra kvinnor stödde projekten hemifrån. Det finns exempel på kvinnor som rekryterade korsfarare genom att övertyga män att ge sig av. Vissa kvinnor kunde även finansiera andras korståg, medan många andra gav sitt stöd genom att sköta familjens intressen hemma när maken stred borta i öster. Sedan finns också en intressant mellangrupp - de som kanske inte var så intresserade av korståget i sig men som kunde använda det för att bryta mot eller åtminstone undkomma samhällets normer.

Älskande på korståg

Som vanligt när det gäller medeltida historia vet vi mest om samhällets översta lager. Det mest utförliga exemplet gäller därför en adelsdam, Matilda av Montpinçon. Hennes familj hade nära kopplingar till klostret Saint-Evroul, där krönikören Orderic Vitalis beskrev hennes öde i tredje boken av sitt stora verk Historia Ecclesiastica.

Matilda var en ung högadlig änka. Någon gång efter år 1111 förälskade hon sig i en riddare vid namn Mattias. Kärleken besvarades men äktenskap var inte att tänka på. Matilda förväntades gifta om sig med en mäktig man som ett led i familjens allianspolitik, och Mattias var bara en enkel riddare. Idag, när de flesta själva kan bestämma över sina kärleksliv, är det svårt att föreställa sig vidden av detta dilemma. Matilda och Mattias ville leva tillsammans, men släkt och samhälle sa nej.

Mattias hade planerat att fara till det heliga landet. Inga större korståg lämnade Europa vid den här tiden, så förmodligen tänkte han resa till Jerusalem ensam eller med några andra riddare för att hjälpa till att försvara den nyligen erövrade staden. Detta verkar ha blivit nyckeln till att lösa problemet. Matilda följde med österut, och väl borta från de sociala sammanhangen hemma kunde hon och Mattias vara tillsammans.

Tyvärr fick berättelsen inte något lyckligt slut. Mattias dog redan när paret kommit fram till södra Italien där skeppen lade ut för resan vidare österut. Matilda kom fram till det heliga landet men avled i hamnstaden Jaffa när hon var på väg hem samma år.

Även om Matilda och Mattias inte fick leva tillsammans särskilt länge visar deras berättelse hur korståg kunde bli vägen ur en svår situation. Att bryta mot samhällets normer kunde få svåra konsekvenser. Det är inte omöjligt att Matildas mäktiga familj kunde ha fått ett äktenskap mellan de två annullerat, eller att släkten rätt och slätt skulle ha dödat Mattias. Beslutet att fara österut hade dock så pass hög status att det kunde övertrumfa det mesta.

medeltida par — Bild: Wikimedia Commons
Normerna i det medeltida samhället kunde vara järnhårda. Paret Matilda och Mattias for på korståg för att undvika dem. Målning av Edmund Blair Leighton (1853-1922).

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Hur påverkade tanken på att tjäna Guds armé (exercitum Dei) människors beslut att gå med i korstågen?
Vad förväntades en manlig släkting göra när han följde med en kvinnlig korsfarare?
Nämn några anledningar till att så många kvinnor valde att delta i korstågen.

Källor
Keren Caspi-Reisfeld, "Women Warriors during the Crusades", 1095-1254, i Gendering the Crusades, red. Susan Edgington och Sarah Lambert, University of Wales Press, 2001
Linda Grant de Pauw, Battle Cries and Lullabies: Women in War from Prehistory to the Present, University of Oklahoma Press, 1998
Christoph Maier, “The Roles of Women in the Crusade Movement: A Survey”, i Journal of Medieval History 2004:1
Nicholson, Helen, “Women on the Third Crusade”, Journal of Medieval History 1997:4
Thomas Asbridge, The Crusades: The War for the Holy Land, andra upplagan, Simon & Schuster, 2012
Sabine Geldsetzer, Frauen auf Kreuzzügen 1096-1291, Wissenschaftliche Buchgesellschaft, 2003
Conor Kostick, “Women and the First Crusade: Prostitutes or Pilgrims?”, i Victims or Viragos?, Christine Meek och Catherine Lawless (red.), Studies on medieval and early modern women, del 4, Four Courts Press, 2005

Text: Stefan Högberg, författare
Författarens webbplats: Historieporten
Stefan Högberg har i många år studerat historiens gränsöverskridande kvinnor. Resultatet har blivit ett antal böcker, podcasten Kvinnliga krigare, föreläsningar runt om i Sverige och uppdykanden i bland annat tidskriften Historiskan och radioprogrammen P3 Historia och Vetenskapsradion Historia.

Senast uppdaterad: 14 november 2023

Publicerad: 14 januari 2023

Spara som favorit