Under Napoleons tid vid makten erövrade de franska arméerna nästan hela Europa. I det berömda trekejsarslaget vid Austerlitz 1805 besegrade fransmännen samtidigt både den österrikiske kejsarens och den ryske tsarens trupper. Senare besegrade Napoleon även Preussen.
Omkring 1810 stod Napoleon på höjden av sin karriär (se karta). Han hade erövrat nästan hela Europa, utom England, och det berodde på att Storbritannien hade Europas starkaste flotta. ”Låt oss bara under sex timmar bli herrar över Engelska kanalen, så ska vi bli herrar över världen”, ska Napoleon ha sagt. Men den brittiska flottan besegrade den franska i sjöslaget vid Trafalgar 1805 utanför Spaniens kust. Den brittiska flottstyrkan leddes av den berömde lord Nelson, som meddelade sin besättning att ”England väntar att varje man gör sin plikt”. Nelson fick ena benet bortskjutet av en kanonkula och dog några timmar efter slaget.
1812 hade Napoleon bestämt sig för att erövra det väldiga Ryssland. I juni marscherade Napoleons stora armé på omkring 600 000 soldater (inkl. allierade) in i Ryssland. Samtidigt drog sig de ryska soldaterna undan och brände byar och förstörde allt ätbart och användbart i de franska soldaternas marschväg.
Efter en stor sammandrabbning med den ryska armén vid Borodino i september, kunde Napoleons armé tåga in i Moskva. Men staden var utrymd. Nästa dag började staden brinna. Moskva brann i sex dagar. Det var ryssarna själva som förstörde staden för att tvinga fransmännen att dra sig tillbaka. Napoleons läge blev nu alltmer desperat. Förnödenheterna började tryta och fienden gick inte att tvinga till ett avgörande fältslag.
I slutet av oktober påbörjades återtåget mot Frankrike. Den långa marschen blev en katastrof för Napoleons armé. Soldaterna var inte rustade för den stränga ryska vintern och tsarens trupper anföll hela tiden.
Drygt 600 000 soldater hade tågat in i Ryssland. Fem månader senare kom mindre än 30 000 av dem tillbaka. Napoleon hade därmed förlorat i stort sett hela sin armé som dessutom till stor del hade bestått av oersättliga krigsvana veteraner.
Nu bildades ett förbund mellan de europeiska staterna varefter Napoleon besegrades. Napoleon avsattes 1814 och fördes till den lilla ön Elba utanför Italiens kust. Napoleon fick ön som ett suveränt furstendöme. Samtidigt återinfördes kungadömet i Frankrike och en yngre bror till den avrättade Ludvig XVI blev ny kung.
Ett år efter deporteringen till Elba återvände Napoleon till Paris där han på nytt tog makten. Men den 18 juni 1815 mötte Napoleons armé en brittisk och preussisk armé vid den lilla byn Waterloo i Belgien. Det blev kejsarens sista strid. Hans armé besegrades och hundra dagar efter sin återkomst till Frankrike tvingades han än en gång lämna sin tron. Napoleonkrigen var därmed slut.
Under Wienkongressen 1815 - ett europeiskt politiskt toppmöte mellan Napoleonkrigens segrarmakter - lades nya riktlinjer fram som skulle forma 1800-talets Europa. Det huvudsakliga målet med Wienkongressen var att återställa ordningen och maktbalansen i Europa efter franska revolutionen och Napoleons framfart. Läs mer om Wienkongressen >
LÄS MER: Napoleons tid vid makten 1799-1815
LÄS MER: Napoleon Bonaparte
LÄS MER: Slaget vid Waterloo
Litteratur:
Kåre Tönnesson, Bra Böckers Världshistoria 10: Två revolutioner (1750-1815), Bra Böcker, 1985
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Bra Böckers lexikon 2000, band 16, Bra Böcker AB, 1997
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
