Fransmännen fick snart kontroll över situationen och gick till motattack. Tusentals spanjorer avrättades efter summariska rättegångar eller helt utan rättegång. Den 3 maj avrättades åtskilliga madridbor, som på bilden här nedan. Hatet växte. Den spanska nationalismen växte sig stark (se även tidningsartiklar från the Times längre ner på sidan). Läs om nationalism >
Spanjorerna börjar med gerillakrigföring
Snart upptäckte spanjorerna att det inte gick att militärt besegra fransmännen, de var för starka. Gick det inte att besegra den franska ockupationsmakten i ett stort krig - guerra - fick man övergå till krig i liten skala - guerilla ("gerilla" på svenska). Så blev spanjorerna de första att utveckla denna typ av krigföring. Små begränsade attacker mot ockupationsmakten för att påminna om motståndet. Gerillakrigföring har sedan dess använts många gånger för att driva ut inkräktare ur sitt land. Att gerillakrig och nationalism föds på samma gång är inte en slump.
Gerillan levde och verkade i skogarna eller andra otillgängliga trakter. Här bodde man, här tillverkade man sina vapen och sin ammunition. Här planerade man angreppen mot fransmännen.
Napoleonkrigen förvandlade kriget från att ha varit en kamp mellan professionella soldater, till att bli något som engagerade hela nationen. Fransmännen hade mobiliserat hela sin nation i en jättelik värnpliktsarmé. Spanjorerna mobiliserade sin nation i en bitter kamp för självständighet.
Ingen undkom kriget
Den spanska gerillan behövde stöd av civilbefolkningen. Efter attackerna mot fransmännens vapenförråd, transporter eller förläggningar gömde de sig bland civilbefolkningen. Civilbefolkningen blev därmed krigförande i fransmännens ögon. Ingen skillnad gjordes till slut mellan soldater och civila. Vem var för resten gerillasoldat? Han hade ju ingen uniform, inget skilde honom från den övriga befolkningen. Fransmännen slog till skoningslöst mot allt och alla. Det fanns ingen tid att reagera eller skydda sig - Ya no hay tiempo!!
Även de spanska nationalisterna slog till mot civilbefolkningen, om de inte obrottsligt ställde upp för dem. Civilbefolkningen kom i kläm och led. Hur de än betedde sig gick det illa för dem.
Kriget mot fransmännen i Spanien 1808-1814 blev bittert och blodigt. Hatet växte på båda sidor. Fransmännen försökte desperat upprätthålla sin ockupation. Fransmännen avrättade mängder med spanska motståndsmän i ett försök att skrämma den spanska befolkningen till underkastelse. Några lät sig skrämmas. För de flesta blev dock dessa avrättningar ytterligare ett skäl att bekämpa fransmännen. Den spanska nationalismen var född på gott och ont.
LÄS MER: Napoleon erövrar Europa : Uppror i Tyskland och Österrike
LÄS MER: Napoleonkrigen
LÄS MER: Napoleontiden
LÄS MER: Napoleon Bonaparte
LÄS MER: Gerilla
Litteratur:
Robert Asprey, The Rise and Fall of Napoleon Bonaparte, vol 1-2, Abacus, 2000
J.C. Herold, The Age of Napoleon, Houghton Mifflin, 2002
J.M. Thompson, Napoleon Bonaparte - His rise and fall, Sutton Publishing Ltd, 1998
Alfred Cobban, A History of Modern Farnce Volume 2: 1799-1871, Penguin, 1972*
Gregory Fremont-Barnes m.fl., The Napoleonic Wars: The Rise and Fall of an Empire, Osprey Publishing, 2004
Gregory Fremont-Barnes, The napoleonic wars - The peninsular war 1807-1814, Osprey Publishing, 2002
FÖRFATTARE
Text: Per Höjeberg, lektor i historia på Norra Reals gymnasium