Fotbindning - en smärtsam tusenårig kinesisk tradition

Fotbindning blev en kinesisk tradition från och med slutet av 900-talet. Seden sägs härstamma från Södra Tangdynastins härskare Li Yuns favoritdansös, Yao Niang, vars små bundna fötter gjorde hennes dans mjuk och graciös. Snart spreds modet från hovet till kvinnor i samhällets övre skikt, där små ”lotusfötter” blev ett tecken på elegans och rikedom. Detta blev början på en tradition som i tusen år kom att förtrycka miljontals kvinnor. Processen att binda fötter började när flickorna var små och innebar stor smärta och risk för skador, samt ett livslångt handikapp. Trots att traditionen mötte kritik redan tidigt, levde den vidare i nästan tusen år och upphörde först en bit in på 1900-talet.
M
Kvinna med bunden fot

Kvinna med "lotusfötter". Foto från tidigt 1900-tal.

Yao Niang dansar en förödande dans

År 970 e.Kr 

Li Yun, den sista härskaren i den Södra Tangdynastin, hade många konkubiner. Hans favorit hette Yao Niang. Särskilt älskade han det sätt som hon hade börjat binda sina fötter, vilket fick dem att se extremt små ut, och på dem dansade hon en särskilt vacker dans. Så mjukt flöt hon fram på sina tåspetsar att det såg ut som att hon ”gled på toppen av en lotusblomma”. 

ANNONS

De andra kvinnorna vid hovet blev avundsjuka på dansösens framgång och började härma henne. De band sina fötter för att göra dem lika nätta, eller ännu mindre, och snart spred sig modet i allt vidare cirklar. Drygt hundra år senare, när en ny dynasti tagit över, var vanan att binda små flickors fötter - göra dem till ”lotusfötter” - redan etablerad.

De små, hårt bundna fötterna gav kvinnorna en svajande, försiktig gång som ansågs vara ett tecken på förfining och elegans och samtidigt var intensivt erotisk av många män. En poet vid namn Xu Ji (död 1101) skrev verser till de bundna fötternas ära, där han kallade dem underverk, och förklarade att han längtade efter att få hålla dem i sin hand. En sexualupplysningsbok från ungefär samma tid räknade upp inte mindre än 48 olika sätt som en man kunde använda en kvinnas bundna fot för att ge sig själv sexuell njutning.

En plågsam och riskabel process

Men denna säregna skönhet kom till ett högt pris. För att göra en fulländad fotbindning behövde man börja tidigt, helst då flickan bara var mellan tre och fem år gammal, eller i vilket fall inte äldre än tio - då benen i kroppen ännu inte var så hårda, utan lätta att forma. Proceduren som ofta utfördes av flickans mamma och mormor, började med att upp till tio meter långa bandage blöttes med örter och djurblod. Sedan lindades fötterna hårt, så att tårna pressades inåt, mot fotsulan, tills benen i tårna gick av. Därefter ökade bindningens tryck sakta, i omgångar. 

Så fort smärtan lindrades och flickan kunde röra sig något så när fritt drog man åt ännu mer. Hela processen tog två eller tre år, under mer eller mindre ständig smärta. Skötte man det hela illa kunde dessutom infektioner bildas i hudvecken, som i värsta fall ledde till kallbrand och amputation. Men hade man gjort allt rätt var fötterna sedan formade som perfekta ”gyllene lotusar”, det vill säga inte längre än sju centimeter långa. Och mer eller mindre omöjliga att gå på.

Bunden fot
Bild: Wikimedia Commons
En normal fot jämfört med en bunden fot (som behövde ett inlägg eller en hög klack i skon).

Bundna fötter var ett kännetecken för kvinnlig elegans 

Vanan började som sagt vid hovet, hos dansare och kurtisaner. Men snart var fotbindning en självklarhet för alla flickor i de övre klasserna, de som ändå aldrig skulle behöva utföra ett hårt fysiskt arbete. Men trenden spred sig även till andra delar av samhället.

ANNONS

Vanligt var att den äldsta dottern i en enklare familj uppfostrades för att kunna bli gift med en rikare man. Och för att lyckas med det var bundna fötter i stort sett en nödvändighet. Flickan skulle lära sig att vara en dam, på alla sätt - och utan rätt sorts fötter var det omöjligt. Hennes systrar, som skulle arbeta på fälten eller som tjänare, slapp undan. Men för den utvalda var det fråga om en ära. Den bundna fotstumpen var ett tecken på den förfining som skulle råda i hennes liv i stort.

Kritiska röster

Att tukta sin kropp, att utsätta den för enorma fysiska påfrestningar, betraktades överhuvudtaget i det dåtida kinesiska samhället som något i det närmaste naturligt, har författaren Dorothy Ko påpekat. Hon menar att det är orimligt att använda vår tids idéer och jämföra fotbindning med barnmisshandel eller lemlästning, ord som annars ligger nära till hands. Istället jämför Ko med andra exempel på hur människor i Kina tuktade sin kropp med viljans hjälp, som den nästan omänskligt hårda fysiska fostran som bedrevs vid Shaolintemplens kung fu-skolor.

Samtidigt möttes fotbindningen ända från början av skepsis, på många håll. Redan år 1274 förundrades den kinesiska författaren Che Ruo-shui över denna företeelse som börjat som ett mode, förvandlats till en vana och sedan stelnat till något så orubbligt som en tradition: 

Det är inte känt när bruket att snöra kvinnors fötter började. En liten flicka, ännu inte fyra eller fem år, är oskyldig och aningslös, men oändligt lidande åsamkas henne. Man förstår inte vad det är för mening med att snöra ett par fötter så att de blir så små.

Många av de olika folkslag som ingick i det kinesiska väldet under denna tid tog också avstånd från den brutala traditionen. Senare, under Mingdynastin på 1600-talet, gjordes också försök att förbjuda fotbindningen, vilket dock misslyckades gång på gång.

Tvärtom blev bruket bara allt mer utbrett. ”Idag följer varje familj seden och varje familj snörar sina döttrars fötter”, skrev författaren Qian Yong en bra bit in på 1700-talet. ”Det verkar som om man inte kan vara en person, inte en kvinna, om man inte har små fötter.”

ANNONS

ANNONS

Seden förbjuds

Först i början av 1900-talet förbjöds bindandet av flickors fötter formellt, men fortfarande efter andra världskrigets slut levde traditionen vidare på sina håll. Med andra ord haltar än idag gamla kvinnor omkring i Kina på sina små fötter. Bara med möda och med hjälp av käppar kan de förflytta sig över huvud taget.

En av dem, den 78-åriga Fu Huiying, berättade i en intervju [2012] om den intensiva smärta hon kände när hon som sjuåring fick fötterna bundna: 

”Men jag fortsatte ändå, för det var vad man gjorde som flicka. Det hörde till. Min mamma hade gjort det, och hennes mamma före henne - så långt tillbaka som någon kan minnas.”

Hon minns också hur stolt hon var efteråt, när den långa, plågsamma processen äntligen var färdig.  ”Vi tyckte alla att våra bundna fötter var så vackra”.

LÄS MER: Historia om mode, utseende och hygien

LÄS MER: Historia om relationer, kärlek och sex

LÄS MER: Kvinnohistoria och genushistoria

LÄS MER: Kinas historia

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Varför började kvinnor vid det kinesiska hovet binda sina fötter?
     
  2. Hur gick själva fotbindningsprocessen till för små flickor och vilka risker och komplikationer kunde uppstå?
     
  3. Ge exempel på hur fotbindningen spreds i det kinesiska samhället och vilka som följde traditionen.

Fundera på:

  1. Varför tror du att fotbindning ansågs vara ett tecken på skönhet och förfining, trots de smärtor det orsakade?
     
  2. Vilka andra exempel kan du komma på där människor i olika kulturer har utsatt sina kroppar för påfrestningar för att uppnå ett visst skönhetsideal?
     

 

VILL DU VETA MER? Läs Women and the family in Chinese History av Patricia Buckley Ebrey (2003)


FÖRFATTARE

Text: Magnus Västerbro, författare och journalist med inriktning på historia
Webbsida: https://www.facebook.com/vasterbro

Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas
101 historiska händelser - en annorlunda världshistoria.
Bokens webbplats

Senast uppdaterad: 27 oktober 2024
Publicerad: 26 oktober 2024

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

SO-rummet bok
S
Qingdynastin

Qingdynastin (1644-1912)

Qing blev Kinas sista kejsardynasti och upprättades av ett invaderande folk som dock ansträngde sig...

SO-rummet bok
S
Förbjudna staden

Mingdynastin (1368-1644)

Under Mingdynastin genomgick Kina både framsteg och tillbakagång. Huvudstaden flyttades till...

SO-rummet bok
S
Mongolkrigare

Yuandynastin (1271-1368)

Mongolerna, under ledning av Djingis khan, enade sina stammar 1206 och inledde en rad erövringar...

SO-rummet bok
S
Examination i skrivsal

Songdynastin (960-1279)

Song blev en dynamisk period: filosofiskt, kulturellt, ekonomiskt och tekniskt. Kina blev nästan...

SO-rummet bok
S
Sändebud från Tangdynastin

Tangdynastin (618-907)

Tangdynastins tid vid makten (618-907) var en av Kinas mest händelserika perioder med kulturell...

SO-rummet bok
S
Longmengrottorna - buddhastaty

Splittringsperioden (220-589) och Suidynastin (589-618)

Efter Handynastins fall följde en period av politisk splittring då Kina var uppdelat i flera mindre...

ANNONS

Ämneskategorier

Hi

Kvinnohistoria och genushistoria

Kvinnohistoria handlar främst om kvinnors villkor och betydelse i historiska skeenden, med syfte att sätta in kvinnor i...

Hi

Historia om mode, utseende och hygien

Kläder hänger samman med mode och utseende. I det här avsnittet om modehistoria och hygienhistoria berörs bland annat...

Hi

Historia om relationer, kärlek och sex

Historiens människor har ofta haft en annan syn på sexualitet och relationer än vad vi som svenskar har idag. Men...

Hi
Karta

Kinas historia

Fördjupa dig i Kinas historia. Här finns material som behandlar landets historia i små och stora drag.

Relaterade taggar

Hi
Neutral genussymbol

Genus och genusperspektiv

Ordet genus är hämtat från latinet och betyder "sort" eller "släkte". Begreppet genus används för...

Hi
Schackpjäser

Sociala strukturer

Med sociala strukturer menas här fördelning av olika klasser eller sociala stånd i ett samhälle....

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
M

Att vara kvinna under 1800-talet

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2017-02-08

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om hur det var att vara kvinna under 1800-talet i Sverige.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Historiesyn - olika perspektiv på historia

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-11-30

Julia, Mattias och Kristoffer pratar om aktör- kontra strukturperspektiv, om genusperspektiv och om postkoloniala perspektiv på historia.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
L

Kvinnor på medeltiden i Sverige

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-11-23

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om hur det var att vara kvinna i medeltidens Sverige.

+ Lyssna