Skapelseberättelsen
I tidernas begynnelse rådde kaos. Ljuset var inte skilt från mörkret, och elden var inte skild från isen. Vattnet var inte skilt från berget. Jord och luft var sammanblandade. Allt var förvirring och röra. Men ur kaos föddes moder Gaia, som är både jorden och moder till allt liv på jorden.
Helt av sig själv födde Gaia två söner, Uranos (himlen) och Pontos (havet). Uranos var hennes favoritson och med honom födde hon mång olika väsen. Bland annat födde hon tolv titaner. Titanerna var den första gudasläkten. Den yngste titanen hette Kronos. Kronos hatade sin far, Uranos. Han överföll Uranos och skar av honom testiklarna. Av det blod som då utgöts blev Gaia åter havande och födde senare giganter (jättar) och hämndegudinnor. Men Uranos testiklar föll i havet och ur skummet som då uppstod föddes Afrodite, kärlekens gudinna.
Kronos, Zeus och hur människorna blev till
Kronos blev herre över hela världen. Han gifte sig med sin syster Rea. De fick sex barn tillsammans, men eftersom en spådom tidigare förutspått att Kronos skulle dödas av ett av sina barn så åt han upp barnen vart efter de föddes. Men det sista barnet lyckades modern rädda genom att ge Kronos en sten som han svalde istället för barnet. Barnet hette Zeus. Rea gömde Zeus i en grotta på ön Kreta. Hon lät körer sjunga utanför grottan dag som natt för att inte Kronos skulle höra barnskrik.
När Zeus hade vuxit upp och nått sin fulla styrka sökte han upp sin far och besegrade honom. Av sin mor fick Zeus kräkmedel som han tvingade Kronos att ta. När Kronos tagit medlet spydde han upp Zeus alla syskon. Alla var oskadda. Även stenen kom upp. När Kronos störtades fördrevs även de andra titanerna. En av dem brändes till aska av en blixt som Zeus slungade. Ur askan uppstod människorna.
Gudarna på Olympen
Zeus delade upp världsalltet med sina två bröder. Själv blev han herre över jorden och himlen. Den ene brodern Poseidon fick haven, sjöarna och floderna. Den andra brodern Hades fick underjorden.
Zeus gifte sig med sin syster Hera och bosatte sig på berget Olympen. Där kom sedan de flesta gudar att bo. Zeus är känd för sina många ”kärleksaffärer” och för att straffa sådana som bryter eder.
Zeus fick många barn, bland annat Athena, Apollon, Dionysos och Hermes. Zeus övriga syskon var Hestia (hemmets beskyddarinna) och Demeter (fruktbarhetens gudinna).
Gudarna var människolika
De grekiska gudarna vara antropomorfa (människoliknande) och framställs ofta i mänsklig gestalt. Det fanns två typer av gudar - dels olympiska gudar, dels ktoniska gudar (jordiska eller underjordiska) knutna till fruktbarheten och dödsriket.
Till gudarna offrade man. Ofta delade man på offret, en del brändes som offer till guden och en del åts av dem som offrade. Det fanns även offer där allt offrades till gudarna.
Den grekiska religionen innehöll också mysteriekulter, de mest kända är Eleusiskulten och Dionysioskulten.
Apollon och oraklet i Delfi
Stor betydelse för den grekiska religionen hade Apollons orakelhelgedom i Delfi. I templets inre stod omfalos, navelstenen, som ansågs vara världens mitt. Där fanns också Apollons orakelprästinna Pythia som talade i trans. Ur hennes tal ställde prästerna samman svar på de frågor som ställts till gudarna.
Apollon var den mest vördade av de grekiska gudarna och anses vara ljusets och solens gud. Men även vetenskapens, skaldekonsten och musikens beskyddare. Till hans helgedom i Delfia vände sig privatpersoner, statsmän och hela städer för att söka råd. Oraklet i Delfi, gudens svar utformades efter en mystisk seans av Apollons prästerskap.
Apollons två dygder var:
- Känn dig själv - han menade att människan var en vanlig dödlig och inte kunde styra sitt öde. De formades av tillfälligheternas spel.
- Var alltid måttfull - i allt du gör. Den som förhäver sig och försöker skaffa sig mer än ödet låtit falla på sin lott gör sig skyldig till övermod. Den övermodiga drabbas av nemesis, gudarnas vrede och straff. Skulden drabbar även hens släkt och kanske en hel stad. Det skulle skapas balans mellan ytterligheter i människors liv som skulle leda till jämvikt och harmoni. De högst moraliska värdena ansågs vara ordning, godhet och skönhet.
En pilgrimsfärd till oraklet i Delfi
Till en början kunde oraklet bara rådfrågas en gång om året, men eftersom dess rykte spreds, och fler och fler pilgrimer kom, lades flera dagar till på agendan. Under de tre månaderna som Apollon troddes vara bortrest var dock oraklet tyst.
Efter att ha genomgått en reningsritual och ha betalat en viss avgift, fick den pilgrim som fått tillstånd att rådfråga oraklet tillstånd att ställa sin fråga till Pythia. Pythia var en kvinna från byn Delfi, och i de flesta fallen var hon en ung jungfru. Vi vet inte exakt i vilket sinnestillstånd hon var, men hon var förmodligen påverkad av någon form av narkotisk substans. Enligt traditionen kom ångor ur en spricka i marken, men ingen sådan spricka har påträffats.
Efter att Pythia hade talat, tolkade prästerna hennes ord för pilgrimen. Svaren var alltid tvetydiga, och på så sätt hade oraklet nästan alltid rätt. Detta gav prästerna stor politisk makt och deras trovärdighet diskuteras redan under antiken. Det sägs att fabelförfattaren Aisopos hade kallat dem "Apollons parasiter" och att prästerna mördade honom för detta.
LÄS MER: Grekisk mytologi och religion
LÄS MER: Gudar och gudinnor i grekisk mytologi
LÄS MER: Grekiska gudar och hjältar
LÄS MER: Antikens Grekland
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.
