Förmodligen ville Paulus (hans egentliga namn var Saulus) pappa att sonen skulle bli rabbin (judisk präst). Men det misslyckades Paulus med. Paulus var en hetlevrad person som oftast kom i bråk med sin omgivning.
Paulus blir kristen
Till en början avskydde Paulus de första kristna. Han trodde inte att Jesus var den Messias som många judar väntade på. Förmodligen ansåg Paulus att Jesus var en ynklig ”Messias”. För Paulus var Messias en person som skulle kasta romarna ut ur Palestina, och det hade inte Jesus gjort.
Paulus deltog aktivt i förföljelserna mot de kristna. När Paulus var på väg från Jerusalem till Damaskus för att förfölja kristna där, fick han enligt kristen tradition se ett starkt ljus och höra en röst som sa ”Saul, Saul, varför förföljer du mig”?
Denna händelse innebar att hans plötsliga omvändelse, och i Damaskus lät han sig döpas och bli kristen.
Paulus återvände senare till Jerusalem där han mötte apostlarna (Jesus lärjungar), och därefter började han predika. Nu blev han den starkaste av Jesus lärjungar.
Paulus var med och utformade kristendomen
Paulus blev en resande apostel, hedningarnas apostel. Tillsammans med Petrus drev han igenom grundsatsen att Messias låtit sig födas för hela världens skull, inte bara för judarna.
Paulus var en flitig resenär. Han missionerade i Mindre Asien (nuvarande Turkiet), Syrien och Grekland. Ofta mötte han motstånd bland judar och romare. Han blev piskad och kastad i fängelse.
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Christer Hedin, Kristendom : lära, fromhetsliv och historia, Dialogos Förlag, 2011
Tarald Rasmussen och Einar Thomassen, Kristendomen - En historisk introduktion, Artos Norma Bokförlag, 2007
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, SO-lärare och författare
